Efter Kent Ekeroths (SD) intervju i Sverige Radio, där han pekade på demografiska förändringar som en stor orsak till valförlusten för Tidöpartirna, har indignationen hos etablissemanget gått varm. I både Aftonbladet och DN har tyckare tillåtits angripa Ekeroth och hans uttalanden, men när Ekeroth begär att få komma till tals mot anklagelserna nekar båda tidningar honom detta.
I Aftonbladet för två dagar sedan upplät de plats åt forskaren Christer Mattsson, kopplad till Socialdemokraterna och Expo, där han kritiserade Ekeroths uttalande om hur demografin påverkade årets val.
LÄS MER: Expo-forskaren om Ekeroths utspel att invandrarröster avgjorde valet: ”Konspiration”
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
När Ekeroth ville bemöta artikeln med en debattartikel hörde Aftonbladet av sig och ville istället ha en nyhetsartikel.
Hej och tack för text.
Eftersom Ekeroth bemöter kritik han fått i en nyhetstext så är det rimligt att han också får göra det i en nyhetstext. En reporter ringer gärna upp nu under förmiddagen.
Har du ett nummer han kan använda?
Med vänlig hälsning,
Kristofer Forssblad Olsson
Aftonbladet Debatt
Så en intervju planerades till i torsdags. Ekeroth bad dock journalisten att hålla intervjun via Zoom, ett onlineverktyg för både ljud och videosamtal. Men detta nekade journalisten i fråga, Nora Fernstedt:
När Ekeroth istället då 6 minuter efter det första SMS:et han inte fick svar på, och inom de 40 minuter han tidigare aviserat och som Fernstedt accepterat, ringde via telefon så fick han inget svar:
Efter att Ekeroth försökt nå Fernstedt skickade han det sista SMS:et där han meddelade att han försökte nå henne på vanlig telefon.
”Verkar rädda”
Ekeroth tror att Aftonbladets ovilja att använda Zoom handlar om att de inte ville bli inspelade snarare än att det var Zoom-programmet i sig.
– Zoom fungerar ju även som telefonsamtal, utan video, om man vill undvika video och deltagaren behöver inte ens ladda ner något program utan kan köra genom webbläsaren. Så troligen handlar det om att de är rädda för att jag skulle spela in intervjun. Det kan man ju såklart göra ändå, men behövde rodda om lite för att kunna göra det utan Zoom, säger han till Samnytt.
LÄS MER: SR försöker läxa upp Ekeroth om invandrarrösterna: ”Det vet du ingenting om”
Han menar att de nog ångrade sig om att låta honom komma till tals.
– Lite underligt får man säga minst sagt, eftersom det var kort efter SMS:andet och inom den tid jag sagt att jag kunde. Troligen använder de detta som undanflykt för att inte låta mig komma till tals, trots attacken på mig från den socialdemokratisk kopplade ”forskaren”, menar Ekeroth.
Ekeroth debattartikel som nekades av Aftonbladet kan ni läsa i sin helhet längst ner i denna artikel.
DN nekar genmäle
Även Dagens Nyheter vägrade Ekeroth svara på en opinionsartikel de själva publicerade. Denna gången var det ”Ali Alabdallah” som i DN fick rubriken ”Det är mig ni talar om när ni talar om ”röstboskap””.
LÄS ÄVEN: Ekeroths varning om demografin får oväntat stöd av vänsterforskare
Ekeroth skickade även här in ett svar, men DN:s Jacob Lundström svarade följande i ett mail:
Hej Oliver,
Tack för mejl! Finns det någon felaktighet i Kent Ekeroth-citatet, som Ali Alabdallah återger i sin text? Om inte avböjer vi repliken.
Detta svarade då Ekeroth någon raljant och krävde en motivering till varför DN gör avsteg från de normala publicistiska reglerna om ett en person har rätt att bemöta attacker tidningen väljer att publicera.
Han skriver en opinionsartikel om mig – i vilken värld ska jag inte få svara på det? [..] Det är ju ett klart avsteg från vanliga journalistiska principer…hur i hela friden motiverar du ett nekande?
Till Samnytt berättar Ekeroth att medias agenda blir extremt tydlig.
– Två av Sveriges största tidningar publicerar alltså två attacker på mig och ”ghostar” sedan mig när jag kräver genmäle. DN nekar helt sonika mig replik och låter alltså denne ”Ali” få fritt spelrum och Aftonbladet gör något liknande när den socialdemokratiska ”forskaren” ges stort utrymme.
LÄS ÄVEN: Kent Ekeroth (SD) polisanmäld för åsiktsbrott
– Aldrig har det väl varit tydligare att pressetiska regler, som de låtsas bry sig så mycket om, inte speklar dem någon roll. Allt är bara propaganda för dem. Direkt pinsamt är det såklart att de slutar svara.
