Sensationellt forskarfynd: Jobbigare att arbeta när det är varmt

GRANSKNING • Människor arbetar sämre när det är väldigt varmt. Den tämligen jordnära iakttagelsen presenteras som en viktig förklaring till att sommarens hetta kan kosta EU omkring en procent i BNP. Men bakom de dramatiska siffrorna finns betydligt fler antaganden och osäkerheter än vad Sveriges Radios Vetenskapsredaktion berättar om.

Den som någon gång försökt gräva ett dike, lägga asfalt eller bara koncentrera sig framför en dator i ett trettiogradigt rum kan nu känna sig vetenskapligt bekräftad – det är jobbigare att arbeta när det är varmt.

Enligt en ny analys från nederländska Triodos Bank kan sommarens värme och torka minska EU BNP med omkring en procent under 2026 – ungefär 180 miljarder euro. Den största enskilda posten uppges vara minskad arbetsproduktivitet.

– Man jobbar helt enkelt lite sämre när det blir väldigt varmt, konstaterar Olof Johansson Stenman, professor i nationalekonomi vid Göteborgs universitet, i ett inslag i Sveriges Radio.

Det är svårt att invända mot just den slutsatsen. Människor i varmare delar av världen har dessutom känt till fenomenet betydligt längre än den moderna klimatforskningen. I bland annat Spanien har arbetsdagar traditionellt anpassats efter värmen och den klassiska siestan förlagt vila till dagens hetaste timmar.

Att hög värme kan göra tungt fysiskt arbete mindre effektivt är knappast någon ny upptäckt. Det intressanta ligger därför snarare i hur stor den ekonomiska effekten faktiskt är.

Banken räknar fram 180 miljarder euro

Triodos Banks analys uppskattar den samlade BNP-effekten för EU till omkring minus en procent. Förutom arbetsproduktivitet räknar banken på lägre jordbruksproduktion, störningar i transporter samt problem för energiproduktionen.

Författarna understryker själva att beräkningarna innehåller osäkerheter och att effekterna delvis överlappar varandra. Det handlar alltså inte om ett uppmätt bortfall på 180 miljarder euro utan om en modellbaserad uppskattning av hur stor påverkan kan bli. Det är en distinktion som försvinner när resultatet förvandlas till nyhetsrubrik på SR:s vetenskapsredaktion.

Triodos Bank är dessutom inte ett forskningsinstitut utan en nederländsk bank med uttalad aktivistisk inriktning mot så kallad grön hållbarhet och finansiering av den ”gröna omställningen”. Det gör inte dess beräkningar nödvändigtvis felaktiga, men risk föreligger och det är relevant information att upplysa lyssnaren om i ett inslag i Public Service när bankens analys presenteras som objektivt vetenskapligt underlag för klimatpolitiska slutsatser.

Experten har också en annan roll

SR presenterar Olof Johansson Stenman som professor i nationalekonomi vid Göteborgs universitet. Det är korrekt – men inte hela bilden.

Johansson Stenmans forskning är huvudsakligen inriktad på så kallad miljöekonomi och han är dessutom vice ordförande i Klimatpolitiska rådet, den statliga myndighet bildad av Socialdemokraterna och Miljöpartiet 2018 som har till officiell uppgift att granska regeringens politik i förhållande till Sveriges klimatmål men som kritiserats för att ägna sig mer åt klimataktivism än oväldig myndighetsutövning.

Det är en relevant upplysning i sammanhanget, inte minst eftersom inslaget avslutas med att Johansson Stenman instämmer i rapportförfattarnas klimatpolitiska slutsats.

– Rent generellt är väl de flesta experter eniga om att det totalt görs alldeles för lite globalt, framför allt för att minska utsläppen.

Lyssnaren får däremot inte veta att den intervjuade experten samtidigt sitter i ledningen för den myndighet vars uppdrag just är att utvärdera klimatpolitiken och som återkommande riktat kritik mot regeringens politik och nu i valrörelsen skrivit debattartiklar som indirekt ger stöd åt de rödgröna partierna.

Det behöver inte heller automatiskt innebära att hans bedömning är helt fel. Men det är en bakgrund som normalt är journalistiskt relevant att upplysa mediekonsumenterna om när en expert uttalar sig i en politiskt laddad fråga, i synnerhet i en valrörelse där klimatfrågan har en framskjuten plats.

Sverige tar samtidigt upp mer än landet släpper ut

Det finns också en komplikation i diskussionen om svenska ”nettoutsläpp” som sällan uppmärksammas. Naturvårdsverkets slutliga klimatstatistik visar att Sveriges territoriella utsläpp 2024 uppgick till 48,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter, exklusive markanvändningssektorn. Samtidigt uppgick nettoupptaget inom markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk till omkring 54 miljoner ton.

