Vänstertidningen ETC har under lång tid kritiserat privata vinster i skattefinansierad verksamhet. Samtidigt har tidningen själv tagit emot hundratals miljoner kronor i statligt mediestöd – och lockat privata investerare med avkastning på aktier. Frilansjournalisten Christian Peterson har granskat ägarupplägget och sökt upp aktieägarna för att fråga hur de ser på motsättningen.
Dagens ETC har under många år varit en profilerad röst på den yttre vänsterkanten och återkommande kritiserat vinstuttag inom bland annat skola och omsorg.
Samtidigt är tidningen själv i hög grad offentligt finansierad genom det statliga mediestödet. Det är den kombinationen som frilansjournalisten Christian Peterson nu har satt under lupp.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
I en omfattande granskning har han begärt ut ETC:s aktieböcker, kartlagt vilka som investerat i bolaget och ringt upp ett antal av aktieägarna.
Den fråga han återkommer till är enkel – hur går det ihop att kritisera privata ägare som tjänar pengar på skattefinansierad välfärd och samtidigt själv äga aktier med avkastning i ett medieföretag som tar emot stora summor skattemedel?
Över 400 miljoner i mediestöd
Enligt Petersons sammanställning har ETC mellan 2005 och 2026 fått mer än 405 miljoner kronor från Mediemyndigheten. För 2026 uppges stödet uppgå till drygt 13,3 miljoner kronor.
Samtidigt har Dagens ETC tagit in pengar från privata investerare. När tidningen genomförde en nyemission 2024 kostade en B-aktie 10 000 kronor och marknadsfördes enligt Peterson med en årlig avkastning på 5,5 procent. Aktieägare som Peterson intervjuat uppger dock att den faktiska utdelningen senare legat på omkring tre procent.
LÄS ÄVEN: SVT tvättar vänsterextrema ETC under Åkessons utfrågning: ”Oberoende rödgrön”
Aktierna är inte börsnoterade. Den som velat köpa har först fått ansöka hos ETC om att bli delägare. Samtidigt har konstruktionen utformats så att Stiftelsen ETC behåller minst 51 procent av rösterna och därmed kontrollen över verksamheten. Petersons kartläggning omfattar 575 privatpersoner och sju organisationer som tillsammans ska ha investerat 5,59 miljoner kronor i bolaget.
Fick kämpa för att få ut aktieboken
Men redan försöket att ta reda på vilka ägarna är blev enligt Peterson en historia i sig. Aktiebolagslagen föreskriver att ett aktiebolag ska föra en aktiebok som ska hållas tillgänglig för den som vill ta del av den. Peterson beskriver emellertid hur han mötte motstånd när han försökte få ut ETC:s handlingar.
LÄS ÄVEN: Dagerlind: ETC:s mörkröda historia
Han anlitade först en auktoriserad delgivningsman för att delge ETC-grundaren Johan Ehrenberg sin begäran. När det inte lyckades skickade han i stället begäran via e-post och meddelade att nästa steg kunde bli att gå till domstol.
Därefter hänvisades han till affärsjuridiska advokatbyrån DLA Piper. Några digitala kopior fick han inte. I stället fick han bege sig till advokatbyråns kontor för att fotografera handlingarna. Enligt Peterson krävdes tre besök innan han fick tillgång till kompletta handlingar.
S-profil största privata investeraren
Bland aktieägarna hittar Peterson flera personer och organisationer med anknytning till vänstern och socialdemokratin. Den största enskilda privata investeraren i hans sammanställning är samhällsvetaren och tidigare ämbetsmannen Per Molander, som uppges ha köpt 51 aktier för sammanlagt 510 000 kronor.
Peterson lyfter särskilt fram Molander eftersom denne tidigare argumenterat kritiskt kring privata vinstintressen i skattefinansierad välfärd.
Även kampanjorganisationen Skiftet finns bland ägarna med fem aktier värda sammanlagt 50 000 kronor. Skiftets grundare Robin Zachari uppges dessutom personligen ha investerat 10 000 kronor. Bland andra namn i aktieboken finns idéhistorikern Sven-Eric Liedman.
Började ringa aktieägarna
Peterson nöjde sig emellertid inte med att kartlägga ägandet. Han började också ringa runt till aktieägarna för att fråga varför de investerat och hur de ser på kombinationen av statligt stöd och privat avkastning. Reaktionerna varierar.
