Trots löften om ett genomgripande ”paradigmskifte” i svensk migrationspolitik har det ännu inte skett någon större förändring. Fokus granskande reporter Henrik Sjögren visar i en aktuell artikel att inflödet av migranter och antalet nya uppehållstillstånd ligger kvar på höga nivåer – och att den utlovade åtstramningen mest består i att bygga vidare på Socialdemokraternas tidigare politik.

När Tidöregeringen tillträdde talade man om ett ”paradigmskifte” i migrationspolitiken. Men enligt statistik från Migrationsverket och analys från forskare, har förändringen uteblivit. Under det första halvåret 2025 beviljades 44 187 uppehållstillstånd. Utslaget på helår innebär det omkring 90 000 – bara något färre än de 94 000 som beviljades under 2024, och långt från någon dramatisk nedgång.

– Det är en svag nedgång, men inget substantiellt. Man kan knappast tala om ett paradigmskifte, säger Henrik Malm Lindberg vid Delegationen för migrationsstudier (Delmi) till Fokus.

Anhöriginvandringen dominerar

Den största kategorin av nya tillstånd gäller anhöriginvandring, som utgör ungefär hälften av årets beviljade tillstånd hittills. Den största undergruppen där är familjeåterförening från tidigare stora och ur integrationssynpunkt problematiska asylländer i Mellanöstern och Afrika.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: ”Det går att stoppa invandringen utan att ändra en enda lag”

Mönstret är välkänt och inte alls nytt eller förändrat med Tidöregeringen, säger Malm Lindberg. Stora asylinflöden följs efter några år av anhöriginvandring.

LÄS ÄVEN: Kvarts miljon uppehållstillstånd ”lägsta asylinvandringen på 40 år”

Han anser dock att det är anmärkningsvärt att strömmen hållit i sig så länge efter migrantvågens kulmen asylkaosåret 2015. Man borde kunna förvänta sig att flödet av anhöriga skulle mattas av mot bakgrund av att den primära asylinvandringen har minskat, men så har det inte blivit.

Arbetskraftsinvandring med anhöriga

Ungefär 30 procent av tillstånden klassas som arbetsmarknadsrelaterade – men bara knappt hälften gäller faktisk arbetskraftsinvandring. Resten är anhöriga till arbetskraftsinvandrare. Trots försörjningskrav, som redan föreslogs av tidigare S-ledda regeringar, har dessa anhöriga tillgång till välfärdssystemet och kan få stöd av de svenska skattebetalarna om huvudpersonen inte klarar sin försörjningsplikt.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: ”Borgerligheten vill verkligen förlora valet”

– I regel brukar arbetskraftsinvandrare återvända till sitt hemland i högre utsträckning än andra invandrargrupper. Därför är det intressant att så pass många anhöriga till arbetskraftsinvandrare kommer. Det tyder på att många planerar att stanna permanent, säger Lindberg.

Tidöregeringen / Klanbråk i Hjällbo 2021. Foto: Tom Samuelsson CC BY-SA 4.0 / Polisen

Studenter och asylsökande

Studenter och deras anhöriga står för cirka 17 procent av invandringen. Enligt Fokus har systemet med arbetstillstånd för medföljande anhöriga ibland använts som genväg till arbetskraftsinvandring.

Asylinvandringen står i år för 14 procent av tillstånden – varav två tredjedelar gäller ukrainska flyktingar som fått tillfälligt skydd enligt EU:s massflyktsdirektiv.

LÄS ÄVEN: Sverige delade ut FLEST medborgarskap i EU – i förhållande till sin storlek

Malm Lindberg konstaterar att den primära asylinvandringen, om man räknar bort ukrainarna, är nere på historiskt låga nivåer – åtminstone i ett svenskt perspektiv, om än inte internationellt – och att det är detta som regeringen gärna lyfter fram som den stora framgången. Men han påpekar att denna kraftiga minskning började redan under Socialdemokraternas regeringstid.

Bygger vidare på S-politik

När det gäller den typ av invandring som regeringen – särskilt Moderaterna – själva framhåller som önskvärd, den kvalificerade arbetskraftsinvandringen, har kraven skärpts under mandatperioden. Minimilönen ligger nu på 80 procent av medianlönen, vilket motsvarar cirka 30 000 kronor i månaden.

LÄS ÄVEN: Inget ‘paradigmskifte’ i sikte – 105 000 utfärdade uppehållstillstånd 2023

Men Lindberg påpekar att även denna förändring i grunden är ett arv från den tidigare S-regeringen – det är egentligen Socialdemokraternas linje från början och en reform som förbereddes under deras tid i Rosenbad. Moderaterna bytte fot först 2020 – innan dess var det högern som kritiserade S för att vara för restriktiva.

Delat ansvar för kursändringen

Regeringen planerar ytterligare åtstramningar, bland annat att höja inkomstkravet till 100 procent av medianlönen. Men enligt Malm Lindberg är det svårt att tala om något ”paradigmskifte”.

– Det så kallade paradigmskiftet är i praktiken något som partierna gör gemensamt. Socialdemokraterna lade grunden, och Tidöpartierna har byggt vidare. Miljöpartiets frånfälle ur regeringen 2021 gjorde det möjligt för S att börja driva en mer restriktiv linje, säger han.

LÄS ÄVEN: LISTA: Härifrån kommer nya svenska medborgare 2024

Så svarar Länsstyrelsen när Samnytt konfronterar om Pride-hyllning