LEDARE • När Dagens ETC vill komma åt Samnytt räcker det inte att granska vad vi publicerar eller ens vad vi annonserar för. I stället bygger vänstertidningen associationskedjor från ett par historieböcker via andra böcker, andra förlag och gamla utgivningar fram till nazism, antisemitism och Putins Ryssland. Metoden säger betydligt mer om ETC:s journalistik än om Samnytt.
Det finns en gammal och beprövad metod för den som vill smutskasta en politisk motståndare men har ont om besvärande fakta: associationsskuld. Om A känner B, som har gjort affärer med C, som en gång samarbetade med D, som har uttryckt något förkastligt, kan också A göras suspekt. Fortsätter man bara kedjan tillräckligt länge kan snart sagt vem som helst förknippas med vad som helst. Dagens ETC har nu demonstrerat metoden på Samnytt.
Tidningen har under senare tid varit föremål för flera mindre smickrande granskningar på våra sidor. Vi har bland annat skrivit om ETC:s blodröda socialistiska historia, om de många miljonerna i statligt mediestöd, om återkraven av felaktigt utbetalat presstöd och om den besvärande motsättningen mellan tidningens återkommande kamp mot privata vinster i skattefinansierad verksamhet och den egna modellen med privata investerare som erbjudits avkastning.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Nu granskar ETC Samnytt tillbaka. Det är naturligtvis alldeles utmärkt. Medier ska tåla att granskas. Problemet är bara att man tycks ha haft svårt att hitta något komprometterande i vår journalistik och därför fått bege sig ut på en betydligt längre associationspromenad.
Från historiebok till nazism i några enkla steg
Utgångspunkten för ETC:s stora avslöjande är annonser som funnits på Samnytt för två svenska historieböcker. Den ena är Lars Ulwencreutz Från Oden till Vasa, om svenska kungalängder. Den andra är Lennart Svenssons närmare 600 sidor tjocka Ett rike utan like, om svensk historia. Annonserna kommer från bokhandeln Alternamedia.
Därifrån börjar ETC:s expedition genom den politiska undervegetationen. Alternamedia säljer nämligen också böcker som ETC ogillar. Där finns exempelvis den ryske ideologen Alexander Dugin. Där finns Jacques Baud. Där finns böcker ETC betecknar som vaccinskeptiska.
Men det räcker inte. Ulwencreutz har nämligen långt tidigare på eget förlag gett ut Sions vises protokoll, ett ökänt antisemitiskt falsarium. ETC frågar därför Samnytts vd Kent Ekeroth hur han ser på den utgivningen – trots att Samnytt inte annonserat för Sions vises protokoll. ETC:s egen intervju med Ulwencreutz visar dessutom att författaren själv betecknar skriften som extremt antisemitisk och försvarar tillgängliggörandet med dess historiska betydelse.
LÄS ÄVEN: Vänstertidningen ETC tvingas betala tillbaka åtta miljoner efter fusk med presstöd – konkurs hotar
Sedan fortsätter färden. Ett rike utan like har tidigare givits ut av förlaget Logik, som grundades av en person med bakgrund i Nationalsocialistisk front och numera är knutet till Det fria Sverige. Därmed har ETC fått ihop rubriken ”Reklam för nazistförlag på SD-toppens sajt.”
Det är ett litet journalistiskt konststycke. Samnytt annonserar alltså inte för nationalsocialism. Samnytt annonserar inte för Sions vises protokoll. Samnytt annonserar inte för Alexander Dugin. Samnytt annonserar inte ens för hela Alternamedias sortiment.
Men om man följer tillräckligt många länkar bakåt och åt sidan hamnar man så småningom hos nazismen. Och det är naturligtvis precis dit ETC vill komma.
Associationsskulden saknar naturlig slutstation
För tydlighetens skull: Samnytt har inget intresse av att försvara Sions vises protokoll. Det är ett antisemitiskt falsarium som historiskt har använts för att hetsa mot judar. Vi behöver inte heller försvara varje bok Alternamedia säljer, varje uppfattning någon av dess författare har eller varje bok som någon gång givits ut av Logik.