Rent fysikaliskt innebar det alltså att det rapporterade svenska nettoupptaget var större än de territoriella utsläppen det året.

Det betyder inte att Sverige redan formellt har klarat det politiskt definierade nettonollmålet för 2045. Men klimatmålet är alltså politiskt definierat och har särskilda regler för vilka utsläppsminskningar och kompletterande åtgärder som får tillgodoräknas – regler som kan ifrågasättas ur ett vetenskapligt och objektivt perspektiv och kopplas en bakomliggande agenda.

Men skillnaden mellan den faktiska nationella växthusgasbalansen och klimatmålens bokföringsregler är viktig. Att som Klimatpolitiska rådet tala om ambitionen ”noll nettoutsläpp 2045” utan att samtidigt nämna att Sveriges redovisade mark- och skogsupptag vissa år redan överstiger de territoriella utsläppen ger allmänheten en vilseledande bild av vad begreppet innebär.

Mindre smarta i värmen?

SR går samtidigt ett steg längre än att konstatera att människor arbetar långsammare när termometern stiger. Beräkningarna sägs även bygga på att vi, ”enkelt uttryckt, blir mindre smarta när det blir för varmt”.

Det finns forskning som visar att hög temperatur kan påverka vissa kognitiva prestationer, särskilt koncentration och uppmärksamhet. Men formuleringen att människor blir ”mindre smarta” är betydligt mer långtgående än så och blandar dessutom ihop intelligens med tillfälligt försämrad prestationsförmåga.

Att någon räknar långsammare eller har svårare att koncentrera sig i ett överhettat rum innebär knappast att vederbörandes intelligens har sjunkit. Här hade lite av den precision som brukar förknippas med en vetenskapsredaktion varit på sin plats.

Tiotusentals ”döda av värme”

Än mer dramatiskt blir det när SR konstaterar att rapporten noterar ”tiotusentals dödsfall som hettan har orsakat”.

Sådana siffror kan förleda lyssnaren att tror att tiotusentals dödsattester anger extrem värme som direkt dödsorsak. Uppskattningar av värmerelaterad dödlighet görs huvudsakligen statistiskt genom att jämföra observerad dödlighet under varma perioder med den dödlighet som modellerna uppskattar skulle ha förekommit annars.

Det stora flertalet människor som avlider under värmeböljor är äldre eller har hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar eller andra allvarliga underliggande tillstånd. Värmen kan då vara en bidragande eller utlösande faktor men inte dödsorsak.

Det gör inte effekten oviktig. Men ”beräknad värmerelaterad överdödlighet” är något mer precist än att som SR:s vetenskapsredaktion utan närmare förklaring säga att hettan har ”orsakat” tiotusentals dödsfall.

Och så bränderna

SR nämner också årets rekordbränder, även om de inte ingår i själva BNP-beräkningen. Även här behövs mer försiktighet med orsakssambanden än vad statsradion iakttar.

Hög temperatur, torka och vind kan skapa förhållanden där bränder lättare sprids och blir svårare att bekämpa. Men det säger inte automatiskt något om hur en enskild brand startade.

LÄS ÄVEN: 162 gripna misstänkta för anlagda skogsbränder – mänsklig påverkan bakom många storbränder

Många skogs- och markbränder orsakas av människor – genom oaktsamhet eller medveten anläggning. Under sommarens europeiska bränder har ett mycket stort antal personer gripits misstänkta för att ha anlagt bränder, något som SR underlåter att nämna.

Klimat och antändningsorsak är därför två olika frågor – väderförhållandena kan påverka brandrisken och brandförloppet samtidigt som själva branden har startats av en människa. Den distinktionen försvinner lätt när skogsbränder rutinmässigt placeras i samma uppräkning som värmeböljor och klimatförändringar.

Ett mindre sensationellt forskningsresultat

Kvar står alltså den robusta huvudpoängen – extrem värme kan påverka ekonomin. Jordbruk drabbas av torka, transporter kan störas när floder får lågt vattenstånd, kraftverk kan få problem med kylning och människor arbetar sämre när arbetsplatsen blir för varm.

Det senare visste förmodligen mänskligheten innan begreppet BNP ens var uppfunnet. Den intressantare vetenskapliga frågan är därför inte om värme påverkar produktiviteten utan hur mycket, hur säkert detta går att översätta till hundratals miljarder euro och hur stor del av effekten som kan undvikas genom sådant som luftkonditionering, förändrade arbetstider och annan anpassning.

Triodos Bank gör ett försök att sätta en prislapp på detta och landar på omkring 180 miljarder euro för EU under 2026. Det är en uppseendeväckande uppskattning.

Men kanske hade Vetenskapsradion kunnat ägna lite mer vetenskaplig nyfikenhet åt hur siffran räknats fram – och lite mindre åt att förklara för lyssnarna att det är jobbigt att jobba när det är varmt.