Att tala med så kallad förortsdialekt på en arbetsintervju gör att möjligheterna till anställning krymper. Även saker som religion och kulturella uttryck sägs minska chanserna. Det är slutsatsen i en ny rapport.

För fjärde året i rad publiceras rapporten Näringslivet: Mångfald och inkludering från Stiftelsen Järvaveckan. Underlaget består av 500 företagsledare som svarat på frågor om hur de ser på mångfald vid rekrytering.

Enligt årets rapport har negativa uppfattningar kopplade till ”kulturella och religiösa attribut” blivit allt vanligare i samband med rekryteringar och särskilt tydlig ska ökningen vara när det gäller vad man kallar religiösa och kulturella uttryck. Här uppger 61 procent av företagsledarna att sådana faktorer påverkar deras bild av en kandidat negativt. I förra mätningen låg motsvarande andel på 51 procent.

Samtidigt uppger 38 procent att de skulle påverkas negativt av en kandidat med muslimsk tro och när det gäller namn uppger 23 procent att de påverkas negativt av afrikanskt klingande namn och 22 procent av ett namn med ursprung i Mellanöstern. Namn som klingar asiatiskt eller latinamerikanskt påverkar negativt i lägre grad.

Diskriminering

Hela 86 procent skulle påverkas negativt av en knapphändig, dålig, svenska. 37 procent uppger också att ”flytande svenska med förortsdialekt” påverkar deras uppfattning negativt i en intervjusituation. Detta upprör Ahmed Abdirahman, vd och grundare av Stiftelsen Järvaveckan, som menar att den kan röra sig om diskriminering.

– Att fördomarna ökar är djupt problematiskt. En person som tagit sig så långt som till en intervju har bevisligen rätt grundläggande kvalifikationer. Men i nästa steg kan bilden av kandidaten påverkas negativt till följd av exempelvis en förortsdialekt eller religion. Då riskerar vi också att hamna i situationer som potentiellt kan klassas som diskriminering. Det är en utveckling som går åt fel håll och som försvårar integrationen, säger han.

Mångfald och inkludering

I rapporten konstaterar man också att rekrytering i stor utsträckning alltjämt sker genom personliga kontakter och informella nätverk. För den som saknar etablerade kontakter kan detta innebära att vägen till arbetsmarknaden blir betydligt smalare, hävdar man, något som framför allt gäller nyanlända och personer med utländsk bakgrund.

Desto mer glädjande för Stiftelsen Järvaveckan är att alltfler företag arbetar mer aktivt med frågor som rör mångfald och inkludering. Bland större företag uppger 45 procent att de i hög utsträckning arbetar för att stärka inkludering och mångfald jämfört med 34 procent i fjol.

Inga anpassningar eller bönerum

Bara 25 procent anser att det behövs mer lagstiftning på området mångfald och inkludering för att öka förekomsten av dessa. En lika stor andel anser att Sverige behöver mer lågkvalificerad arbetskraftsinvandring för att klara kompetensförsörjningen. Betydligt fler, 67 procent, anser att Sverige behöver mer högkvalificerad arbetskraftsinvandring.

68 procent av respondenterna anser att företag inte bör göra anpassningar för kulturella eller religiösa behov på arbetsplatsen. 21 procent anser samtidigt att flexibla helgdagar – möjligheten att byta ledighet på en helgdag mot en annan – är rimligt. Endast åtta procent tycker att tillgång till ett avskilt rum för meditation eller bön bör erbjudas.

”Vi hoppas att denna rapport bidrar till en ärlig, konstruktiv och framåtblickande diskussion om vad inkludering verkligen innebär och vilka insatser vi kan göra tillsammans för att säkra den kompetensförsörjning som Sverige behöver. Att bekämpa utanförskap handlar inte bara om att ställa krav på människor, det handlar också om att säkerställa att dörrar faktiskt öppnas”, skriver Ahmed Abdirahman i rapporten.

LÄS ÄVEN: Forskare: Invandrardialekt utarmar svenska språket