En ny statlig utredning slår fast att parallella samhällsstrukturer förekommer i Sverige och kan få långtgående konsekvenser för integrationen, individers fri- och rättigheter och för tilliten till samhällets institutioner. Samtidigt konstaterar utredaren att det saknas tillräckliga data för att slå fast hur omfattande problemet är. I betänkandet föreslås därför både en bredare offensiv mot problemen och bättre metoder för att mäta dem.
SOU 2026:53, Parallella samhällsstrukturer – ett kunskapsunderlag för förbättrad integration och minskat utanförskap, överlämnades till regeringen den 19 augusti. Utredningen har letts av Mathias Wahlsten och har haft i uppdrag att kartlägga förekomsten av parallella samhällsstrukturer och analysera deras betydelse för integration och utanförskap.
Utredningen konstaterar samtidigt att själva begreppet parallella samhällsstrukturer saknar en vedertagen definition. Det kan användas om allt från bristande integration och grupper som lever relativt separerade från majoritetssamhället till parallella system för rättskipning och kriminella nätverk.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
LÄS ÄVEN: Integrationen som tiden inte löser – forskarens siffror tecknar en mörk bild
Utredaren menar därför att problemet måste förstås som en kombination av flera företeelser snarare än som ett enskilt fenomen eller en viss grupp.
I centrum står bland annat kollektivistiska och patriarkala normer och maktstrukturer. Utredningen pekar på att sådana strukturer kan innebära att individens handlingsutrymme underordnas familjens eller gruppens intressen.
Särskilt tydligt blir detta i hedersrelaterade sammanhang, där flickor och kvinnor kan begränsas när det gäller utbildning, arbete, fritid och rörelsefrihet. Även pojkar och män kan drabbas, medan hbtqi-personer och personer med funktionsnedsättning beskrivs som särskilt utsatta i hederskontexter.
Heltäckande bild saknas
Utredningen kopplar också samman hedersnormer med negativ social kontroll, tystnadskultur och beroenderelationer inom familj och släkt. I vissa fall kan normerna enligt utredningen leda till könsstympning, barnäktenskap, tvångsäktenskap och andra former av våld och förtryck.
Samtidigt betonas att det saknas en heltäckande bild av hur vanligt förekommande hedersnormer och hedersrelaterat våld är i Sverige.
En annan central faktor är låg tillit till myndigheter och bristande acceptans för det som utredningen kallar samhällskontraktet. Om människor inte litar på myndigheter, rättsväsende, skola eller socialtjänst kan de i stället vända sig till familje- och släktnätverk, religiösa företrädare, informella ledare eller andra aktörer.
Utredningen bedömer att detta kan förstärka parallella strukturer, särskilt när låg tillit sammanfaller med segregation och annat utanförskap.
Alternativa system vid sidan av samhället
En av rapportens mer konkreta delar handlar om så kallade alternativa samhällssystem. Det kan enligt utredningen handla om informell konfliktlösning och rättsskipning, alternativa bostadsförmedlingar, bank- och betalningssystem, försörjning, utbildning och alternativa kanaler för samhällsinformation.
Sådana system kan ha vuxit fram genom traditioner och interna normer, men kan också skapas därför att människor saknar tillgång till ordinarie samhällssystem eller därför att kriminella aktörer använder dem för exempelvis penningtvätt.
Särskilt allvarligt bedöms det vara när konflikter hanteras genom medling eller förhandling som bygger på sedvanerätt i stället för svensk lagstiftning. Då finns en risk att människor inte får sina lagstadgade rättigheter tillgodosedda.
Utredningen pekar särskilt på kvinnor, barn och hbtqi-personer som grupper som kan få svårt att hävda sina intressen när kollektivistiska och patriarkala normer styr.
Bostadsmarknaden pekas också ut. Informella former av bostadsförmedling och felaktig folkbokföring finns bland de problem som utredningen vill se ett förstärkt arbete mot.
Släktbaserade kriminella nätverk
Kriminalitet är däremot inte ett krav för att en grupp ska kunna omfattas av utredningens resonemang om parallella samhällsstrukturer. Utredningen framhåller uttryckligen att det måste finnas ett samspel mellan kriminalitet och andra faktorer för att kriminaliteten ska vara relevant i just detta sammanhang.