Aktieägaren Roger Nyström, som satsat 10 000 kronor och presenterar sig som journalist, blir enligt Peterson upprörd när han förstår att samtalet kan publiceras.
LÄS ÄVEN: ETC:s spott-personal döms för ofredande – så blev straffet
Han hotar i den ljudinspelning Peterson publicerat av samtalet med rättsliga åtgärder om intervjun publiceras – att ”stämma skiten” ur Peterson.
En annan aktieägare, Agneta Edberg, beskriver sitt engagemang i positiva ordalag.
– Jag är ingen rik människa, men det känns ändå kul att vara med i något som har betydelse såklart, säger hon.
När Peterson därefter pressar henne om varför hon investerat i ETC och tar upp tidningens offentliga finansiering blir hon besvärad och vill avsluta samtalet.
Journalisten Erik Hjärtberg beskriver i sin tur aktieköpet som affärsmässigt men säger samtidigt att investeringen framstod som mer ”etisk” än andra alternativ.
Klimatkriminell bland aktieägarna
Bland ETC:s aktieägare finns även klimatextremisten Barbro Ingegerd Stigsdotter med ett förflutet som aktivist i den klimatkriminella organisationen Extinction Rebellion.
Stigsdotter deltog bland annat i en aktion där ett SAS-plan hindrades från att lyfta. För detta dömdes hon för brott mot luftfartslagen till 10 200 kronor i böter.
Är aktien en investering – eller ett ställningstagande?
Peterson ställer också frågan om vad ETC-aktien egentligen erbjuder den som betraktar den som en vanlig investering. Aktien är inte börsnoterad och kan därför inte enkelt säljas på den öppna marknaden. En ägare som vill lämna måste hitta någon som är beredd att köpa aktien.
Samtidigt kan de externa aktieägarna aldrig tillsammans ta över kontrollen över verksamheten. Detta eftersom majoriteten av rösterna ska ligga kvar hos Stiftelsen ETC.
Jan Emanuel: Man köper en identitet
Det får Peterson att fråga sig om köparna framför allt drivs av möjligheten till ekonomisk avkastning – eller om aktieköpet snarare fungerar som ett politiskt och identitetsmässigt ställningstagande. För att diskutera den frågan vänder han sig avslutningsvis till entreprenören och tidigare socialdemokratiske riksdagsledamoten Jan Emanuel.
Jan Emanuel är inte principiellt emot vare sig privata vinster eller presstöd. I intervjun resonerar han kring att privata företag rutinmässigt utför offentligt finansierade uppdrag och att vinst i sig därför inte behöver vara problemet.
När samtalet kommer in på ETC ser han däremot en motsättning mellan tidningens opinionsbildning och dess egen finansiering.
– Det är väl primärt ett missbruk av etik och moral, säger han.
Hans invändning gäller framför allt att ETC kritiserar privata aktörer som tjänar pengar på skattefinansierad verksamhet samtidigt som tidningen själv får omfattande offentligt stöd och har privata aktieägare.
Och när Peterson frågar om ETC-aktierna kan betraktas som ett normalt långsiktigt sparande är Jan Emanuel skeptisk.
– Jag tror inte att någon köper en aktie i ETC primärt bara för att ha det som ett långsiktigt sparande.
I stället tror han att investeringen för många handlar om identitet och om att signalera politisk och moralisk tillhörighet.
– Det är ju någonting man vill skryta om när man sitter på sin hummermiddag på Söder och berättar om den här dyra hummern som är fiskad i Sverige på ett jätteetiskt och moraliskt sätt.
Han fortsätter:
– Och då kan man också berätta att jag är ju också väldigt god och jag är väldigt vänster. Därför är jag också en del av den här ägarbilden i ETC.
Vänder ETC egen vinstkritik mot tidningen
Det är också där Peterson landar med sin granskning. Han ifrågasätter inte i första hand att ett medieföretag har privata aktieägare eller att dessa kan få utdelning.
I stället riktar han strålkastarljuset mot vad han betraktar som en dubbel måttstock – att en tidning som profilerat sig på kritik mot privata vinster ur offentligt finansierad verksamhet själv kombinerar statliga bidrag med privat ägande och avkastning.
Genom att kartlägga ägarna och låta dem själva svara på frågan försöker Peterson pröva om de ser samma motsättning. Svaren tyder på att de åtminstone inte delar hans slutsats och i några fall visade sig själva frågan vara betydligt känsligare än investeringen.
