LEDARE • Även om Sverige från och med i morgon inte tog emot en enda ny invandrare skulle shejken i Stenhagen kunna ge precis samma råd till nästa man som frågar om hans hustru får umgås med en judinna. Där börjar den diskussion som också Sverigedemokraterna har svårt att föra. Partiet har åtskilligt att säga om vem som hädanefter ska släppas in. Men vad betyder löftet att göra Sverige till Sverige igen för de som redan bor här?

En av hustruns väninnor är judinna, berättar mannen som kommit till moskén i Stenhagen i Uppsala för att be om råd. Shejken har redan förklarat att en gift kvinna inte får ha manliga vänner och att hon heller inte bör umgås med kvinnor utanför den muslimska tron. När den judiska väninnan kommer på tal lyder beskedet:

– Gud förbjude […] Det går absolut inte.

Shejken har också funderat ut hur maken rent praktiskt ska kunna begränsa hustruns umgänge.

– När hon gifter sig med dig och får barn direkt, ta barn direkt igen, en efter en. Om hon får flera barn har hon inte tid att umgås med andra.

Mannen är reporter och samtalet spelas in med dold kamera för SVT:s ’Uppdrag granskning’. Hustrun ingår i reporterns berättelse. Rådet är däremot äkta, och det är värt att dröja vid hur genomtänkt det är.

LÄS ÄVEN: Dagerlind: Också friheten hade ett folk

Shejken förstår mycket väl vad en väninna utanför den egna kretsen kan betyda. Hon kan bjuda hem hustrun, höra vad hon själv vill, kanske erbjuda hjälp den dag hon behöver det. För att förebygga allt detta rekommenderas täta graviditeter. Och väninnans judiska härkomst är i sig skäl nog att bryta bekantskapen.

Man skulle gärna vilja höra den ansvarige för svensk integrationspolitik förklara hur hustrun i det äktenskapet förväntas lära känna Sverige. Man undrar också hur mycket av svenska värderingar om jämställdhet mellan könen som alla dyra skattefinansierade integrationsåtgärder som nått fram till shejken och vad det säger generellt om möjligheten att göra svenskar av invandrare från geografiskt och kulturellt avlägsna länder.

Fjorton år mellan besöken

Det har gått fjorton år sedan ’Uppdrag granskning’ sände ’Imamernas råd’. Ett barn som låg i barnvagn då går på högstadiet nu. När redaktionen återvänder och frågar om en redan gift man kan få hjälp att ta sig en andra hustru blir beskedet nej vid sex av femton moskéer. Vid de övriga kontakterna erbjuder sig någon att förrätta ceremonin eller hänvisar mannen vidare till någon som kan.

I Helsingborg är det moskéns vice ordförande som förmedlar kontakten med shejk Tarek Hussein. Under ett videosamtal förklarar reportern som spelar hustrun att hon är orolig för vad som ska hända med henne om maken tar en andra fru. Kommer han fortfarande att ta hand om henne? Shejken svarar:

– Fråga inte om han köper det du behöver, utan hur du kan garantera hans leende.

Sverige? Bild: Samnytt.

Helsingborgs moské framhåller efteråt att Hussein inte är anställd. Det må så vara. Mannen som kom dit för att få råd hade knappast anledning att begära ett anställningsbevis av den person som vice ordföranden själv rekommenderade. Och det är väl ungefär så religiös auktoritet fungerar. Någon man har förtroende för talar om vem man bör lyssna på.

Inte ytterkanten, utan mittfåran

Femton moskébesök är ingen opinionsundersökning bland Sveriges muslimer. Sex av dem som tillfrågades sade uttryckligen nej. Men det är en minoritet i ett Sverige där det borde vara konsensus. Sannolikheten är dock stor att SVT inte haft tur eller otur, beroende på hur man ser det, utan att det är ett representativt urval för hur det ser ut värderingsmässigt bland muslimer i Sverige med rötter i den utomeuropeiska muslimska världen.