Det är nämligen själva poängen – det är inte vårt ansvar. Ett medium ansvarar för sin egen publicering och rimligen också för vilka annonser man väljer att publicera. Men därifrån följer inte att mediet övertar det ideologiska ansvaret för varje annan produkt som annonsören säljer, än mindre för allt som författaren till en annonserad bok tidigare har skrivit eller publicerat.
Ändå är det exakt den logik ETC använder. Kent Ekeroth påpekade detta i sitt svar till tidningen:
”Samnytt ansvarar inte för bokhandlares hela sortiment eller enskilda författares åsikter och jag noterar samtidigt att Bokus säljer både Mein Kampf och Dugins böcker, medan Adlibris även har sålt Sions vises protokoll, som dessutom finns på Kungliga biblioteket och andra bibliotek, så frågan är om medier som annonserar för dessa bokhandlare också ska förknippas med nazism och antisemitism, eller gäller den associationsskulden bara Samnytt?”
Det var en fråga som ETC inte var särskilt intresserat av att besvara. Efter att vi ställt den igen svarar man att det handlar om procentandelar i utbudet. Eftersom Bokus och Adlibris säljer många fler titlar blir nazismen och antisemitismen mer utspädd jämfört med Alternamedia som har färre böcker i sitt sortiment, menar man. ETC:s eget förlag och de andra radikalpolitiska förlag man annonserar för har också ett begränsat utbud. Gäller samma resonemang där?
När nazistkortet inte räcker kommer rysskortet
Nazismen är heller inte den enda politiskt laddade association ETC försöker klistra på Samnytt. I verktygslådan finns också ett annat av samtidens populäraste misstänkliggöranden: Ryssland.
Alternamedia säljer nämligen böcker av den tidigare schweiziske underrättelseofficeren Jacques Baud, som ETC omedelbart etiketterar som ”prorysk”, och Alexander Dugins Ryssland och Europa. Dugin beskrivs som ”rysk imperialistideolog” och ETC påminner om att han återkommande kallats ”Putins hjärna”.
Vad har detta med Samnytts annonser att göra? Ingenting. Samnytt har inte annonserat för Dugins bok. Vi har inte rekommenderat hans författarskap och vi har inte tagit ställning för hans idéer. Boken råkar säljas av samma bokhandel som säljer de historieböcker som annonserats hos oss.
Ändå frågar ETC:s reporter Kent Ekeroth uttryckligen: ”Hur ser du på Dugin och hans författarskap?” Frågan är avslöjande. För varför skulle Ekeroth överhuvudtaget behöva redovisa sin uppfattning om varje annan författare vars böcker finns i en annonserande bokhandels sortiment?
LÄS ÄVEN: SVT tvättar vänsterextrema ETC under Åkessons utfrågning: ”Oberoende rödgrön”
Svaret är att Dugin inte är intressant för ETC därför att Samnytt har marknadsfört honom. Han är intressant därför att hans namn erbjuder ännu en belastande association: Ryssland. Putin. Imperialism.
Orden kan läggas bredvid nazism och antisemitism tills läsaren förhoppningsvis inte längre minns vad historien faktiskt började med – annonser för svenska historieböcker. Det är samma journalistiska metod som tidigare, bara med en annan slutstation.
Och även här avslöjas orimligheten så snart principen tillämpas konsekvent. Som Ekeroth påpekade för ETC säljer Bokus också böcker av Dugin. Betyder det att Bokus är proryskt? Ska svenska tidningar som tar emot annonser från Bokus redovisa sin inställning till Vladimir Putin? Ska deras ansvariga utgivare förklara vad de anser om invasionen av Ukraina?
Naturligtvis inte. Att sälja en bok av Dugin innebär inte att man delar Dugins världsbild. Att annonsera för en bokhandel som säljer Dugin innebär det ännu mindre.
Men i ETC:s associationsjournalistik fungerar avståndet åt motsatt håll – ju fler länkar som behövs för att komma från Samnytt till den åsikt man vill klistra på oss, desto fler möjligheter får man att fylla artikeln med politiskt laddade ord.
