Europarådets antirasismorgan ECRI beskriver nivåerna av rasistiska hatyttringar i Europa som ”alarmerande” och anser att främlingsfientlig retorik har blivit vanligare, bland annat när länder utformar en stramare migrationspolitik. Rapporten sätter också politiska uttalanden om migranter i ett sammanhang av hatretorik, desinformation och negativa stereotyper. Samtidigt bygger slutsatserna i stor utsträckning på ECRI egen kategorisering av vad som utgör rasism, främlingsfientlighet och ”hatretorik”.

Europarådets ”European Commission against Racism and Intolerance”, ECRI, har publicerat sin årsrapport för 2025. Rapporten publicerades den 28 maj 2026 och ägnar årets huvudtema åt vad organisationen beskriver som ökande problem med ”hatretorik” eller ”hatpropaganda” i Europa.

ECRI är ett oberoende övervakningsorgan inom Europarådet och har till uppgift att granska rasism, intolerans och diskriminering. Mandatet omfattar bland annat ras, hudfärg, språk, religion, medborgarskap samt nationellt och etniskt ursprung.

Organisationen skriver att den på senare tid har observerat ”alarmerande nivåer” av rasistiska och HBTQ-relaterade hatyttringar och vad den beskriver som en tilltagande trivialisering eller normalisering av sådana yttringar i flera europeiska länder, inte minst på internet. Slutsatserna bygger enligt ECRI huvudsakligen på organisationens landgranskningar och situationen varierar mellan olika delar av Europa.

Etniskt och nationellt ursprung vanligaste grunden

I den del av rapporten som närmast motsvarar den svenska diskussionen om hets mot folkgrupp uppger ECRI att etniskt eller nationellt ursprung hör till de vanligaste grunderna för registrerade hatyttringar. Därefter följer bland annat religion och medborgarskap samt sexuell läggning och könsidentitet.

Antisemitiska och antimuslimska yttringar ligger enligt rapporten fortfarande på betydligt högre nivåer än före Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023 och det efterföljande kriget i Gaza. Romer uppges också ofta utsättas, bland annat genom framställningar av gruppen som ett hot mot säkerhet eller folkhälsa. HBTQ-frågor, och framför allt retorik om transpersoner, tas också upp men utgör endast en del av rapportens bredare genomgång.

Det är samtidigt viktigt att skilja ECRI bredare begrepp ”hatretorik” från den svenska straffbestämmelsen hets mot folkgrupp. Allt som ECRI räknar till hatretorik är inte nödvändigtvis straffbart enligt svensk rätt. ECRI förespråkar tvärtom ett regelverk som inte enbart består av straffrätt utan även av civilrättsliga och administrativa bestämmelser.

Organisationen anser att brister i sådana regler i flera medlemsländer har gjort att hatyttringar förblivit utbredda och i stor utsträckning osanktionerade. ECRI efterlyser tydliga definitioner, sanktioner och rättsmedel.

Kopplar främlingsfientlighet till stramare migrationspolitik

En politiskt känslig del av rapporten gäller invandringen. ECRI skriver uttryckligen att ”xenophobic discourse” – främlingsfientlig diskurs – har blivit vanligare och att detta ibland skett i samband med att stramare migrationspolitik utformats. Organisationen kopplar i vissa fall sådan retorik även till anti-svart rasism.

LÄS ÄVEN: Rekordhögt antal invandrare i Europa

Formuleringen innebär däremot inte att ECRI i rapporten säger att motstånd mot hög invandring eller krav på stramare migrationspolitik i sig är rasism eller hatretorik. Den distinktionen är väsentlig. Rapportens kritik gäller vad ECRI klassificerar som främlingsfientlig eller hatisk retorik som förekommer i anslutning till migrationspolitiken.

Samtidigt blir själva kategoriseringen betydelsefull när invandringen blivit en av Europas stora politiska konfliktfrågor. ECRI gör inte någon mer omfattande analys i denna del av var gränsen bör dras mellan hård, legitim politisk kritik av migrationens omfattning och konsekvenser och sådana uttalanden som organisationen klassificerar som främlingsfientliga.

Politiska sfären pekas ut

ECRI ägnar ett särskilt avsnitt åt den politiska sfären. Där uppges utländska medborgare, framför allt migranter, tillsammans med bland andra romer och muslimer vara särskilt utsatta för hatretorik under exempelvis valrörelser.