LÄS ÄVEN: Dagerlind: Att vilja förbli ett folk är inte islamism

Det finns något egendomligt i den politiskt korrekta kultur- och religionsrelativistiska föreställningen att när sådant här avslöjas ska det alltid avfärdas som en företeelse på någon ytterkant. Men SVT:s reportrar behövde ingen introduktion till någon sluten extremistgrupp. Det räckte att ta kontakt med stora etablerade moskéer dit också en verklig hustru kan tänkas vända sig i förhoppning om att någon vill lyssna på henne. Det här är ingen ytterkant, det är den muslimska mittfåran.

En hustru i registren, fyra i verkligheten

I reportaget medverkar också en muslimsk man bosatt i Skåne som SVT kallar ”Adam” men egentligen heter något annat – Mohammed kanske. Han berättar att han har fyra hustrur i fyra länder. Bara en är registrerad som hans hustru i Sverige. De två första känner enligt honom själv inte till de två senare. På frågan om han därmed har ljugit svarar han att han enligt sina värderingar inte är skyldig att berätta.

Just ”Adam” fick nej av samtliga imamer han själv sökte upp i Skåne. Det är alltid något. Lika intressant är dock vad som hände sedan. ”Adam” kontaktade en imam i ett annat land och fick saken ordnad på nätet. Imamerna i Skåne kunde bestämma vilka ceremonier de själva ville medverka till. Över ”Adams” uppfattning om vad hans hustrur har rätt att veta rådde de uppenbarligen inte.

LÄS ÄVEN: Dagerlind: Jag vet vad det innebär att göra Sverige till Sverige igen – men gör SD?

Låt oss nu anta att SD får bestämma och att den framtida invandringen till Sverige sjunker till en så låg nivå som Jimmie Åkesson önskar. Vad i ”Adams” tillvaro förändras därmed? Vilken av hans hustrur får veta något som hon inte visste dagen före?

Den som lyckas begränsa eller stoppa invandringen i kamp mot vänsterliberalerna är värd en eloge för det. Men det är en framgång räknad i färre ankomster – i att inte göra situationen etter värre. Det är inte att backa bandet och reparera den omfattande skada Sverige redan åsamkats. Det är ett framåtblickande i stället för det bakåtblickande som bor i ordet ”igen” i SD:s slogan ”Vi gör Sverige till Sverige igen”.

”Finns inte så mycket mer att göra”

Den 5 maj fick Jimmie Åkesson i SVT:s ’Fråga partiledaren allt’ frågan om SD vid en valseger ville skärpa invandringslagarna ytterligare. ”Nej, nu får vi det mesta på plats här”, svarade han. Åkesson kunde tänka sig att höja försörjningskravet för den som vill ta hit anhöriga, men i övrigt, sade han, ”finns det inte så mycket att göra på det området”.

Det var ett svar på den fråga tittaren hade ställt. Den fråga som inte ställdes men som Åkesson i skenet av nyss nämnda slogan ändå är svaret skyldig börjar där svaret i SVT slutar. Vilken del av politiken har Åkesson fått på plats för de invandrare som har bott här i årtionden – personer som tänker fortsätta leva efter de normer de en gång tog med sig hit och inte är det minsta intresserade av att bli kulturella svenskar?

LÄS ÄVEN: Dagerlind: Socialkonservatismen föddes inte i ett folklöst land

Även dessa beskrivs ofta som en företeelse på marginalen. När SD:s vice partiledare tog ton i den tillspetsade diskussionen om kulturnationalism kontra etnonationalism sade han att de som inte vill ta den öppna svenskhetens kulturella dörr in i Sverige ska visas på den geografiska dörren ut ur landet.

Men det här är inget marginellt integrationsmisslyckande. I Sverige idag finne enorma volymer av invandrare med långväga invandrarbakgrund som inte med de mest generösa mått platsar i gruppen kulturella svenskar. Vinge menar att alla dessa enkelt ska kunna övertygas om att det svenska sättet att leva och vara är mycket bättre än det somaliska. Andra är inte lika övertygade och de har stöd i verkligheten. Inom diasporan i de svenska förorterna säger man ”Vi somalier” även om man trampat svensk fädernejord i år och decennier.

