Detta är en opinionstext, åsikterna som framförs är skribentens egna.

DEBATT • Alla vet att Ryssland är det största hotet mot Sverige näst efter klimatkrisen. För det har Pål Jonson och Ulf Kristersson sagt på teven och på Folk & försvar.

Alla vet att Ryssland utför ständiga påverkansoperationer mot Sverige under lömska täckmantlar som tavelförsäljare och vitryska nunnor. De bedriver kulturell imperialism med hjälp av musikkollektivet Södra bergens balalaikor och påverkar svensk regim-teve till att varje dag sända spännande ryska actionfilmer utan HBTQ och mångfald.

LÄS ÄVEN: Ministern tyst om arabkaos – vill däremot slänga ut nunnor som säljer vantar och julsaker

De mutar våra makthavare till att införa censurlagar och öppna Sveriges gränser, manipulerar rättssystemet till att förfölja svenskar för åsiktsbrott – allt för att undergräva svenskarnas förtroende för våran världsbästa demokrati och EU-kommissionens president Ursula von der Leyen. Värst av allt är kanske att Putin påverkar svenskarna vid valurnorna så att de röstar på Sverigedemokraterna.

Enda sättet att skydda demokratin är att en gång för alla besegra Ryssland på slagfältet, helst i Poltava som de snart kommer återta från Ukraina. För att det inte ska gå som sist, år 1709, behöver vi förbereda oss. Här följer därför en plan för hur vi slutligen kan besegra Ivan, den ryske björnen, den lede fi.

Höga födelsetal

Först och främst behövs en stor befolkning. De numera katastrofala födelsetalen behöver vändas. Ryssland har en befolkning som är nästan 15 gånger större än Sverige. Som tur är har Ryssland inte heller särskilt bra födelsetal men de har gjort frågan till en nationell angelägenhet och har därför ett litet försprång.

Vi skulle dock lätt kunna ta övertaget. Det största hindret för sunda födelsetal är inte ekonomi utan attityd. Vi behöver styra om svenska offentliga budgetar från klimatångest, feminism, transputationer och normalisering av icke-barnalstrande sexuella variationer till att främja traditionella könsroller, familjebildning i unga år, och stora familjer med många barn.

Bara genom att sätta upp reklambilder i offentliga miljöer på vackra unga familjer med många barn skulle en helt ny barnvänlig kultur snabbt uppstå. Men ekonomiska faktorer underlättar givetvis. Man bör ge skattefrihet till äkta män som försörjer hemmamamma och barn.

Efter 3 generationer med i genomsnitt 4,5 barn per kvinna (och man) skulle vi ha en folkmängd i nivå med Ryssland, ceteris paribus. Med 6 barn per kvinna är vi fler inom två generationer. Man kan också ge medaljer till mödrar och fäder med många barn, ett beprövat knep för att som det heter “höja statusen på yrket”.

Den svenska regimen undrar varför det föds så få nya skattehjon. Foto: Faksimil Facebook / SR

Kärlek till blod och jord

I nästa steg behöver vi återskapa fosterlandskärleken, ja kärleken till svenskt blod och jord. Få svenska män skulle vara lockade att riskera livet i Poltava för att skydda demokratin, pappadagar, det vidöppna samhället, Ulf Kristersson eller Maggan Andersson. Här ligger vi dessvärre långt efter Ryssland som har gott om krigare som frivilligt åker till fronten för att kriga för heder, ära, sin nation, sitt folk och sin kristna tro.

Även detta är egentligen ganska lätt att åstadkomma. Man dammar av berättelserna om nordiska hjältar, bragder, upptäckter, framsteg, historia, germanska seder och kristna traditioner och nyttjar regimens medier för att sprida dem. Man använder också skolsystemet för att sprida samma budskap, och dessutom med betoning på lokal historia och personligheter. Detta kräver antagligen att man först byter ut 90 procent av lärar- och rektorskåren. Med en så hårt regimkontrollerad skola som Sveriges är det dock en smal sak.

Under denna rubrik ingår också att motivationen ska vara kampen för vårt eget. Inte för främmande intressen, folk, stater, inte för unioner eller organisationer, inte för globala mål och ideal, nej faktiskt inte ens för vår egen stat. Den vägledande motivationen ska vara att vi gör det som gynnar oss som folk och samhälle.

