När en islamist körde in i Pridefirandet i Berlin och därefter fortsatte attacken med machete var Mona Walters första reaktion inte förvåning. Snarare uppgivenhet och vrede. Efter åratal av varningar menar hon att Europa fortfarande vägrar diskutera det hon ser som den bakomliggande ideologin. I en lång intervju med Samnytt talar den tidigare muslimen om jihad, mediernas ansvar, skillnaden mellan multietnicitet och multikulturalism – och varför hon säger att Sverige gjorde henne till ”en hel människa”.
Mona Walter svarar från hemmet utanför Stockholm. Hon har varit sjuk i flera dagar. Rösten är fortfarande hes efter febern, men när samtalet kommer in på Berlin förändras tonläget snabbt.
– Jag är så less på de här frågorna, säger hon.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Hon syftar inte på journalisternas frågor. Walter syftar på att hon tycker sig ge samma svar efter ännu ett islamistiskt terrordåd.
– Det här är inte första gången. Det här är jihad. Vi måste kalla det för vad det är. Jihad mot kufarer. Och det kommer att fortsätta.
Jag är mer förbannad på politikerna och ”journalisterna” än på jihadisterna. De senare gör vad som står i den bok de tror på. Politiker och medier har under decennier mörklagt vad islamismen står för. Man har inte velat berätta vad den här ideologin innebär för västerländska samhällen.
Mona Walter, socionom och debattör
Under närmare en timme återkommer hon flera gånger till samma tanke. Enligt henne har Europa fastnat i ett mönster där varje attentat behandlas som en isolerad händelse, medan den ideologiska bakgrunden hamnar i skymundan.
– Man analyserar symptomen, men aldrig sjukdomen. De här människorna är ideologiskt motiverade. Det är det vi måste våga diskutera.
”Jag är arg på dem som möjliggjort det”
Det är lätt att tro att hennes ilska främst riktas mot terroristen i Berlin. Så är det inte. Den skarpaste kritiken riktar hon mot europeiska politiker, opinionsbildare och medier, möjliggörarna.
– Jag är mer förbannad på politikerna och ”journalisterna” än på jihadisterna. De senare gör vad som står i den bok de tror på. Politiker och medier har under decennier mörklagt vad islamismen står för. Man har inte velat berätta vad den här ideologin innebär för västerländska samhällen, säger debattören.
Jag vill försvara det samhälle som gav mig frihet. Det handlar inte om hudfärg. Det handlar om värderingar. Jag har inga problem med ett multietniskt samhälle. Jag är själv en del av det. Men jag tror inte att alla kulturer automatiskt går att förena bara för att människor bor i samma land.
Mona Walter, socionom och debattör
Walter menar att debatten ofta stannar vid gärningsmannen. Själv vill opinionsbildaren diskutera den idévärld som hon anser motiverar våldet. Hon hänvisar till sina egna erfarenheter från moskéer i Sverige.
– Jag hörde imamer beskriva västvärlden som moraliskt förfallen och tala om hur den islamiska världen skulle ta över. För mig var det här inget okänt. Jag hörde det själv.
LÄS ÄVEN: ”Vi lever redan som dhimmis” – Mona Walter om islamismens tysta krig mot Sverige
”Islam är ingen etnicitet”
Ett återkommande tema under intervjun är språk. Walter menar att den svenska debatten under lång tid blandat ihop kritik av islam med kritik mot människor.
– Islam är ingen ras. En muslim kan vara blond svensk, afrikan, kines eller arab. Det handlar om en religion och en ideologi. Inte om hudfärg. Ändå blir människor kallade rasister när de kritiserar islam. Vad har ras med saken att göra?
Jag blev en hel människa när jag kom till Sverige. En hundraprocentig människa. Jag ville omfamna den kultur som gjorde mig fri.
Mona Walter, socionom och debattör
Hon menar att den utvecklingen gjort många ovilliga att diskutera ämnet över huvud taget.
– Diskussionen handlar inte längre om idéerna. Den handlar om att misstänkliggöra den som ställer frågorna.
