Sverigedemokraternas riksdagsledamot Richard Jomshof har väckt starka reaktioner efter att ha kallat Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg för ”en quisling”. Inlägget publicerades efter att Lindberg i en video resonerat kring vilka personer som skulle kunna bli ministrar i en framtida regering med Sverigedemokraterna och pekat ut Jomshof som en möjlig justitieminister.
Jomshof publicerade en bild på den norske politikern Vidkun Quisling bredvid en bild på Lindberg med texten: ”Mannen till vänster är Quisling. Mannen till höger är en quisling.”
När kritiken växte försvarade han sitt ordval och skrev att även Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson är ”en quisling”. Han motiverade det med att han anser att de ”kryper för islamisterna” och därmed agerar mot Sveriges intressen.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Anders Lindberg avfärdade anklagelsen och beskrev den som ett angrepp på den fria journalistiken. Han framhöll att det inte är landsförräderi att bedriva journalistik eller att kritisera politiska partier och regeringar och menade att uttalandet syftar till att tysta kritiska röster.
Utspelet har fått skarpa reaktioner från flera politiska håll. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson kallade Jomshofs agerande för ”djupt osvenskt” och menade att det handlar om att försöka tysta kritiska röster.
Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist beskrev uttalandet som ”fullständigt oacceptabelt” och uppmanade statsminister Ulf Kristersson (M) att klargöra om ett sådant agerande är förenligt med ett framtida regeringssamarbete.
LÄS ÄVEN: Vänsterhatet gör konservativa till måltavlor
Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar fördömde också uttalandet och krävde att statsministern tar avstånd från retoriken.
Ebba Busch (KD) ställer sig någonstans i mitten:
Sverigedemokraterna har försvarat Jomshofs agerande och hänvisat till att Anders Lindberg tidigare gjort historiska jämförelser med företrädare för Tidöpartierna.
Jomshof själv har hävdat att begreppet ”quisling” i dag kan användas om personer som enligt honom hjälper antidemokratiska krafter att få inflytande i Sverige.
På tisdagen följer Jomshof upp med ett längre inlägg där han utvecklar sitt resonemang:
Anders Lindberg har ägnat en stor del av sin gärning åt att slänga en lång rad oförskämdheter och olika former av påhopp omkring sig genom åren. Ett av de värre var när han (inte en, utan två gånger) valde att likna Ulf Kristersson vid von Papen, och därmed också indirekt Jimmie Åkesson vid Adolf Hitler.
Som försvar för detta skriver Lindberg 2018 att ”Franz von Papen är lika mycket en historisk person som ett begrepp, som Vidkun Quisling”, varpå Kristersson liknas vid just von Papen. Men om nu begreppet ”von Papen” kan användas för att beskriva Kristersson, kan begreppet ”Quisling” mycket väl användas för att beskriva Lindberg. Jag skriver dock inte att Lindberg är Quisling utan en quisling.
För er som inte vet detta är den korta versionen att den norska politikern Vidkun Quisling samarbetade med Nazityskland under andra världskriget och hjälpte dem att erövra Norge. Som en följd av detta är i dag begreppet ”quisling” synonymt med en landsförrädare, en person som förråder sitt land och samarbetar med en fiende.
På samma sätt som att de norska landsförrädarna samarbetade med nazisterna när det begav sig, kan vi i dag se hur svenska landsförrädare samarbetar med islamister. Man företräder och förespråkar en politik där dessa antidemokrater ges möjlighet att inte bara invandra till Sverige utan dessutom etablera sig här, med målet att ta över vårt land och störta vår demokrati. Så nog är de landsförrädare alltid, quislingar om man så vill.
Andra reaktioner
Medan partiledarna på vänstersidan är upprörda, ser vanliga medborgare på det hela på ett annat sätt:
Samarbetade med nazisterna
Begreppet ”quisling” syftar på den norske politikern Vidkun Quisling. Quisling grundade det fascistiska partiet Nasjonal Samling och samarbetade med Nazityskland under den tyska ockupationen av Norge 1940–1945.
Han utropade sig till regeringschef efter den tyska invasionen och blev senare ministerpresident i den tyskkontrollerade norska regimen. Efter krigsslutet dömdes han för högförräderi och avrättades 1945.
På grund av hans agerande kom efternamnet ”Quisling” snabbt att bli ett internationellt begrepp för en landsförrädare eller kollaboratör – en person som samarbetar med en fientlig makt eller sviker sitt eget land.
Ordet används fortfarande i flera språk som ett starkt nedsättande uttryck för någon som anses förråda sitt land eller sin egen sida.
Vad tycker du?
LÄS ÄVEN: Fokus på vänsterns retorik efter mordet på Charlie Kirk