Släktbaserade kriminella nätverk får samtidigt en framträdande plats i analysen. Utredningen beskriver hur familje- och släktband, hedersnormer, starka lojalitetskrav och social organisering kan ge nätverken en betydande varaktighet.
För barn som växer upp i sådana miljöer kan situationen bli särskilt allvarlig om kriminalitet normaliseras och barnen förväntas bli en del av den.
Utredningen skriver också att flera släktbaserade kriminella nätverk påverkar lokalsamhället på ett sätt som går utöver den direkta brottsligheten. Våldskapital, ekonomiskt inflytande och lokal närvaro kan användas för att påverka boende, näringsidkare, föreningsliv och offentliga verksamheter.
I områden där det offentliga uppfattas som svagt kan kriminella nätverk dessutom framstå som aktörer som erbjuder kontakter, resurser eller skydd.
Problemet blir enligt utredningen systemhotande när nätverk använder otillåten påverkan, infiltration eller så kallade möjliggörare för att påverka offentliga institutioner. Det kan försvåra myndigheters och kommuners möjligheter att fatta beslut rättssäkert och likvärdigt och i förlängningen urholka förtroendet för rättsstaten och demokratin.
Ingen exakt siffra på hur många som berörs
Trots den omfattande kartläggningen vill utredningen inte sätta en exakt siffra på hur många människor som lever i parallella samhällsstrukturer. Det finns enligt betänkandet inget register eller någon enskild indikator som kan identifiera fenomenet.
Utredningen konstaterar därför att parallella samhällsstrukturer förekommer i Sverige, men att det inte varit möjligt att genomföra en systematisk analys av problemets totala omfattning. Flera olika indikatorer behöver kombineras, bland annat sådana som mäter parallella normsystem, maktstrukturer, bristande tillit, alternativa samhällssystem och separation från majoritetssamhället.
Det innebär också att uppgiften om omkring 480 000 personer som förekommer i rapporteringen inte ska tolkas som att 480 000 människor själva ingår i parallella strukturer. Siffran avser personer som bor i områden som identifierats i sammanhanget, inte ett antal personer som konstaterats vara en del av sådana strukturer.
Utredningen är dessutom tydlig med att ett område med socioekonomiska problem inte automatiskt är ett område med parallella samhällsstrukturer. Inte heller är alla som bor i ett sådant område en del av en parallell struktur. Utredningen understryker att fenomenet inte heller behöver vara geografiskt begränsat.
Segregationen spelar en dubbel roll
Utredningen ser segregation som både en möjlig orsak till och en konsekvens av parallella samhällsstrukturer. Boende- och skolsegregation kan bidra till att olika grupper får begränsad kontakt med varandra och därmed underlätta att vissa normer och beteenden reproduceras.
Samtidigt är det enligt utredningen svårt att avgöra exakt vilken faktor som är viktigast. Socioekonomisk utsatthet, segregation och andra egenskaper i ett område förekommer ofta samtidigt, vilket gör orsakssambanden svåra att isolera vetenskapligt.
Även diskriminering på bostads- och arbetsmarknaden lyfts fram som en faktor som kan bidra till separation mellan minoritetsgrupper och majoritetssamhället.
Utredningen riktar därför inte utpekandet mot vissa specifika bostadsområden eller grupper. Den varnar i praktiken för att likställa exempelvis socioekonomiskt utsatta områden med parallella samhällsstrukturer.
Barnen står i centrum
Barn och unga ges en särskild betydelse i rapporten. Utredningen varnar för att parallella normer och strukturer kan föras vidare mellan generationer. Förskolan och skolan beskrivs därför som centrala institutioner.
Utredningen vill bland annat stärka skolans demokrati- och värdegrundsarbete, arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck samt stödet till barn och unga som växer upp i kriminella miljöer. Kommunernas förebyggande arbete ska dessutom kartläggas och samverkan mellan olika aktörer formaliseras.
LÄS ÄVEN: Studie: Så mycket kostar asylsökande Sverige
Kvinnors integration lyfts samtidigt fram som ett särskilt prioriterat område. Utredningen menar att isolering kan förstärka beroenden och sårbarheter och att ökad integration och jämställdhet kan fungera som en motkraft.
