Under det senaste året har varningarna från europeiska militärer, underrättelsetjänster och politiker blivit allt mer högljudda. Bedömningen från flera håll är att Ryssland, trots de stora förlusterna i Ukraina, på sikt kan återuppbygga sin militära förmåga och därmed utgöra ett mer direkt hot mot Nato. Samtidigt råder betydande osäkerhet kring både tidsperspektiv och avsikter, och flera av de mest långtgående scenarierna bygger på prognoser, hypoteser och spekulation snarare än fastslagna fakta.
Den senaste i raden av varningar om ett ökande hot från öst kom från den tyske arméchefen Christian Freuding. I en intervju med Politico hävdade han att det finns en bred uppfattning inom Nato att Ryssland kan ha förmåga att angripa ett Natoland före slutet av detta årtionde.
– Vi måste vara förberedda … Vi måste vara redo att slåss, sade Freuding.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Han framhöll också att årtalet 2029 som han nämnde inte är en enskild tysk bedömning utan bygger på underrättelseanalyser som enligt honom delas av Natos medlemsstater. Samtidigt betonade han att Ryssland teoretiskt skulle kunna agera tidigare än så.
Det är dock viktigt att notera att sådana uttalanden inte innebär att Nato bedömer ett ryskt anfall som sannolikt eller nära förestående. Bedömningen handlar snarare om när Ryssland eventuellt skulle kunna återuppnå en militär kapacitet som möjliggör ett sådant agerande. Även flera västerländska bedömare har understrukit skillnaden mellan förmåga och avsikt.
Satellitbilderna som väckt uppmärksamhet
Debatten har fått ny aktualitet efter en granskning från SVT och flera nordiska mediepartners. Med stöd av satellitbilder hävdas att Ryssland bygger ut militära anläggningar nära Finlands gräns och därmed även i Sveriges närområde.
Enligt granskningen handlar det bland annat om nya kaserner, utökad fordonsuppställning och anläggningar för ammunition. Finlands arméchef Pasi Välimäki uppgav att man räknar med att omkring 80 000 soldater på sikt kan finnas i området, jämfört med omkring 20 000 tidigare.
Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, tolkar utvecklingen som ett led i en långsiktig rysk militär uppbyggnad. Must-chefen Thomas Nilsson sade till SVT att myndigheten bedömer att strukturerna byggs för att kunna bemannas när kriget i Ukraina en dag upphör.
– Vi tror inte att de finns enbart för syns skull. Det handlar ju om att kunna möta Nato i en större konflikt längre fram, sade han.
Must bedömer vidare att Ryssland har en betydande förmåga att snabbt flytta trupp och materiel över stora avstånd. Dessa slutsatser bygger dock på svenska underrättelsebedömningar och kan inte verifieras oberoende av utomstående observatörer.
Sveriges regering tar uppgifterna på allvar
Försvarsminister Pål Jonson säger att uppgifterna inte kommer som någon överraskning för regeringen.
– Vi tar definitivt hotet på allvar, slår han fast i en kommentar till SVT.
Samtidigt beskriver han Ryssland som kraftigt försvagat av kriget i Ukraina och hänvisar till omfattande förluster av både personal och materiel.
I regeringens resonemang finns ingen motsättning mellan dessa båda bilder om samtidig försvagning och förstärkning. Tanken är att Ryssland på kort sikt har försvagats men samtidigt försöker bygga upp en starkare försvarsmakt för framtiden.
Försvarsberedningen delar hotbild och sågar försvarsförmåga
Försvarsberedningen delar uppfattningen att ett ryskt anfall mot Sverige och/eller andra Natoländer kan vara nära förestående.
”Ett väpnat angrepp mot Sverige eller våra allierade kan inte uteslutas. Det kan heller inte uteslutas att militära maktmedel eller hot om sådana kan komma att användas mot Sverige eller våra allierade”, skriver man i en färsk rapport.
Samtidigt menar man att den svenska försvarsindustrin inte håller måttet. Det brister i både kvalitet och kompetens, skriver man, och efterfrågare en rejäl uppryckning och nya avtal med fler och bättre leverantörer
Ingen fullständig samsyn
Även om varningarna från europeiska regeringar och försvarsmakter blivit fler finns det ingen entydig konsensus bland oberoende analytiker om att Ryssland står inför ett sammanbrott eller att landet inom några få år kommer att vara redo för ett storskaligt angrepp mot Nato.
Flera forskare och säkerhetspolitiska experter utanför Kremlvänliga kretsar har pekat på att Ryssland visserligen lidit mycket stora förluster i Ukraina men samtidigt lyckats hålla igång sin försvarsindustri, öka produktionen av vissa vapensystem och anpassa ekonomin till ett långvarigt krigstillstånd.
LÄS ÄVEN: Rysk ekonomi i kris? Expert anklagar svensk underrättelsetjänst för ”informationskrig”
Andra bedömare framhåller att prognoser om framtida militär kapacitet alltid är förknippade med betydande osäkerhet. De påverkas av faktorer som krigets utveckling i Ukraina, den ryska ekonomins uthållighet, demografiska förutsättningar och västvärldens fortsatta stöd till Kiev.
Frågan är därför inte bara hur mycket militär styrka Ryssland kan bygga upp, utan också vilka strategiska mål den ryska ledningen kommer att prioritera efter kriget i Ukraina.