Fortsätter med material som inte får replikeras
Det stannar emellertid inte där. Samtidigt som Dagens Nyheter nekar Ekeroth möjlighet till replik fortsätter tidningen att publicera nytt opinionsmaterial på fredagen som riktar kritik mot honom.
Den här gången är det forskare vid anrika Handelshögskolan i Stockholm som ger sig in i den politiska debatten och för fram resonemang där Ekeroth framställs som antidemokrat, under rubriken: ”Här är vad de egentligen menar när de talar om röstboskap”.
Det är lätt att fastna vid de grova och avhumaniserande ordvalen. Men problemet är större än så. Uttalandena blottlägger en antidemokratisk logik där vissa medborgares röster anses mindre legitima än andras.
När svenska medborgare beskrivs som ”röstboskap” för att de röstar på oppositionen avslöjas en världsbild som betraktar vissa medborgare som mindre svenska, mindre trovärdiga och i förlängningen mindre värda än andra.
I en demokrati är rösträtten inte ett förtroende man kan förverka genom att rösta fel. Den är inte villkorad av efternamn, religion eller ursprung – den gäller alla medborgare. Allt annat är ett angrepp på själva idén om demokrati.
Replikerna
Ni kan läsa båda Ekeroths repliker till respektive tidning nedan.
Det nekade debattinlägget till Mattsson i Aftonbladet:
Aftonbladet låter forskaren Christer Mattsson beskriva mina uttalanden om invandringens betydelse för valresultatet som något som ”andas konspiration”. Problemet är att han argumenterar mot något annat än det jag faktiskt säger.
Mattsson presenteras gärna som neutral forskare, men hans bakgrund är relevant. Han har haft uppdrag för Socialdemokraterna, skrivit för Expo och länge riktat hård kritik mot Sverigedemokraterna. Läsaren bör känna till att detta inte är en politiskt oengagerad betraktare.
Men låt oss börja med det uppenbara: invandrare är inte en homogen grupp. En högutbildad japansk ingenjör, en polsk byggnadsarbetare och en lågutbildad migrant från Mellanöstern är inte samma sak, kulturellt, socioekonomiskt eller politiskt.
Sverigedemokraternas invandringspolitik bygger heller inte på att all invandring är likadan. Sverige gynnas av kvalificerad arbetskraft och människor som arbetar, försörjer sig, lär sig svenska och blir en fungerande del av samhället. Det är något helt annat än en migrationspolitik som skapat omfattande utanförskap, bidragsberoende, kriminalitet och kulturella konflikter.
Det är framför allt invandringen från Mellanöstern och Afrika som varit problematisk ur ett assimilationsperspektiv. Det betyder självklart inte att varje individ därifrån är ett problem. Politik måste kunna diskutera grupper och genomsnitt utan att låtsas att ett påstående gäller varje individ.
Samma sak gäller väljarkåren. Forskning från Delmi visar att personer med utländsk bakgrund inte röstar likadant, men också att de som grupp i större utsträckning röstar på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet än personer utan utländsk bakgrund.
Två saker kan alltså vara sanna samtidigt: invandrargrupper skiljer sig kraftigt åt, och omfattande migration förändrar över tid väljarkårens sammansättning och därmed landets politiska förutsättningar.
Det är matematik.
Om en befolkningsgrupp växer kraftigt och har en tydligt annorlunda politisk fördelning än den övriga befolkningen påverkar det över tid valresultaten. Det krävs ingen hemlig plan för detta.
Därför blir det reflexmässiga ropet om ”konspirationsteori” så intellektuellt undermåligt.
Mattsson medger själv i Aftonbladet att Sveriges demografi förändrats och att det är legitimt att diskutera hur olika grupper röstar. Hans invändning är att migrationsreglerna inte skapades av ”en liten elit i lönndom för att byta ut folket”.
Men det bemöter inte min poäng. Politiska beslut får konsekvenser oavsett vilka motiv beslutsfattarna hade.
Att demografi också handlar om makt är knappast en högerfantasi. Recep Tayyip Erdoğan uppmanade 2017 turkar i Europa att skaffa fem barn och sade: ”Ni är Europas framtid.” Det är ett tydligt exempel på medvetenheten om demografins betydelse.
Man kan tycka att Sveriges omfattande invandring varit bra och välkomna dess demografiska och politiska följder. Men då bör man säga det.
Vad man inte rimligen kan göra är att först förändra befolkningens sammansättning genom politiska beslut, sedan konstatera att olika grupper röstar olika – och därefter kalla den som påpekar konsekvensen för konspirationsteoretiker.
Sverige har förändrats demografiskt. Det förändrar också Sverige politiskt.
Det är inte en konspirationsteori, utan en direkt konsekvens.
