Skrevs ut från tvångsvård – dagar senare mördade en mamma och skadade hennes döttrar

Efter juldagsmordet i Boden riktar anhöriga skarp kritik mot psykiatrin. Den 22-årige mannen som dödade en kvinna och skadade hennes två döttrar och efter dådet sköts ihjäl av polisen hade nyligen varit tvångsinlagd – men skrevs ut redan efter ett dygn. Hans mamma menar att vården misslyckades med att ta ansvar trots upprepade varningssignaler om allvarlig psykisk ohälsa.

Mamman till den 22-årige mannen beskriver för NSD hur sonen under större delen av sitt liv kämpat med psykisk ohälsa. Under perioder blev hans beteende så förändrat att hon upplevde honom som både oförutsägbar och hotfull. Hon berättar att hon under en tid kände rädsla i det egna hemmet och började låsa sovrumsdörren om nätterna, eftersom hon inte längre kände igen sin son.

Enligt henne var han i botten av sina diagnoser vid flera tillfällen, något som gjorde honom till en potentiell fara – både för sig själv och för andra. Det var en insikt som växte fram successivt, men som till slut blev omöjlig att bortse från.

Upprepade larm – men endast kortvariga vårdinsatser

Under åren hade sonen återkommande kontakt med psykiatrin. Vid ett tillfälle vårdades han i över två veckor, men oftast blev insatserna kortvariga. Mamman slog flera gånger larm om att han skrevs ut för tidigt och att hon som anhörig upplevde att situationen förvärrades efter varje utskrivning.

LÄS MER: Juldagsmordet i Boden: Försvarsmaktsanställd kvinna mördad – döttrarna skadade

Efter ett självmordsförsök fick han medicin utskriven, men slutade efter några månader att ta den på grund av biverkningar. När mamman kontaktade psykiatrin för att få hjälp fick hon beskedet att vården inte kunde göra något så länge han inte tog sin medicin.

Utan läkemedel förändrades hans beteende ytterligare, enligt mamman. Han blev mer isolerad och alltmer aggressiv i sitt sätt.

Tvångsvård – som snabbt avbröts

Den 17 december tvångsinlades mannen inom psykiatrin. För mamman innebar beslutet en tillfällig lättnad. Hon upplevde det som att vården äntligen tog situationen på allvar och att både hennes son och andra människor nu var skyddade.

Men lättnaden blev kortvarig. Redan dagen därpå skrevs han ut.

I efterhand menar mamman att utskrivningen fått förödande konsekvenser. Hennes uppfattning är att om sonen fått stanna kvar inom slutenvården under en längre tid, med rätt stöd och tillsyn, hade tragedin sannolikt kunnat undvikas. Hon uttrycker en djup besvikelse över psykiatrins bedömning och ansvarstagande.

Juldagen som chockade Boden

På juldagen inträffade det våldsamma dådet som skakade hela kommunen. Polisen larmades till ett villaområde i centrala Boden efter uppgifter om en misstänkt misshandel. På platsen hittades en kvinna i 55-årsåldern död. Hennes två tonårsdöttrar hade skadats svårt och fördes till sjukhus, där deras tillstånd senare beskrevs som stabilt.

Gärningsmannen, en 22-årig man, sköts ihjäl av polis i samband med ingripandet. Polisen har beskrivit händelseförloppet som extremt våldsamt.

LÄS ÄVEN: Kvinna knivmördad i Boden – polisen sköt ihjäl gärningsmannen

Enligt utredningen ska mannen ha ringt på hos kvinnan, knivskurit henne till döds och därefter tagit sig in i huset där även döttrarna skadades. Det finns enligt både polis och anhöriga inga kända kopplingar mellan gärningsmannen och offren.

Polisens bild: komplex och tidig utredning

Förundersökningsledaren, kriminalkommissarie P-O Andersson, har beskrivit utredningen som omfattande och komplex. Ett stort antal förhör har hållits, men polisen har varit tydlig med att det fortfarande är tidigt i processen.

En av de skadade döttrarna har kunnat höras av polis, men detaljer kring hennes uppgifter har inte offentliggjorts.

”En fruktansvärt tragisk händelse”

Mamman till den misstänkte gärningsmannen betonar att hennes sorg och vrede inte bara handlar om sonens öde, utan framför allt om offret och hennes familj. Hon beskriver det som djupt tragiskt att en helt oskyldig kvinna miste livet och att hennes barn skadades svårt.

För henne väcker händelsen också en större fråga om samhällets ansvar för människor med allvarlig psykisk ohälsa – och om psykiatrin verkligen har resurser, mandat och rutiner för att agera när varningssignalerna är tydliga.