Det är först en bit in i intervjun som samtalet blir personligt. Walter beskriver sin egen resa från Somalia till Sverige som avgörande för hur hon ser på dagens Europa. Hon säger att mötet med Sverige förändrade hennes syn på både samhället och sig själv.
– Jag blev en hel människa när jag kom till Sverige. En hundraprocentig människa. Jag ville omfamna den kultur som gjorde mig fri.
LÄS ÄVEN: Mona Walter om Minnesota-härvan, somalisk kultur och varför Sverige är särskilt utsatt
Hon återkommer flera gånger till den formuleringen. Friheten att själv forma sitt liv. Att kvinnor och män behandlas lika inför lagen. Att människor får säga vad de tycker. Det är också därför hon reagerar så starkt när hon ser utvecklingen efter attentat som det i Berlin.
– Jag vill försvara det samhälle som gav mig frihet. Det handlar inte om hudfärg. Det handlar om värderingar.
Walter säger att hon ofta upplever att två olika frågor blandas ihop. Den ena handlar om människor. Den andra om idéer och kulturella normer.
– Jag har inga problem med ett multietniskt samhälle. Jag är själv en del av det. Men jag tror inte att alla kulturer automatiskt går att förena bara för att människor bor i samma land.
LÄS ÄVEN: SD-toppen släpper bok om islam: ”Hotet är existentiellt”
Hon menar att ett samhälles sammanhållning inte avgörs av människors ursprung, utan av vilka normer och värderingar de delar.
– Ett samhälle byggs inte av hudfärg. Det byggs av lagar, normer och värderingar. Om människor tror på samma grundläggande principer spelar det mindre roll var de är födda.
Däremot är Mona Walter kritisk till det hon beskriver som ett mångkulturellt ideal där alla kulturella normer betraktas som likvärdiga.
– Kulturer kommer inte bara med mat, musik och kryddor. De kommer också med värderingar. Då måste man kunna diskutera vilka värderingar som faktiskt fungerar i ett demokratiskt samhälle.
Finns det kulturer som är bättre än andra?
– Ja, absolut, västvärlden är en bättre kultur. Det är därför jag säger att den här kulturen gjorde mig till en hel människa. Jag kommer ifrån en kultur som… jag var en halv… eller jag fick lära mig att jag var halv i alla fall.
Som exempel på den islamiska kulturen nämner hon kvinnlig könsstympning, kusinäktenskap, barnäktenskap, kvinnoförtryck och hat mot homosexuella. Dessa ställer Walter mot vad hon beskriver som den västerländska kulturens betoning av mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och individens frihet.
Mediernas roll
Walter riktar återkommande kritik mot svensk journalistik. Hon menar att många redaktioner under lång tid varit ovilliga att diskutera islamismens ideologiska dimension.
De vill inte sätta islam i dålig dager. De vill inte förknippa islam med jihadister och terrorister. Och de behöver de här väljarna. De behöver deras röster.
Mona Walter, socionom och debattör
Som exempel tar hon rapporteringen efter terrordådet i Berlin.
– Jag tycker att man undviker att sätta orden islam och terror bredvid varandra. Fokus flyttas snabbt till andra frågor. Då riskerar man också att missa det som motiverar gärningsmännen.
Hon anser att journalistikens uppgift är att beskriva verkligheten även när den är politiskt obekväm.
– Om människor inte vågar prata öppet om problem blir det också svårt att lösa dem.
LÄS ÄVEN: Det enda som aldrig får vara problemet
Efter det islamistiska terrordådet i Berlin gick Jonas Gardell och flera andra vänstertidningar, däribland ETC ut och kopplade våldet till högern och inte till islam, hur vill du kommentera det?
– De vill inte sätta islam i dålig dager. De vill inte förknippa islam med jihadister och terrorister. Och de behöver de här väljarna. De behöver deras röster, resonerar Walter.
Walter menar att det finns både ideologiska och politiska skäl till att delar av vänstern enligt henne undviker att rikta kritik mot islam. Dels anser hon att många vänsterdebattörer är ideologiskt bundna till det mångkulturella projektet, dels hävdar hon att muslimska väljare blivit en allt viktigare väljargrupp för vänsterpartier.