Organisationen menar att politiker använder vad ECRI betecknar som hatiska, inflammatoriska eller splittrande berättelser, ibland baserade på felaktiga uppgifter eller negativa stereotyper. Detta riskerar enligt rapporten att normalisera hatfulla uttalanden och öka motsättningarna i samhället. ECRI uppmanar därför politiska partier till självreglering mot hatretorik.

I ett annat avsnitt skriver organisationen att politiska desinformationskampanjer i vissa länder har riktats mot bland annat migranter. Där nämns missbruk av statistik samt generalisering eller dekontextualisering av enskilda nyhetshändelser som metoder.

LÄS ÄVEN: Så många miljoner invandrade till Europa

ECRI pekar inte ut några enskilda partier eller politiker i årsrapportens genomgång av den politiska retoriken. Inte heller anges vilka länder som avses när organisationen skriver att hatretorik mot migranter i ”några länder” ingått i politiska desinformationskampanjer.

Det gör det svårt att utifrån årsrapporten bedöma var ECRI i praktiken drar gränsen mellan hård migrationspolitisk argumentation och vad organisationen klassificerar som främlingsfientlighet eller hatretorik.

Rapporten kan därmed läsas som ett försök att påverka inte bara lagstiftningen mot direkt hets utan också normerna för den politiska debatten. Det innebär samtidigt att ECRI definitioner och gränsdragningar får stor betydelse. En migrationskritisk ståndpunkt är inte automatiskt en främlingsfientlig ståndpunkt, även om främlingsfientliga uttalanden kan förekomma inom en migrationspolitisk debatt.

Bild: Zaminamina.

Vill se mer reglering – även utanför straffrätten

ECRI vill att medlemsländerna utvecklar mer heltäckande lagstiftning mot hatretorik och framhåller uttryckligen att åtgärderna bör gå längre än straffrätten. Organisationen förespråkar även nationella strategier och handlingsplaner, samarbete med civilsamhället och särskilda insatser för grupper som bedöms vara särskilt utsatta.

Internet är ett annat prioriterat område. ECRI vill se bättre rapporteringssystem och närmare samarbete mellan myndigheter, teknikföretag och civilsamhällesorganisationer.

Rapporten lyfter också AI-baserade verktyg för att upptäcka, rapportera och moderera hatinnehåll, under förutsättning att de kombineras med mänsklig kontroll och andra skyddsmekanismer. Samtidigt konstaterar ECRI själv att regleringen måste balanseras mot yttrandefriheten.

ECRI varnar ytterst för att rasistiska och andra hatyttringar kan föregå eller bidra till hatmotiverat våld. Att bekämpa dem beskrivs därför som en förutsättning för fungerande demokratiska samhällen.

EU strategi pekar särskilt ut vissa grupper

ECRI rapport sammanfaller med EU-kommissionens nya antirasismstrategi för 2026–2030, som antogs i januari. Kommissionen säger att strategin ska bekämpa rasism ”i alla dess former” och stärka både diskrimineringslagstiftningen och arbetet mot hatbrott och hatretorik.

I presentationen lyfter kommissionen samtidigt särskilt fram anti-svart rasism, antiziganism mot romer, antisemitism, anti-asiatisk rasism och antimuslimskt hat. Strategin innehåller även fortsatt stöd till civilsamhällesorganisationer och satsningar mot diskriminering inom bland annat utbildning, arbete, sjukvård och bostäder.

Europas nationella majoritetsbefolkningar omfattas inte

Någon motsvarande uttrycklig kategori för rasism, etniskt hat eller diskriminering riktad mot Europas nationella majoritetsbefolkningar lyfts inte fram i kommissionens presentation av strategins prioriterade former av rasism.

Trots att ett generellt rättsligt skydd formellt existerar nämns Europas historiska nationella majoritetsbefolkningar inte som en särskild utsatt kategori på samma sätt som de grupper kommissionen uttryckligen räknar upp.

Den nya årsrapporten pekar ut vilken riktning ECRI vill se framöver – mer omfattande regler mot hatretorik, skärpt lagstiftning, större ansvar för politiker och internetplattformar och fortsatta insatser mot vad organisationen beskriver som en normalisering av rasism och främlingsfientlighet. I den diskussionen placerar ECRI också delar av Europas allt intensivare migrationspolitiska debatt.

LÄS ÄVEN: Inget skydd för européer i EU:s nya antirasismstrategi