Öppen svenskhet kräver någon att lära känna

Jag har i tidigare ledare frågat vilken roll det historiska svenska folket egentligen spelar i den nationalism som Sverigedemokraterna numera vill bekänna sig till. Under lång tid var detta folk en så självklar förutsättning för diskussionen att frågan knappt behövde ställas. Den som kom hit mötte svenskar på arbetsplatsen, i trappuppgången, på barnens skola och kring köksbordet hos den familj vars dotter den egna dottern lärt känna. Det var i sådana sammanhang som mycket av det svenska gick att upptäcka, lära och internalisera för den som vuxit upp någon annanstans.

Vad händer med den möjligheten i ett bostadsområde där kontaktytorna mot det svenska Sverige är närmast obefintliga redan från ankomsten? Vad händer om dottern, född i Sverige, som får en väninna med en annan bakgrund men hemma får veta att föräldrarna fått råd av imamen eller boende i närmiljön att hon måste tacka nej när hon blir hembjuden – därför att väninnan är judinna eller bara alltför svensk? Den som säger att svenskheten är öppen har beskrivit hur vi bör ta emot flickan om hon kommer. Från hennes sida av dörren kan den upplevas som låst.

Sverige! Bild: Samnytt.

Här gör sig SD nu skyldigt till samma dubbla felbedömning som de gamla partierna under lång tid gjorde. Man överskattar viljan till kulturell anpassning hos invandrare som är tillfreds med hur de redan lever i sitt eget parallellsamhälle, en kopia av hemlandet i miniatyr. Samtidigt underskattar man vad anpassningen kan kosta den som faktiskt vill. För en ung kvinna som vill vara svensk kan den första självständigt valda vänskapen innebära en konflikt med de människor hon älskar och är beroende av. För shejken som avråder henne kan däremot allt fungera alldeles utmärkt som det är i den miljö de befinner sig avskurna från det svenska majoritetssamhälle som förväntar sig något annat.

På ytan kan det se ut att fungera för fler än vad som egentligen är fallet. Man kanske talar hyfsad svenska. Man kanske kan försörja sig. Man kanske avhåller sig från att begå brott. Men till att bli kulturell svensk är det långt kvar. Under ytan identifierar man sig som något annat, har andra värderingar och andra lojaliteter.

LÄS ÄVEN: Dagerlind: Ett folk är mer än en nyckelharpa

Hur många lever under sådana villkor? Min uppskattning är att vi har i storleksordningen en miljon sådana människor på svenskt territorium. Men man skulle gärna höra vilken bedömning Sverigedemokraterna gör. När det gäller antalet asylsökande vill partiet veta om politiken fått avsedd effekt. Vad stöder man sig på när man bedömer om segregationen och den sociala kontrollen avtar bland dem som varit här i tjugo eller trettio år? Eller bland deras svenskfödda barn? Att någon har slutat förekomma i migrationsstatistiken betyder mest bara att den statistiken har gjort sitt.

Vad återstår när alla kraven är uppfyllda?

Jimmie Åkesson har faktiskt talat om dem som redan finns här. I valrörelsen förordade han skärpta krav för bidrag och medborgarskap. SD:s valplattform förespråkar egen försörjning, kunskaper i svenska och frivillig återvandring. Där står också, med en formulering som går betydligt längre än vad ett språkprov kan mäta, att man ska vara ”Svensk i lojalitet och identitet. Svensk i hjärtat.”

Gott. Ta då en man som talar svenska, arbetar heltid, betalar sin skatt och sedan många år är svensk medborgare. Han tänker bo kvar. Han anser också att hans hustru bör avsluta vänskapen med en judinna och uppfostrar sina barn i samma övertygelse. Vilken punkt i valplattformen är tillämplig på honom? Bidragskraven går honom förbi. Språkprovet skulle han klara. Villkoren för nästa sökandes medborgarskap kan skärpas hur mycket som helst utan att det angår honom personligen.

LÄS ÄVEN: Dagerlind: Begrav inte svenskarnas rätt att vara ett folk

Här finns åtskilligt för ett parti att ge väljarna besked om. Vad ska skolan göra för en flicka vars föräldrar begränsar hennes umgänge? Vad ska krävas av ett trossamfund som söker offentliga medel när den rådgivning som förmedlas till medlemmarna går stick i stäv med vad företrädarna uppger inför TV-kameran? Om SD anser att gällande lag hindrar en nödvändig åtgärd, vilken lag vill partiet ändra och vad skulle ändringen åstadkomma? Och var anser Åkesson själv att gränsen går för vad staten kan lägga sig i hos en medborgare som följer lagen?