Och den konsekvensen har varit, och riskerar att fortsätta vara, djupt destruktiv för Sverige.
Det är sorgligt att migrationsfrågan fallit på svenskarnas politiska agenda. Då som nu är den en av Sveriges stora ödesfrågor.
Han berättar om ökad mobilisering i invandrartäta områden. Om föreningar, civilsamhälle och religiösa samfund som uppmanat människor att rösta. Om kandidater med migrationsbakgrund på gator och i sociala medier. Om Vänsterpartiets arabiska kampanj ”Al-Yasar aw al-Matar” – vänstern eller flygplatsen. Om att medborgarskap, religion och utvisningar inte längre är abstrakta, utan kan göra rösten livsavgörande.
Vissa vill kalla detta legitim demokratisk mobilisering men då kan man inte samtidigt låtsas att det är obegripligt – eller ”rasifierande” – att demografi och väljarkårens sammansättning diskuteras efter ett extremt jämnt val.
Alabdallah skriver att orden träffar hårt för att ”röstboskap från utlandet” syftar på människor som han: medborgare, skattebetalare, förälder, väljare. Jaha? Det är fortfarande en grupp vars röster numera väger tungt när valet står och väger.
Sedan tar han metaforen bokstavligt. Att kalla människor för röstboskap vore att frånta dem självständighet, då boskap har ingen politisk vilja. Men det är ett politiskt uttryck, inte en zoologisk klassificering. Ungefär lika rimligt som att bli upprörd över en ”spjutspets för förändring” och låtsas att samtalet handlar om att spetsa folk på ett spjut. Man kan tycka att ordet är hårt. Man bör angripa vad det betyder: att stora grupper mobiliseras som röstmassa längs släkt, etnicitet, religion och kampanj på annat språk än svenska.
Gruppen är inte homogen, upprepar han. Naturligtvis inte. Ingen seriös analys kräver att varje individ röstar identiskt. Det relevanta är skillnader på gruppnivå. Sådana finns. Det är därför vänstern kampanjar på arabiska. Det är därför valdeltagandet lyfts just där.
Det är inte bara jag som säger det. Hassan Khan i Visionpartiet – samma väljarmarknad som Nyans, d.v.s. den muslimska – beskriver i ett Facebook-inlägg efter kommunalvalet exakt samma sak. Många röstar främst efter etnisk eller kulturell igenkänning; politiken spelar mindre roll. Hundratals tog valsedlar utanför vallokalerna efter att ha blivit tillsagda vem de skulle rösta på. Kandidater från olika partier hjälpte varandra enbart på grund av gemensam etnicitet. De rödgröna vet om det och utnyttjar det. Personkännedom och etnisk representation slår politik. Därtill muslimska organisationers och moskéers hållning.
Det är inte ”rasifierande språk”. Det är en aktör inifrån som beskriver hur rösterna samlas in.
Alabdallah har bott här i tretton år, blivit medborgare, arbetar och betalar skatt. Juridiskt är han svensk. Det är inte samma sak som att landets riktning ska förskjutas av människor som kom sent, med andra föreställningar om nation, kultur, religion, kön, yttrandefrihet och vad staten är till för.
Sedan den mest avslöjande passagen där undrar varför det är ett problem nya medborgar röstar och menar istället att ”man ska man vinna deras förtroende”.
Det är ett problem av ett skäl. Främmande folk med främmande föreställningar tar landet i en riktning svenskarna, lämnade åt sig själva, inte hade valt. Medborgarskap borde vara ett bevis på att man är eller blivit svensk, men då det delats ut extremt lättvindigt, dessutom ibland av handläggare som inte ens själva har svensk medborgarskap (!), de senaste decennierna är det nu något annat. Att en handläggare för tretton år sedan stämplade Alabdallah till medborgare ger honom inte moralisk rätt att överpröva den befolkning som fanns här innan.
”Vinn deras förtroende” är vidare den eviga förskjutningen. Först förändrar man väljarkåren genom invandring och snabb medborgarskapsutdelning. Sedan ska den ursprungliga befolkningen anpassa politiken tills den passar de nya. Annars är man odemokratisk.
Den intressanta delen är inte indignationen över ett ord. Det är att Alabdallah – och nu Visionpartiet – beskriver den etniska och religiösa mobilisering debatten handlar om. Frågan är vilka konsekvenser en generös migrations- och medborgarskapspolitik får för vem som styr Sverige.
Man kan landa i olika slutsatser. Frågan försvinner inte för att varje statistiskt resonemang reduceras till att någon förnekar enskilda människor deras fria vilja.
När jag talar om röstboskap från utlandet talar jag inte om en man och hans skattsedel. Jag talar om en demografisk förskjutning som redan syns utanför vallokalerna. Alabdallah har beskrivit den. Hassan Khan har bekräftat den. De ogillar bara namnet.