Varje gång händer samma sak. Man fördömer dådet, men väldigt sällan pratar man om den ideologi som gärningsmannen själv hänvisar till. Då kommer vi också att fortsätta diskutera samma problem om och om igen. Berlin visar priset för vänsterns allians med islam.
Mona Walter, socionom och debattör
Enligt Walter riskerar en mer öppen kritik mot islam därför att kosta politiskt stöd. Det är också mot den bakgrunden hon tolkar reaktionerna efter terrordådet i Berlin, där hon menar att vissa opinionsbildare snabbare riktade uppmärksamheten mot högerextremism eller ”islamofobi” än mot den islamistiska ideologi som låg bakom attacken.
När intervjun närmar sig sitt slut blir samtalet åter mer personligt. Walter återvänder till sin uppväxt i Somalia. Hon säger att hon ibland ser likheter mellan den rädsla hon upplevde där och det debattklimat hon menar finns i Sverige i dag.
– Där fick man inte säga emot staten. Här upplever jag att människor ibland inte vågar säga vad de tycker därför att de riskerar att bli stämplade. För mig väcker det gamla minnen.
Walter betonar att det är hennes personliga upplevelse, men säger att den påverkar hur hon tolkar dagens utveckling.
– Jag känner igen mekanismerna. Därför reagerar jag också starkare än många andra när jag ser vad som händer i Europa.
LÄS ÄVEN: När språket blir ideologi: Humbugbegreppet islamofobi och västvärldens självcensur
”Jag vill egentligen ha fel”
Mot slutet av intervjun återkommer Mona Walter till den fråga som egentligen löper som en röd tråd genom hela samtalet. Varför fortsätter hon?
Under många år har hon varit en av Sveriges mest profilerade kritiker av islamism. Hon har skrivit böcker, föreläst och deltagit i den offentliga debatten, ofta under hård kritik.
– Jag vill inte få rätt. Jag önskar att jag hade haft fel. Jag önskar att Europa aldrig hade behövt uppleva det här.
Hon beskriver en växande frustration över att hon tycker sig höra samma diskussion efter attentat i olika europeiska länder.
– Varje gång händer samma sak. Man fördömer dådet, men väldigt sällan pratar man om den ideologi som gärningsmannen själv hänvisar till. Då kommer vi också att fortsätta diskutera samma problem om och om igen. Walter går vidare:
– Berlin visar priset för vänsterns allians med islam.
LÄS ÄVEN: INTERVJU: Mona Walters varning till Sverige
Framtiden oroar mest
Det är dock inte sin egen situation Walter främst återkommer till när intervjun går mot sitt slut. Det är nästa generation. Hon oroar sig över vilket samhälle dagens barn och ungdomar kommer att växa upp i och menar att den offentliga debatten behöver bli öppnare.
– Jag tänker på barnen och barnbarnen. Jag hoppas att de får växa upp i ett samhälle där människor vågar diskutera svåra frågor öppet och där man inte är rädd för att pröva olika idéer mot varandra, säger hon.
Terrordådet i Berlin blev anledningen till intervjun. Men samtalet kom snart att handla om betydligt mer än ett enskilt attentat. Mona Walter talar om sin uppväxt i Somalia, om mötet med Sverige, om den frihet hon säger sig ha funnit här och om varför hon anser att den västerländska civilisationen är värd att försvara.
LÄS ÄVEN: Polisen Maria Rosander varnar för islamiseringen: ”Samhället äts upp inifrån”
Hon skiljer konsekvent mellan människor och idéer, mellan etnicitet och religion, och återkommer flera gånger till att hennes kritik riktar sig mot islam och de värderingar hon menar följer med den – inte mot människor utifrån deras ursprung.
När intervjun avslutas är rösten fortfarande märkt av sommarinfluensan. Men budskapet är tydligt.
– Jag hoppas att fler börjar ställa de svåra frågorna. För om vi inte gör det kommer vi att fortsätta stå inför samma problem igen.
Det är med den förhoppningen Mona Walter avslutar samtalet – inte att få rätt i sina värsta farhågor, utan att de, enligt henne, aldrig ska behöva besannas.