Hur mycket illiberalt klarar ett liberalt samhälle?

Det sista är en besvärlig fråga också för oss som ställer den. I det Sverige vi svenskar uppskattar finns en vidsträckt åsiktsfrihet, även att ha uppfattningar som vi andra kan finna motbjudande. Att den friheten tillkommer också shejken är medaljens baksida. Den svåra politiska uppgiften uppstår när hans frihet att ge ett råd möter en kvinnas eller ett barns mycket begränsade möjlighet att trotsa det. Att hänvisa till den enskildes ansvar för sin anpassning lämnar ganska ensamt just det barn som skulle behöva majoritetssamhället på sin sida.

Klarar vårt frihetligt liberala samhälle ett inflöde av miljontals människor med diametralt motsatt uppfattning om hur ett samhälle ska se ut, som gärna exploaterar den svenska friheten men som har som målsättning att avskaffa den när man når den styrka som gör det möjligt? Ett samhälle där en man kan ta sig fyra fruar och kuva dem efter eget gottfinnande, där religionsfriheten är avskaffad och att ifrågasätta Allah och profeten är förenat med dödsstraff. Samma sak med att vara homosexuell.

LÄS ÄVEN: Dagerlind: När svenskheten görs moraliskt misstänkt

Eller har vi försatt oss i en situation där vi behöver skydda vår frihetliga demokrati genom att sätta en gräns för vad som kan rymmas i den? En bekännande muslim kan inte hävdas ha ”svensk i lojalitet och identitet”, vara ”svensk i hjärtat”. Det är en religionsideologi som innehåller alldeles för många värderingar som frontalkrockar med det svenska. Det är svårt att förändra vad en människa känner i sitt hjärta.

Men med den målsättningen kan man i varje fall börja med de yttre attributen för det osvenska, man kan börja med att förbjuda islam i organiserad form och riva alla moskéer. Det kan upplevas drastiskt i ett Sverige där islamiseringen gått så långt som den gjort. Foten borde ha satts ned för längesedan. Man borde sett till det lilla såret innan benet drabbades av kallbrand och måste amputeras.

Det lilla ordet ”igen”

”Vi gör Sverige till Sverige igen”, lovade Sverigedemokraterna i valrörelsen. Jag tycker det är rimligt att ta partiet på orden. Ordet ”igen” syftar på någonting som har funnits. Vilket årtionde har Åkesson i tankarna? Han får gärna välja ett ungefärligt. Det intressanta är vad han anser utmärkte det Sverige han vill återvinna. Partiet har tidigare sagt att det är ett land med kyrkor men utan ”fullskaliga” moskéer. Men vad mer?

Var det tilliten mellan människor? Kvinnans frihet att råda över sitt liv? Ett gemensamt språk som alla barn fick daglig övning i så snart de sprang ut på gården? Och vilken betydelse hade det i så fall att där fanns en historisk svensk befolkning som var tillräckligt talrik och närvarande i vardagen för att föra allt detta vidare? Om partiledningen numera anser att befolkningens sammansättning är av underordnad betydelse, får den gärna förklara hur samma kulturella kontinuitet ska upprätthållas i områden där svenskar knappt finns i barnens bekantskapskrets.

LÄS ÄVEN: Dagerlind: När svenskarna blev SD:s största hot

De gamla integrationspartierna litade länge på att tiden skulle göra sitt. SD har satt större tilltro till kraven. Men också en kravbaserad politik kan bli en övning i önsketänkande om de krav man förmår ställa har ganska lite att göra med de värderingar man säger sig vilja försvara. Mannen som söker råd i moskén kan fylla i varje blankett korrekt. Kvinnan kan fortfarande bli av med sin väninna.

Så vilket Sverige vill du tillbaka till, Åkesson? Och när du har berättat det återstår den fråga som ingen skärpning vid gränsen ger svar på. Hur ska du göra det Sverige till verklighet för den flicka som föds i Stenhagen i morgon?