Nazistkortet och rysskortet fungerar på samma sätt. Först bestämmer man vilken misstanke man vill väcka. Sedan letar man efter en associationskedja som leder dit.
Är Bokus nazister?
Men låt oss för ett ögonblick acceptera ETC:s premiss. Bokus har sålt Adolf Hitlers Mein Kampf. Där säljs också böcker av Alexander Dugin. Är Bokus därför en nazistisk eller prorysk bokhandel? Är medier som tar emot annonser från Bokus medskyldiga till att sprida nazism eller rysk imperialism? Ska deras chefredaktörer ringas upp och avkrävas besked om sin syn på Adolf Hitler och Vladimir Putin?
Adlibris har också salufört Sions vises protokoll. Ska varje medieföretag som har tagit emot annonspengar från Adlibris redovisa sin syn på antisemitism? Skriften finns också på bibliotek. Ingen rimlig människa drar därav slutsatsen att biblioteksväsendet sympatiserar med dess innehåll.
En bokhandel säljer böcker. Ett bibliotek tillhandahåller böcker. Ett förlag publicerar böcker. En tidning säljer annonsutrymme. I samtliga fall måste det vara möjligt att skilja mellan att göra en text tillgänglig och att ställa sig bakom dess budskap.
Annars får vi ett samhälle där litteratur inte längre bedöms utifrån vad den faktiskt innehåller utan där människor och organisationer ständigt ska genomlysas efter ideologiskt suspekta kontakter. Det är en ganska obehaglig syn på det fria ordet.
Och hur långt vill ETC själv dra principen?
Här blir det extra intressant. Dagens ETC ger självt ut böcker. Tidningen samarbetar med förlag, organisationer och opinionsbildare på vänsterkanten och publicerar litteratur från politiska miljöer som Samnytt har mycket stora invändningar mot. Det är deras fulla rätt.
ETC:s rötter finns dessutom i den revolutionära vänstern. Föregångaren Partisano presenterade sig själv 1976 med orden: ”Ännu en revolutionär tidning ser alltså snart sin första dager.”
Grundaren Johan Ehrenberg har senare beskrivit projektet som socialistiskt. ETC växte fram ur den radikala vänstermiljö där marxister, trotskister och anarkister rörde sig och där samhällsomstörtning inte var ett skällsord utan ett politiskt mål.
Ska vi då börja tillämpa ETC:s egen associationsmetod? Ska varje företag som annonserar i Dagens ETC avkrävas besked om sin syn på revolutionär socialism? Ska annonsörerna redovisa vad de tycker om kommunistiska diktaturer, politiskt våld och de vänsterextrema rörelser som ETC:s grundare en gång rörde sig bland?
Naturligtvis inte. Det vore lika intellektuellt ohederligt som att göra Samnytt ansvarigt för hela Alternamedias boklager. Och där ligger den principiella skillnaden. Vi tänker inte använda ETC:s egen metod mot dem bara därför att vi kan.
När antisemitismen blir ett tillhygge
Särskilt osmakligt blir det när ETC försöker göra antisemitism till en del av historien. Tidningen vet mycket väl att Samnytt återkommande har uppmärksammat och kritiserat antisemitism. Man vet också att Kent Ekeroth själv har judisk bakgrund – något ETC faktiskt nämner i artikeln – och har skrivit åtskilligt om det växande judehatet i Sverige.
Ändå ska en helt annan bok, som en författare till en annonserad historiebok gav ut för många år sedan, användas för att smeta antisemitism på Samnytt. Det blir desto mer magstarkt mot bakgrund av ETC:s egen rapportering efter Hamas massaker i Israel den 7 oktober 2023.
LÄS ÄVEN: Tre avslag och ETC-reportage som förföljd av Hamas – men klickar ”gilla” på Hamas-martyrer
Dagens ETC har gjort anklagelser om israeliskt ”folkmord”, ”krigsbrott” och ”brott mot mänskligheten” till ett återkommande inslag i såväl nyhetsrapportering som opinionsmaterial. Att kritisera Israel, dess regering eller dess krigföring är inte i sig alltid liktydigt med antisemitism. Mycket av det som skrivits under etiketter som pro-palestinska kritik mot Israel, sionism och så vidare, inte minst av ETC, kan knappast betraktas som annat än illa dold antisemitism bakom eufemismer.
