Åklagarna ville få fastslaget att den 13-årige skytten försökte mörda 29 personer vid masskjutningen i centrala Gävle. Gävle tingsrätt anser att han bara gjort sig skyldig till grov misshandel av de sex personer som träffades av kulor från vapnet.
Utanför krogarna i Söderbacken vid 01:30-tiden natten till den 4 oktober förra året fick flera personer syn på en maskerad yngling med pistol. Han riktade vapnet mot en grupp människor, sänkte det och gick fram och tillbaka på gatan. Vittnen tyckte att han såg nervös ut. Från en annan plats på Södra Kungsgatan öppnade han sedan eld. Med två pistoler avlossade den 13-årige barnsoldaten sammanlagt nio skott. Sex personer träffades.
På torsdagen, drygt ett år senare, slog Gävle tingsrätt fast att 13-åringen begått sex fall av grov misshandel. Eftersom han var under 15 år när han sköt och därmed inte straffmyndig prövades gärningen genom en bevistalan. Det innebär att domstolen tar ställning till vilka brott den unge har begått. Något straff kan han inte få.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
De skjutnas advokat beskriver en känsla av svek
Advokat Isidor Vistedt företräder tre av dem som skottskadades. För dem är det svårt att förena rättens bedömning med vad de själva upplevde på gatan den natten.
– Känslan mina klienter hade på plats, att de höll på att dö, det speglas inte alls i domen, säger han till Gefle Dagblad.
Enligt Vistedt känner sig hans klienter svikna. Besvikelsen gäller både hur rätten har bedömt skjutningen och vilken ersättning de får. En av de skottskadade, som uppger sig ha bestående men, hade begärt 310 000 kronor i skadestånd för mordförsök.
De sex skottskadade tillerkänns sammanlagt endast 382 110 kronor plus ränta. Beloppen varierar mellan 51 600 och 82 095 kronor per person. När rätten hade räknat fram ersättningen för den grova misshandeln satte den dessutom ned beloppen med hälften. Bland skälen anger domstolen skyttens låga ålder, att han saknar inkomster och tillgångar och att äldre kriminella av allt att döma har utnyttjat honom.
LÄS ÄVEN: Barnsoldat sköt vilt mot folksamling med polisvapen – skadade sex men kan inte dömas för brott
För de övriga 23 personer som enligt åklagarna befann sig i skottsektorn blev utgången en annan. Rätten ansåg det inte bevisat att 13-åringen haft uppsåt att döda eller skada dem. Ingen av dem får skadestånd genom domen.
Advokat Carina Abrahamsson företräder sju av dem som undkom kulorna. Hon säger till Gefle Dagblad att rättegången varit påfrestande för hennes klienter och att beskedet om utebliven ersättning sannolikt blir en besvikelse. För dem hade skadeståndet också varit en form av upprättelse, framhåller hon.
Skotten träffade lågt
Den avgörande frågan i rätten var vilket uppsåt 13-åringen hade när han tryckte av. Han erkände grov misshandel av de sex som träffades men förnekade att han försökt döda någon. Själv förklarade han att han före skjutningen hade kommit fram till att han inte ville ta någons liv för pengar. Därför siktade han mot benen.
Tingsrätten fann visst stöd för den berättelsen i skottskadorna. Samtliga sex träffades i benen eller fötterna, en av dem även i underarmen. Också vittnenas beskrivningar av hur skytten först höjde och sedan tog undan vapnet vägdes in. Att han ändå avlossade skotten kan enligt rätten förklaras av att han hela tiden hade telefonkontakt med uppdragsgivarna, som sannolikt pressade honom att fullfölja.
I en separat utredning misstänks den gängkriminelle Ali Shehab, som pekas ut som en nyckelperson kring Rawa “Kurdiska räven” Majid i Foxtrotnätverket, för att ha anstiftat den aktuella skjutningen, liksom flera andra. Han är häktad i sin utevaro i Sverige. Enligt åklagare Helene Gestrin greps han i Irak i slutet av förra året och Sverige har begärt honom utlämnad. Något beslut om utlämning har dock ännu inte fattats.
Även ett skott i benet kan döda. Men med hänsyn till 13-åringens ålder och omognad ansåg rätten att det var oklart om han förstod den risken. Det var heller inte bevisat att han var likgiltig inför om någon dog.
Skadorna var i flera fall omfattande. En av de skjutna fick en fraktur och svåra senskador i höger fot. Hos en annan krossade en kula skenbenet. Rätten konstaterar att skadorna var allvarliga men att ingen var akut livshotande. De bestående men som rätten fann belagda bestod främst av ärr. Därmed föll också åklagarnas alternativa rubricering om synnerligen grov misshandel.
Hade berättat om planerna i skolan
Redan dagen före skjutningen berättade 13-åringen för en elevassistent att han skulle skjuta någon i Gävle samma kväll. Assistenten vittnade om att eleven tidigare hade skämtat om liknande saker. När han efter lunch upprepade vad han tänkte göra tog assistenten kontakt med socialtjänsten.
Även föräldrarna slog larm när sonen inte kom hem. Några timmar före dådet fattades beslut om att han omedelbart skulle omhändertas. Polisen sökte efter honom men hann inte hitta honom innan skotten föll.
I hans mobiltelefon kunde utredarna efteråt följa förberedelserna. I meddelanden på Signal diskuterade en av kontakterna hur 13-åringen skulle kunna lämna hemmet på kvällen och komma tillbaka efter uppdraget. Klockan 00.52, knappt en timme före skjutningen, fick han besked om att de tilltänkta måltavlorna befann sig inne på Ölstugan. Vilka de var har utredningen inte kunnat klarlägga. Ingen av de sex skottskadade bedöms ha varit den avsedda måltavlan.
Ett av vapnen var en polispistol
När 13-åringen greps kort efter skjutningen hade han inte längre pistolerna på sig. Våren därpå dök en av dem upp i en annan brottsutredning i Uppsala. Det var en niomillimeters SIG Sauer med orden ”TILLHÖR POLISEN” ingraverade på manteln.
Nationellt forensiskt centrum kunde knyta pistolen till skjutningen genom att jämföra spåren på kulor och hylsor från Södra Kungsgatan. På vapnet fanns också DNA som med mycket starkt stöd kom från 13-åringen.
Kammaråklagare Jenny Örn, som drev målet tillsammans med åklagarkollegan Fredrik Normark, säger till Gefle Dagblad att åklagarna och rätten i allt väsentligt är överens om vem som sköt och vad som hände på platsen. Det är bedömningen av skyttens uppsåt som skiljer dem åt. När domen meddelades höll hon frågan om ett överklagande öppen. Åklagarna har tre veckor på sig att fatta beslut.
