Den svenska utbyggnaden av havsbaserad vindkraft riskerar att bli en mycket dyr affär för skattebetalarna. Det hävdar Jonas Kristiansen Nøland, professor i energikonvertering vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet (NTNU), som menar att de havsvindparker som hittills fått klartecken kan kräva statliga stöd på omkring 63 miljarder kronor per år för att bli ekonomiskt hållbara.
Regeringen har nyligen godkänt flera nya havsbaserade vindkraftsprojekt, vilket innebär att sex parker nu har fått tillstånd. Samtidigt har Vattenfalls vd Anna Borg konstaterat att havsbaserad vindkraft i dagsläget inte är lönsam på rent marknadsmässiga villkor.
Två av bolagets planerade projekt, Vidar och Poseidon, bygger dessutom helt eller delvis på flytande fundament – en teknik som är den dyraste formen av havsbaserad vindkraft. Det skriver Nøland i en krönika i Affärsvärlden.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Enligt professorn visar erfarenheter från Storbritannien att flytande havsvind i den senaste auktionsomgången fick kontraktspriser motsvarande drygt tre kronor per producerad kilowattimme i dagens penningvärde. Han hänvisar även till analyser från certifieringsföretaget DNV som pekar på liknande kostnadsnivåer i Norge, betydligt högre än dagens marknadspris på el.
LÄS ÄVEN: Professor: Forskare har fel om havsbaserad vindkrafts lönsamhet
Utifrån sina beräkningar uppskattar Nøland att de sex godkända svenska havsvindparkerna skulle behöva omkring 63 miljarder kronor i årliga subventioner om de byggs ut enligt dagens kostnads- och elprisprognoser. Det motsvarar cirka 12 600 kronor per svenskt hushåll och år om stödet finansieras via statsbudgeten.
Han uppskattar samtidigt att de samlade investeringarna i projekten kan uppgå till omkring 1 000 miljarder kronor. Till skillnad från vattenkraft och kärnkraft, som kan vara i drift under många decennier, framhåller han att stora havsbaserade vindkraftverk normalt har en livslängd på omkring 30 år, vilket begränsar deras långsiktiga ekonomiska värde.
Samhällsekonomisk lönsamhet
Nøland menar också att debatten ofta fokuserar på konflikter med exempelvis försvaret och fiskerinäringen, när den centrala frågan i stället är den samhällsekonomiska lönsamheten. Han pekar bland annat på det stoppade projektet Mareld och anser att dess ekonomi sannolikt hade varit problematisk även om det fått klartecken.
Han lyfter dessutom fram att inte heller länder med omfattande erfarenhet av havsbaserad vindkraft, som Storbritannien och Sydkorea, har lyckats få ned kostnaderna till nivåer som gör tekniken konkurrenskraftig utan stöd.
Samtidigt konstaterar professorn att Sverige fortfarande har mycket begränsad erfarenhet av havsbaserad vindkraft jämfört med exempelvis Storbritannien. Vid utgången av 2025 hade Sverige omkring 0,2 gigawatt installerad havsvind, medan Storbritannien hade omkring 17 gigawatt.
Enligt Nøland visar den brittiska utvecklingen att en mogen marknad inte nödvändigtvis leder till lägre kostnader, vilket stärker bilden av att en storskalig svensk utbyggnad kan bli betydligt dyrare än många räknar med.
LÄS ÄVEN: Professor varnar: Finsk vindkraft kan bli värdelös – Sverige på väg åt samma håll
