Sverige står inför en massiv planerad utbyggnad av vindkraft – men enligt företagsekonomen Christian Steinbeck är det varken nödvändigt eller rationellt. Tvärtom menar han att problemen redan är omfattande: tekniska brister, ekonomiska förluster, säkerhetsrisker och ett växande folkligt motstånd. ”Det är svårt att se varför vi behöver ett enda vindkraftverk till”, skriver han.
Utbyggnaden av vindkraft i Sverige har gått snabbt, särskilt i de norra delarna av landet. Enligt företagsekonomen och vindkraftsanalytikern Christian Steinbeck har visionen om allt större verk drivit fram en utveckling där anläggningarna vuxit både i höjd och geografisk omfattning.
Puff: Utbyggnad varken nödvändig eller rationell. Förvärrar bara redan omfattande problem
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Han pekar i en debattartikel i Fokus på att vindkraften redan tagit i anspråk en andel av Sveriges yta motsvarande hela Blekinge. Samtidigt är de nyare största verken, ofta över 200 meter höga, också de som uppvisar de värsta problemen.
LÄS ÄVEN: Ekonom: Vindkraften har gjort varmt hemma till en klassfråga
Exempel som Steinbeck lyfter fram är flera uppmärksammade anläggningar – ett verk vid Aldermyrberget som kollapsade och följdes av konkurs, Hocksjön som endast nådde drygt hälften av sin beräknade produktion och Björnberget där omfattande driftstörningar krävt kostsamma och miljöpåverkande utbyten av rotorblad.
Tekniska problem och säkerhetsrisker
En central del i Steinbecks resonemang handlar om teknikens begränsningar. Rotorbladens spetsar rör sig i hastigheter över 300 km/h, och enligt Steinbeck räcker vanligt regn för att orsaka slitage som på sikt försämrar verkningsgraden kraftigt.
Han hänvisar till erfarenheter från Spanien där regn kunnat halvera prestandan på drygt ett decennium – och menar att de nordiska förhållandena är betydligt tuffare. Snö, is, hagel och temperaturvariationer skapar ytterligare påfrestningar.
LÄS ÄVEN: Rekordproduktion och rekordförluster – forskare larmar om en vindkraft i kris
Enligt Steinbeck kan redan små isbeläggningar skapa obalans i de upp till 80 meter långa rotorbladen. Det kan i sin tur leda till allvarliga skador – eller i värsta fall totalhaverier. Han beskriver även risker för så kallad iskastning, där stora isblock som lossnar kan slungas i väg hundratals meter.
Trots detta, menar Steinbeck, byggs vindkraftverk ofta nära vägar och bebyggelse. Samtidigt saknar många anläggningar tillräckliga säkerhetsfunktioner i form av sensorer för att upptäcka farliga förhållanden, vilket kan få förödande konsekvenser vid tillbud.
Brist på tillsyn och växande oro
Steinbeck riktar också kritik mot bristande kontroll och tillsyn. Han menar att det saknas en tydlig myndighet med ansvar för att löpande granska vindkraftens säkerhet och funktion.
Enligt honom förekommer sprickbildning i fundament redan efter några års drift, samtidigt som närboende upplever att ingen systematisk tillsyn sker. ”Närboende funderar inte på om utan när verken kommer att rasa”, skriver han.
Producerar el – när den inte behövs
Ett återkommande argument hos Steinbeck gäller vindkraftens grundläggande logik – produktionen styrs av vädret, inte av efterfrågan. När det blåser mycket uppstår elöverskott, vilket pressar ned priserna. Under vissa perioder har elpriset till och med varit negativt – 5 procent av tiden 2023 och 8 procent 2024. Då tvingas producenter inte sällan stänga av verken.
LÄS ÄVEN: Forskningslarm: Hälsofarligt höga nivåer av infraljud från vindkraft
När efterfrågan i stället är som högst – kalla vinterdagar – står verken ofta stilla. Detta skapar, enligt Steinbeck, ett systemproblem där mer vindkraft inte leder till bättre elförsörjning, utan snarare till större obalanser.
Ekonomin ”kan bara beskrivas som katastrofal”
Steinbeck är särskilt kritisk till lönsamheten. Han beskriver vindkraftens ekonomi som ”katastrofal” och pekar på att affärsmodellen i grunden är problematisk.
I en tidigare analys tillsammans med docent Christian Sandström, som även lyfts i den här artikelns bakgrund, redovisade 240 vindkraftsbolag sammantagna miljardförluster. Den genomsnittliga resultatmarginalen låg på minus 51 procent.
LÄS ÄVEN: Landets politiker utbildas i vindkraft – vindkraftsindustrins egen PR-byrå leder kursen
Även statliga aktörer går med förlust. Samtidigt fortsätter utbyggnaden – något Steinbeck menar drivs mer av gröna politiska ambitioner än av marknadsmässig efterfrågan.
Han lyfter också att investeringarna ofta ansvarslöst finansieras med pensionskapital och statliga medel, trots att privata aktörer i många fall är avvaktande, vilket borde signalera försiktighet med pensionärers och skattebetalares pengar.
Mer vindkraft – trots minskad efterfrågan
Enligt Steinbeck har Sveriges elförbrukning minskat med omkring 10 procent sedan sekelskiftet. Trots detta planeras en kraftig utbyggnad av vindkraften, kopplad till den gröna omställningen.
Men flera av de stora industriprojekt som skulle motivera ökad elproduktion – som batteritillverkning och fossilfritt stål – har mött betydande problem eller förseningar.
Att ändå fortsätta bygga ut vindkraften framstår därför, enligt Steinbeck, som svårmotiverat – särskilt då den planerade kapacitetsökningen kan kräva investeringar i storleksordningen en hel svensk statsbudget.
Växande motstånd – och ekonomiska lockbeten
Samtidigt som utbyggnaden fortsätter ökar motståndet lokalt. I en tidigare rapportering framgår att regeringen nu vill införa ekonomisk ersättning till boende nära vindkraftverk – upp till 38 000 kronor per år, skattefritt.
LÄS ÄVEN: Vindkraften går trögt – nu ska svenskarna mutas att acceptera snurrorna
Dessa mutor ses av kritiker som ett tecken på att acceptansen för vindkraftsutbyggnaden är låg. Enligt den analysen vittnar många närboende om buller, störningar, fallande fastighetsvärden och bristande inflytande.
Steinbecks resonemang om bristande lönsamhet och systemproblem förstärker bilden av en energikälla som inte bara är tekniskt utmanande, utan också socialt och ekonomiskt kontroversiell.
”Svårt att se behovet”
Trots att vindkraften i dag har en teoretisk årsproduktion på omkring 53 TWh – vilket enligt Steinbeck överstiger kärnkraftens produktion – menar han att nyttan är begränsad eftersom produktionen inte sammanfaller med behovet.
Hans slutsats är tydlig: ”Det är svårt att se varför vi behöver ett enda vindkraftverk till.” Enligt Steinbeck riskerar ytterligare utbyggnad snarare att förvärra befintliga problem än att lösa dem – både i elsystemet och för samhället i stort.
