LEDARE • Mångkultur och invandring har i åratal marknadsförts som framtiden där mångfald, befolkningstillväxt och internationell prägel ska skapa dynamik och välstånd. Men Malmö är en berättelse som visar hur verkligheten egentligen hänger ihop.

Nu kommer facit från det nya S-, V- och MP-styret: kommunalskatten ska höjas med 30 öre för att få mer pengar till bland annat skola, omsorg och klimatåtgärder. Höjningen blir en av den nya majoritetens första större åtgärder.

Det är åtminstone en intressant ekonomisk utveckling sett till vad vänsterliberaler lovat oss i decennier.

Malmö får redan omkring 7,1 miljarder kronor om året från det kommunala utjämningssystemet. Staden förklarar själv att ersättningen bland annat beror på låg skattekraft, hög andel studerande och arbetslösa samt större behov av sociala insatser.

Mot den bakgrunden blir det komiskt med gamla och nya slagord om hur mycket vi behöver invandring och hur allting blir en ekonomisk vinst bara ”på lite längre sikt” bara befolkningen växer och staden blir mer mångkulturell.

Om utvecklingen varit den självklara ekonomiska succé som den ofta beskrivits som borde frågan snarare vara vad Malmö ska göra med sitt växande välstånd – inte hur mycket mer som måste hämtas ur Malmöbornas plånböcker.

Att staden sedan längre det närmaste är obeboelig är väl ingen nyhet för de som inte älskar självspäkelse, i alla fall om man som svensk minns det Malmö som en gång var.

Men högre skatt blir såklart ytterligare en belastning för en stad som i rak motsats borde vilja stärka sin attraktivitet för människor som arbetar, driver företag och faktiskt betalar kommunalskatt.

Malmömodellen tycks alltså fortsätta: först berättelsen om framgången. Sedan notan. Ingen borde bli förvånad. Detta är nämligen facit varenda gång multikulti-experiment möter den berömda verkligheten.