Inför valet hade många befarat och varnat för att det framöver kan bli omöjligt för högersidan att vinna val då antalet invandrare – som i stor utsträckning röstar vänster – är så många. Så kan det också ha blivit.
Det svenska riksdagsvalet 2026 blev en extremt jämn maktkamp mellan Magdalena Anderssons rödgröna opposition och Ulf Kristerssons Tidöpartier. När omkring 95 procent av rösterna hade räknats låg oppositionen på cirka 49,5 procent mot 49,1 för regeringssidan, vilket motsvarade 176 mandat mot 173.
Det preliminära resultatet pekar alltså mot att Andersson kan återta statsministerposten men marginalen är så liten att den slutliga rösträkningen och regeringsförhandlingarna blir avgörande.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
För Magdalena Andersson (S) är resultatet både en framgång och en varningssignal. Socialdemokraterna är fortfarande största parti och hennes block ser ut att vinna mandatmässigt, men partiet gör samtidigt sitt sämsta val på mycket lång tid, med ett stöd under 28 procent.
LÄS ÄVEN: Desinformation i parallella valkampanjer på arabiska – partisekreterare kallas till krismöte
Andersson har under valrörelsen framför allt försökt göra valet till en fråga om regeringsmakten och varnat för ett Sverige där Sverigedemokraterna får ministerposter. I valrörelsens slutskede sade hon bland annat att väljarna kunde vakna upp med 12–14 SD-ministrar efter valet.
Andersson har samtidigt varit försiktig med att låsa fast sig vid exakt vilka partier som ska ingå i en eventuell regering. Inför valet sade hon att det viktiga var att väljarna visste vilken politik hon ville driva och att hon var beredd att samarbeta med de partier som ville vara med.
Problemet efter en eventuell seger är att det rödgröna underlaget är politiskt splittrat, inte minst mellan S och V samt i regeringsfrågan.
SD tappar stöd
För Ulf Kristersson (M) är valresultatet betydligt tuffare. Hans regering ser preliminärt ut att förlora makten trots att Tidöpartierna tillsammans nästan matchar oppositionen. Kristersson har under valrörelsen försvarat samarbetet med SD och argumenterat för att en fortsatt högerregering behövs för att bland annat bekämpa gängkriminalitet, stärka säkerheten och fortsätta den ekonomiska politiken. Inför valet beskrev han ett regeringsalternativ på vänstersidan som en möjlig ”kaosregering”.
Det stora politiska dramat är samtidigt SD:s utveckling. Sverigedemokraterna ser ut att backa och tappar därmed sin tidigare position som näst största parti. Det är särskilt viktigt för Kristersson eftersom SD under mandatperioden varit avgörande för Tidöregeringens parlamentariska underlag och inför valet dessutom krävde en större roll i regeringen.
Kristersson har däremot tonat ned uppgifterna om att SD skulle få ett stort antal ministerposter och sagt att det inte automatiskt fungerar så.
Borgerlig majoritet i riksdagen
Trots att Magdalena Anderssons rödgröna block ser ut att kunna ta över regeringsmakten finns det fortfarande en borgerlig majoritet i riksdagen om Centerpartiet räknas in. C har dock markerat att partiet inte vill återuppliva ett borgerligt regeringssamarbete utan i första hand vill se en regering ledd av Socialdemokraterna.
Det innebär att Andersson kan få stöd av en majoritet i riksdagen men att den politiska kartan är mer komplicerad än en traditionell höger–vänsterindelning: de borgerliga partierna är fortfarande fler än de rödgröna samtidigt som Centerpartiet står närmare S i regeringsfrågan än M, KD och L.
Invandrare avgjorde
Som väntat fick vänsterpartierna starkt stöd i de invandrartäta områdena och trots de många skandalerna i Vänsterpartiet ökade stödet. Enligt den vänsterradikale forskaren Tobias Hübinette var det väljarna med utomeuropeisk bakgrund som förorsakade både Socialdemokraternas nedgång och Vänsterpartiets uppgång samt garanterade oppositionens potentiella seger.
Hübinette noterar att sedan förra valet har ytterligare 200 000 medborgarskap delats ut till personer där en majoritet har utomeuropeisk bakgrund och på söndagen fick de rösta för första gången i ett svenskt riksdagsval.
Samtidigt ser vänsterpartiernas parallella kampanjer på arabiska och somaliska ut att ha lönat sig då valdeltagandet gått upp i många av dessa områden. Att just Vänsterpartiet ökar menar han har med Palestinafrågan att göra.
En fjärdedel av väljarkåren
Väljare med utländsk och utomeuropeisk bakgrund uppgår nu till en fjärdedel av väljarkåren och enligt SVT:s valundersökning röstade 70 procent av dem på oppositionen. Hade bara svenskarna och nordiska samt europeiska invandrare röstat hade Tidöregeringen förmodligen tagit hem en relativt enkel seger.
Samtidigt spår Hübinette att det i nästa val kommer bli ännu svårare – för att inte säga omöjligt – för högersidan att vinna:
Därmed kom Tidöpartiernas och SD:s värsta mardröm att besannas och mot bakgrund av att väljarna med utomeuropeisk bakgrund kommer att utgöra en ännu större andel av väljarkåren i 2030 års val så befarar nu högersidan att de kanske aldrig mer kan vinna ett val igen på grund av den både redan rådande och snabbt tilltagande (super)mångfalden inom den svenska befolkningssammansättningen.
LÄS ÄVEN: Rösträkningen: SD RASAR – men jämnt mellan blocken