Samma ETC som letar antisemitism flera associationsled bort från Samnytt har varit betydligt mindre ivrigt att använda associationsskuld när öppet Hamasstöd och antijudiska uttryck förekommit i den propalestinska rörelse vars demonstrationer tidningen återkommande skildrat med betydande sympati.
I underlaget finns ett talande exempel från Göteborg, där en Hamasflagga förekom vid en manifestation på årsdagen av terrorattacken. ETC lät en deltagare avfärda saken med att den som höll flaggan fick ”svara för sig själv”.
Just det. Den som håller Hamasflaggan får svara för Hamasflaggan. Det är faktiskt en utmärkt princip. Tänk om ETC ville tillämpa den även på sina politiska motståndare.
Moralisten som lever på skattemiljoner
ETC:s faiblesse för att granska andras moraliska renhet blir inte mindre komisk när man betraktar tidningens egen ekonomiska historia.
Dagens ETC och närstående publikationer har under årtionden mottagit mycket stora belopp i statligt mediestöd. Samtidigt har ETC profilerat sig som en av landets hårdaste kritiker av privata vinster i skattefinansierad verksamhet.
Samnytt har tidigare uppmärksammat en granskning av frilansjournalisten Christian Peterson där ETC:s aktieupplägg synades. Privata investerare har kunnat köpa aktier i verksamheten samtidigt som denna varit omfattande skattefinansierad. Vid en nyemission 2024 kostade en B-aktie 10 000 kronor och marknadsfördes enligt granskningen med 5,5 procents årlig avkastning.
LÄS ÄVEN: ETC kritiserar vinster på skattemedel – delar själv ut pengar till privata ägare
Problemet är inte att företag har ägare. Problemet är inte ens att ägare får avkastning. Det är ETC som har gjort vinster på skattemedel till en moralisk fråga. När den egna verksamheten kombinerar skattemiljoner med privata investerare blir principfastheten plötsligt betydligt mer elastisk.
Till detta kommer historien om presstödet. År 2018 beslutade Presstödsnämnden att tre ETC-tidningar skulle återbetala sammanlagt drygt åtta miljoner kronor. Ett stort antal gåvo- och ombudsprenumerationer kunde inte godkännas som presstödsgrundande och upplagorna skrevs därför ned. ETC bestred myndighetens bedömning.
LÄS ÄVEN: Vänstertidningen ETC ertappad med fusk – måste betala tillbaka miljoner i presstöd
Även om rubriceringen systematiskt fusk ligger nära till hands, behöver vi inte kalla det något annat än vad myndighetsbesluten gör. Det räcker alldeles utmärkt för att vara besvärande för ETC.
Vi håller inte hela ETC ansvarigt för spottloskan
Det finns ett annat exempel som nästan är för pedagogiskt för att lämnas oanvänt. En återkommande ETC-illustratör, Emanu Garnheim, dömdes för ofredande efter att ha spottat Sverigedemokraternas riksdagsledamot Richard Jomshof i ansiktet. Han hade tidigare kommunicerat att han ville ”slå Jomshof på käften”.
ETC stängde senare av honom från verksamheten. Ska ETC:s chefredaktör också hållas ansvarig för spottloskan? Ska tidningens annonsörer avkrävas besked om varför de ekonomiskt understöder en publikation som anlitar människor som angriper folkvalda politiker? Ska Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet svara för detta varje gång någon av deras företrädare medverkar i ETC?
LÄS ÄVEN: ETC:s spott-personal döms för ofredande – så blev straffet
Nej. För Garnheim ansvarar för vad Garnheim gör. ETC ansvarar för vad ETC publicerar. Precis som Samnytt ansvarar för vad Samnytt publicerar. Så enkelt kan det faktiskt vara.