Experter varnar för förenklade slutsatser
Även bland västerländska säkerhetspolitiska institut råder delade meningar om hur Rysslands militära styrka ska bedömas efter mer än fyra års krig i Ukraina.
Forskare vid International Institute for Strategic Studies (IISS), en av världens mest etablerade försvarsanalytiska organisationer, har återkommande pekat på att Ryssland lidit mycket stora förluster men samtidigt visat större uthållighet än många bedömare förutsåg under krigets inledande skede. I en analys konstaterade IISS att den ryska ekonomin och de stora sovjetiska materielreserverna gjort det möjligt för Moskva att fortsätta ersätta betydande delar av sina förluster, även om kostnaderna successivt ökar.
IISS bedömer samtidigt att Ryssland har förlorat hundratusentals soldater sedan invasionen inleddes. Men organisationens analyser ger inte stöd för föreställningen att den ryska militären står inför ett nära förestående sammanbrott. Tvärtom framhålls att kriget snarare utvecklats till ett långvarigt utnötningskrig där båda sidor utsätts för stora påfrestningar.
LÄS ÄVEN: Forskaren: Svenska medier och politiker vilseleder med propaganda om Ukraina-kriget
Även den amerikanska tankesmedjan Center for Strategic and International Studies (CSIS) har beskrivit situationen i mer komplexa termer än de mest alarmistiska prognoserna. Enligt CSIS är den ryska ekonomin pressad och tillväxten svag, men landet har samtidigt lyckats ställa om betydande delar av sin industri till krigsproduktion. Organisationen pekar på att Rysslands framryckningar i Ukraina varit långsamma och kostsamma, men avvisar förenklade slutsatser om att Moskva därför skulle vara på väg att förlora kriget.
Flera västliga analytiker framhåller därför att två påståenden kan vara sanna samtidigt: att Ryssland har försvagats kraftigt genom kriget i Ukraina, och att landet ändå på sikt kan återuppbygga betydande militär kapacitet. Hur snabbt detta kan ske och vilka avsikter den ryska ledningen faktiskt har efter kriget är däremot frågor där osäkerheten fortfarande är betydande.
Danmark intar en något försiktigare ton
Danmarks utrikesminister Lars Løkke Rasmussen har också varnat för risker men uttryckt sig mindre kategoriskt än många andra företrädare.
– Det finns ett fönster här där det finns en risk att Ryssland kommer att försöka provocera oss – och det sker ju redan med cyberattacker, hybridattacker och något som ligger på gränsen till artikel 5, sade han i en kommentar till danska DR.
När utrikesministern fick frågan om Danmark är redo att svara på ett angrepp i Östersjöområdet svarade han jakande.
– Svaret på den frågan kan ju inte vara något annat än ja. För om jag svarade något annat än ja, vilken signal skulle jag då sända?
Samtidigt förtydligade han sina känslor inför de nya uppgifterna.
– Jag är orolig, men jag är inte rädd.
Lars Løkke Rasmussens uttalanden fokuserar främst på risken för påtryckningar, hybridoperationer och provokationer, snarare än på ett omedelbart storskaligt invasionsscenario.
Ryssland avfärdar anklagelserna
Från rysk sida avvisas de västerländska bedömningarna helt. I kommentarer till SVT och danska DR hävdar den ryske ambassadören i Danmark, Vladimir Barbin, att påståendena om ett kommande ryskt angrepp mot Nato helt saknar grund.
– Påståendet att Ryssland inom en snar framtid kommer att besluta sig för att angripa ett eller flera Nato-länder är en lögn.
Han hävdar vidare att sådana varningar används för att motivera ökade militära satsningar inom Nato och EU. Ryska företrädare beskriver samtidigt den egna militära upprustningen som defensiv och som ett svar på Natos utvidgning och ökade militära närvaro nära Rysslands gränser.
Samtidigt noterar flera västerländska forskare att säkerhetspolitiska konflikter ofta präglas av ömsesidiga hotuppfattningar. Chatham House konstaterar exempelvis att Ryssland under lång tid beskrivit Nato som ett växande säkerhetshot, samtidigt som Nato-länderna ser ryska militära dispositioner som aggressiva och destabiliserande. Att de båda sidorna uppfattar samma utveckling på diametralt olika sätt är därför i sig ingen ny företeelse i den europeiska säkerhetspolitiken.
Ett informationskrig parallellt med det militära
Det som går att konstatera är att både västliga och ryska aktörer presenterar tolkningar av samma utveckling som i hög grad utgår från deras respektive säkerhetspolitiska perspektiv och intressen.
För västliga regeringar och underrättelsetjänster framstår den ryska upprustningen som ett möjligt framtida hot som kräver ökade försvarssatsningar. För Ryssland framställs samma utveckling som en nödvändig reaktion på Natos expansion och militära närvaro i närområdet.
Vilken av dessa tolkningar som bäst beskriver verkligheten är svårt att avgöra med säkerhet. Vad som däremot står klart är att osäkerheten i Europa har ökat markant sedan Rysslands invasion av Ukraina 2022, och att både Nato och Ryssland nu planerar utifrån scenarier som för bara några år sedan hade betraktats som osannolika.