“En riktig soldat kämpar inte av hat mot det som är framför honom, utan av kärlek till det som är bakom honom” – G. K. Chesterton. Foto: Genrebild / Freerannge

Vapenträning

I krig skjuter man på varandra. Det gör ont. Befolkningen behöver vapenträning från unga år. Under 1900-talets tidigare del var det obligatoriskt med skytte för skolungdomen. Att äga en bössa var naturligt. Ändå sköt folk inte ihjäl varandra till höger och vänster, eftersom vi var ett homogent folk som först och främst styrdes av sunda värderingar i stället för lag.

Staten ansåg det vara en fråga om statens säkerhet att folket kunde försvara staten. Att folk dessutom kunde försvara folket som staten lever på sågs inte som ett hot. Skytteföreningar och hemvärnsföreningar fanns överallt i hela riket.

I takt med att staten tappat förtroende för folket har den gjort vapenägande allt mer suspekt och komplicerat. I Sverige finns 23 skjutvapen per 100 invånare vilket är bättre än Rysslands 12. Ungefär 6 procent av svenskar äger minst ett skjutvapen så även om vi ligger högre än Ryssland behöver det höjas till tidigare nivåer. Det amerikanska grundlagskyddet för privat vapeninnehav är ett föredöme att sträva mot.

Återställ produktionsekonomin

En soldat är visserligen i statens tjänst, men krig är inte en form av tjänsteekonomi. Krig kräver produktion av krigsmateriel och förnödenheter. Detta behövs på hemmaplan eftersom handel är det första som störs i krig. Man behöver minimera beroendet av främmande makt. Sverige behöver bli ett produktionsland igen.

Anledningen att Sverige blivit en tjänsteekonomi är inte för att vi är så mycket smartare än kineserna, utan för att skatter och regelverk jagat produktionen ur landet. Varor kan lika gärna tillverkas i Kina och fraktas tillbaka hit. Hårklippning och andra tjänster måste däremot utföras på plats. Produktionen kan fly och men tjänsterna är bundna att stanna.

USA försöker återskapa produktionsekonomin genom att med hjälp piska i form av tullar göra det svårt för utländska företag att sälja varor i USA. Ett bättre sätt är att locka tillbaka dem med morot. Man sänker skatterna kraftigt och skär med stor entusiasm bort regelverk och byråkrati. Då kan producerande företag tjäna pengar igen. Fabriker kommer automatiskt uppstå, helt utan kommunala näringslivssamordnare.

För att sänka skatter och skära byråkratin behöver man banta ner den skattekonsumerande välfärdsstaten, samt göra stora mängder byråkrater tillgängliga för den riktiga arbetsmarknaden.

Billig energi

För att producera krävs förstås energi. Det går inte att försörja en produktions- och krigsekonomi med fladderkvarnar. Kärnkraft är det effektivaste, billigaste och miljövänligaste mänskligheten hittills uppfunnit. En rejäl satsning på kärnkraft skulle åter ge oss låga elpriser, vilket är en förutsättning för produktion. Vi skulle kunna tjäna grova pengar på att sälja el till så kallade gröna länder i Europa. Satsning på kärnkraft återupprättar svensk spetskompetens inom kärnteknik.

Vi kan bygga klart atombomben vi började på en gång. Det skulle få Ivan att fundera både en och två gånger innan han skickar vitryska nunnor igen. Ett krig drivs på krut och diesel. Dessvärre har vi ingen egen diesel så innan vi besegrat ryssen och tagit över hans oljefält behöver vi goda relationer med leverantörer som hyser sunda värderingar, sundare än ryssen, som till exempel arabländerna. Ty en moralisk stormakt som Sverige handlar bara med HBTQ-certifierade leverantörer med rätt värdegrund.

Montage av Samnytt. RS-24 Jars – rysk långdistansrobot som kan bära kärnvapen / Malmer Stenergard, Kristersson och Putin. Foto: Montage av Samnytt. Magnus Liljegren / Regeringskansliet / Wikipedia

Lätt som en plätt

Summa summarum, det är egentligen ganska lätt att spöa Ryssland en gång för alla. Om sisådär tre generationer. Om vi bara återinför politik med traditionella, fosterlandsälskande, familjefrämjande värderingar, som främjar produktion och billig energi, genom avregleringar, bantad välfärdsstat och låga skatter. Och hittar ett politiskt parti som står för det.

Alternativet? Ödmjukhet och goda relationer

Om vi inte vill vidta dylika, korrigerande åtgärder, får vi istället utöva en gnutta ödmjukhet, diplomati, främja goda relationer och, varför inte, ömsesidigt gynnsamma handelsförbindelser.

Klaus Bernpaintner

(Artikeln tidigare publicerad på Folkungen.se)

LÄS ÄVEN: Regeringen: Sverige attackeras först vid ett Nato-Ryssland-krig