När granskningen inte hittar det den behöver
Samnytt har under senare tid granskat ETC på flera punkter. Vi har skrivit om tidningens politiska historia och om hur SVT presenterat denna djupt ideologiska publikation med den närmast desinficerade beteckningen ”oberoende rödgrön”. Vi har granskat ETC:s ekonomi och mediestöd. Vi har rapporterat om den dömde ETC-illustratören.
Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att misstänka att detta inte har gjort oss populära på redaktionen. Nu kommer svaret. Men det anmärkningsvärda är inte vad ETC har hittat, utan vad man inte har hittat.
Man avslöjar ingen antisemitisk artikel i Samnytt. Ingen nazistisk ledartext. Ingen hyllning till Hitler. Ingen annons för Mein Kampf. Ingen reklam för Sions vises protokoll. Ingen reklam för Alexander Dugin. Ingen hyllning till Putin.
I stället måste man följa en annonserad historiebok till dess författare, därifrån bakåt till en helt annan bok som han tidigare har publicerat. Den andra historieboken följs bakåt till dess tidigare förlag och därifrån till det förlagets grundare och dennes politiska bakgrund.
Och den annonserande bokhandeln genomsöks efter andra titlar tills man hittar förment nazism och antisemitism och Rysslandsvänligt att placera bredvid Samnytts namn. Först när alla dessa trådar vävts ihop kan ETC sätta ordet nazist i rubriken och samtidigt få in Putin i berättelsen. Det säger en del om kvaliteten på fyndet.
Till sist ska Sverigedemokraterna dras in
Det mest avslöjande kommer kanske i ETC-reporterns sista fråga till Kent Ekeroth. Han nöjer sig inte med att fråga om annonseringen. Han vill veta om Ekeroth har ”upplyst partiet” om annonssamarbetet och om det är förenligt att ”tjäna pengar på sådana annonser” samtidigt som han har ett förtroendeuppdrag för Sverigedemokraterna.
Därmed är cirkeln sluten. En annons för svenska historieböcker har genom några associationsled blivit en fråga om nazism, antisemitism, Putinryssland och till sist Ekeroths lämplighet som folkvald sverigedemokrat.
LÄS ÄVEN: Här är ETC:s och SVT:s mamma-offer i SD-bråket – vänsterjournalist med Antifa-sympatier
Det är svårt att se detta som en seriös granskning av den svenska bokmarknaden. Det ser betydligt mer ut som politisk journalistik med ett på förhand önskat slutmål.
Pressfriheten gäller också människor ETC ogillar
Det verkligt intressanta i den här historien handlar därför inte om Alternamedia. Det handlar om hur långt man är beredd att gå med principen om associationsskuld.
Samnytt kommer även fortsättningsvis att bedöma annonser utifrån vad som faktiskt annonseras. Vi kommer inte att kräva ideologiska renhetsintyg från varje förlag och bokhandel som vill köpa annonsutrymme. Men vi kommer inte att acceptera vilken annons som helst. Och vi skriver inte under på varje mening i varje bok vi annonserar för.
Vi kommer att fortsätta kritisera antisemitism när den kommer från nazister, islamister, vänsteraktivister eller någon annan. Vi tänker samtidigt fortsätta försvara yttrande-, tryck- och pressfriheten – också för människor vars åsikter vi avskyr. Det gäller även Dagens ETC.
Vi kräver inte att tidningen slutar publicera socialistisk litteratur. Vi kräver inte att dess annonsörer ska ställas till svars för ETC:s revolutionära historia. Vi gör inte varje företag som köper en annons där ansvarigt för tidningens politiska kampanjer. Och vi håller inte hela redaktionen ansvarig för att en av dess illustratörer spottar en folkvald politiker i ansiktet.
Vi begär egentligen bara en enda sak – att ETC försöker tillämpa samma måttstock på Samnytt som tidningen själv vill bli bedömd efter. Det borde inte vara för mycket begärt av en publikation som så gärna undervisar andra om moral.
LÄS ÄVEN: Dagerlind: ETC:s mörkröda historia