Bland förslagen finns därför ökad kunskap om hur negativ social kontroll påverkar kvinnors etablering på arbetsmarknaden.
Vill se nationell samordnare
Utredningen presenterar inte ett enda lagförslag som ska lösa problemet. I stället föreslås åtgärder inom fem huvudområden: bättre kunskap och styrning, förbättrad integration och jämställdhet, förebyggande arbete för barn och unga, minskad segregation samt stärkt motståndskraft i samhället.
Bland de mer konkreta förslagen finns att Boverket och SCB ska ta fram indikatorer för att mäta förekomsten och utvecklingen av parallella samhällsstrukturer. Utredningen vill också se mer forskning, bättre stöd till kommunerna och en nationell samordnare mot parallella samhällsstrukturer.
Utredningen vill dessutom att en särskild utredning tillsätts om hur parallell rättsskipning kan motverkas. Kommunernas arbete mot parallell bostadsförmedling och felaktig folkbokföring ska stärkas, liksom arbetet mot otillåten påverkan och infiltration. Det föreslås även bättre möjligheter till informationsutbyte mellan offentliga aktörer.
Den samlade slutsatsen är att parallella samhällsstrukturer inte kan reduceras till vare sig invandring, kriminalitet, segregation eller religiösa och kulturella normer. Utredningen beskriver i stället ett samspel där flera faktorer kan förstärka varandra.
När normsystem som begränsar individens frihet sammanfaller med låg tillit, segregation, utanförskap, alternativa samhällssystem och i vissa fall kriminalitet kan resultatet bli ett samhälle där människor inte fullt ut kan använda sina rättigheter och där de offentliga institutionernas ställning försvagas. Utredningen bedömer att detta i sin tur kan påverka demokratin, rättsstaten och den sociala sammanhållningen.
Särskild utredning
Regeringen beslutade i juni 2026 att tillsätta en särskild utredning om religiös radikalisering med fokus på politisk islam, i bland benämnd islamism. Utredningen ska kartlägga förekomsten av politisk islam i Sverige och analysera vilka konsekvenser den kan få för demokratin, integrationen och utanförskapet. Syftet är att ge regeringen ett fördjupat kunskapsunderlag för det fortsatta arbetet.
En central del av uppdraget är att undersöka hur politisk islam påverkar individer och det svenska samhället, bland annat genom att analysera hur religiöst motiverade idéer kan påverka människors fri- och rättigheter, jämställdheten och möjligheterna till integration. Utredaren ska också studera om och på vilket sätt politisk islam kan bidra till segregation och utanförskap.
Utredningen ska vidare granska infiltration och påverkan på svenska institutioner och demokratiska processer. Det handlar bland annat om att undersöka hur politiska eller religiösa aktörer kan försöka skaffa sig inflytande över offentliga verksamheter och andra delar av samhället.
Regeringen vill också få bättre kunskap om kopplingarna mellan politisk islam, religiös radikalisering och antidemokratiska krafter.
Regeringen har samtidigt markerat att man betraktar politisk islam som ett problem även när den inte leder till våld eller terrorism. I budgetpropositionen för 2026 beskrivs politisk islam som ett hot mot det demokratiska samhället eftersom radikala religiösa idéer kan påverka både individer och samhället.
Utredningen ska även sättas in i ett större sammanhang. Regeringen har sedan tidigare tillsatt en utredning om utländsk finansiering av verksamheter med antidemokratiska syften, där islamism uttryckligen ingår. Den utredningen har bland annat fått i uppdrag att föreslå regler för att förhindra att utländska stater, organisationer eller andra finansiärer stärker islamistiska och andra antidemokratiska miljöer i Sverige.
Det innebär att den nya utredningen om politisk islam är en del av ett bredare regeringsarbete där man försöker kartlägga religiös radikalisering, parallella samhällsstrukturer, utländsk finansiering och infiltration. Utredningen om politisk islam är dock fortfarande pågående, vilket innebär att det ännu inte finns några slutliga slutsatser om omfattningen av fenomenet i Sverige eller vilka konkreta åtgärder som bör införas.
LÄS ÄVEN: Europa håller på att byta befolkning – men politikerna talar fortfarande om integration
