10 000 miljarder euro. Det är värdet på hushållens sparande som enligt EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen finns på bankkonton inom unionen. Nu vill Bryssel få en större del av pengarna i arbete genom att kanalisera sparandet till europeiska företag och investeringar.
I ett tal inför franska företagsledare i Paris på torsdagen lyfte Ursula von der Leyen fram Europas stora sparande som en av de tillgångar som skulle kunna användas för att stärka den europeiska ekonomin. Samtidigt konstaterade hon att en stor del av Europas kapital i dag investeras utanför kontinenten.
– Europa har sparande. Och tyvärr ligger det sparandet oanvänt, sa EU-pampen.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Bryssel vill få pengarna i arbete
Det är detta som EU-kommissionen nu vill förändra genom den så kallade spar- och investeringsunionen. Tanken är att göra det enklare att få kapital från sparare och investerare att nå europeiska företag som behöver pengar för att växa och investera.
LÄS ÄVEN: EU-toppen: Européer måste vara villiga betala priset för stöd till Ukraina
Enligt von der Leyen har Europa i dag inte brist på vare sig teknik eller kapital. Problemet är snarare att europeiska företag har svårt att få tillgång till tillräckligt med finansiering när de ska växa. Hon pekade bland annat på att företag i vissa fall väljer att söka kapital utanför Europa, flyttar delar av sin verksamhet eller blir uppköpta av utländska aktörer.
EU-kommissionen har därför lagt fram flera förslag som bland annat handlar om värdepapperisering samt investeringar från banker och försäkringsbolag. Kommissionen bedömer att åtgärderna tillsammans skulle kunna frigöra upp till 470 miljarder euro i ytterligare investeringar.
Spararna får själva ta risken
Förslagen innebär inte att EU tar kontroll över hushållens bankkonton eller att sparare ska tvingas investera sina pengar. Däremot är ambitionen tydlig – en större del av det kapital som i dag finns hos Europas hushåll ska kunna användas för att finansiera företag och investeringar inom EU. Hur det i praktiken ska gå till är däremot mindre tydligt.
Det är också här som von der Leyens beskrivning av sparandet som ”oanvänt” kan diskuteras. Pengar som finns på ett bankkonto är inte nödvändigtvis ekonomiskt overksamma. Bankinlåning fyller en viktig funktion för hushållen genom att erbjuda likviditet och trygghet, samtidigt som bankerna använder inlåningen som en del av sin finansiering.
Att få fler européer att investera innebär dessutom att mer kapital kommer att utsättas för marknadsrisk. För den som sparar på ett bankkonto är risken och avkastningen en annan än för den som placerar pengar i aktier, fonder eller andra investeringar.
Samtidigt finns det ett tydligt ekonomiskt problem bakom EU:s initiativ. Europa har under flera år haft svårare än USA att få fram stora, växande företag inom nya teknikområden. EU vill samtidigt öka investeringarna i bland annat artificiell intelligens, halvledare, energiförsörjning och industriell produktion.
Von der Leyen menar att Europa därför måste bli bättre på att använda det kapital som redan finns på kontinenten. I hennes tal framställs de stora privata besparingarna som en möjlighet att minska Europas beroende av kapital från andra delar av världen.
– Nu behöver Europa sätta detta sparande i arbete för sina företag, sa hon.
Det är också syftet med den europeiska spar- och investeringsunionen, enligt kommissionsordföranden. Genom att få kapitalmarknaderna att fungera bättre och göra det enklare att investera över nationsgränserna hoppas EU kunna få en större del av Europas sparande att stanna inom unionen.
LÄS ÄVEN: Sverige och EU överens: Lovar täcka Ukrainas ekonomiska behov
Förslagen ska nu förhandlas mellan medlemsländerna, med målet att nå en överenskommelse före årets slut. von der Leyen har samtidigt signalerat att arbetet kan gå vidare med de länder som är beredda att delta även om det inte går att få med samtliga 27 medlemsstater.
Det återstår därmed att se hur EU:s ambition att få hushållens sparande att arbeta mer för den europeiska ekonomin kommer att omsättas i praktiken – och hur stor del av risken som i slutändan hamnar hos spararna.
LÄS ÄVEN: Premiärministern: EU på randen till ”en existentiell kris”
