Reinfeldt-moderat nazistämplade SD och röstade ja till könsbyteslagen – nu är hon SD:s toppkandidat under Åkesson

Sverigedemokraternas profil – från ett tydligt nationalistiskt och socialkonservativt parti till en mer liberal inriktning – har länge diskuterats kors och tvärs. Partiledningen ser sannolikt det som ett sätt att närma sig Tidöpartierna och öka sitt inflytande, men hur långt kan anpassningen gå innan partiet tappar sin kompass? Frågan aktualiseras efter att SD rekryterat moderata riksdagsledamöter inför valet 2026 och, utan tidigare engagemang eller lojalitet till SD, lovat dem topplaceringar på listorna. En av dem är en trogen Reinfeldt-moderat som hyllat sin tidigare partiledare, sörjt hans avgång och aldrig kritiserat politiken – samtidigt som hon tidigare nazisstämplat SD. Efter att nyligen ha petats från M:s riksdagslista och därmed skulle förlora det välbetalda jobbet blev hon plötsligt SD-sympatisör och erbjuds nu en plats strax under Jimmie Åkesson, trots oklar politisk lojalitet – hon själv säger att hon “inte bytt värderingar – bara plattform”. Samnytt har granskat hennes väg.

På fredagen meddelades att två riksdagsledamöter, Marléne Lund Kopparklint och Arin Karapet, lämnar Moderaterna för att istället gå med i Sverigedemokraterna, bara kort före valet och när riksdagslistorna redan är spikade. Att personer blir SD-sympatisörer eller länge haft sådana sympatier är i sig inget konstigt och kan ses som ett tecken på partiets tillväxt. Samtidigt är det värt att sakta ned och granska både personerna och vad SD-ledningen faktiskt ägnar sig åt.

Partiet ger nu snabb tillgång till attraktiva placeringar på riksdagslistorna och öppnar för inflytande för nyrekryteringar från ett liberalt parti som knappt reflekterat över sina år under Reinfeldt. För många framstår detta som en ren räkmacka – att efter många år inom Moderaterna plötsligt påstå sig vara SD-sympatisör och omedelbart belönas med höga placeringar på listan. Frågan är hur detta överhuvudtaget är möjligt utan att ha varit aktiv inom partiet eller visat någon som helst lojalitet mot dess politik.

Både Marléne Lund Kopparklint och Arin Karapet har deltagit i intervjuer om partibytet, bland annat med Riks. Arin Karapet, som vuxit upp i Stockholmsförorterna Hässelby och Rinkeby, framstår som mest trovärdig av de två M-politikerna. Redan som barn uppmärksammade han de problem som SD tidigt lyfte – och som han menar partiet haft rätt om. Att SD är det ledande partiet inom Tidösamarbetet och att han vill arbeta för SD:s bild av Sverige.

– Vi hade inte haft den här migrationspolitiken som vi har idag om det inte vore för Sverigedemokraterna. Jag kan skriva under på det. Jag har sett det inifrån. Det är Sverigedemokraterna som har tagit den konflikten, för är man trygg i sina värderingar så vågar man ändå ta konflikten när det blåser. Det är det Sverigedemokraterna har gjort sedan 2010 i riksdagen – man har fått rätt till slut, säger Arin Karapet i intervjun.

Han har tydligt berättat att han aldrig känt sig hemma i Moderaterna, att han ofta röstade i strid med sina egna värderingar inombords – bland annat i frågan om könsbyteslagen – och att han under samarbeten i riksdagen känt sig mer hemma i SD än i sitt tidigare parti. Han sägs också ha vänskapsrelationer med flera inom SD. Karapet tog själv initiativ under intervjun att förklara för SD-väljare som tittar på sändningen hur han känt, och han bad även om ursäkt för sin tidigare ja-röst i könsbytesfrågan. Han menar att frågan är ätit upp honom inifrån.

I samma intervju framstod Marléne Lund Kopparklint från Värmland betydligt mer återhållsam när det gällde någon form av samsyn med SD eller att ta avstånd från hur hon röstat genom åren.

Marléne Lund Kopparklint delade inga personliga berättelser likt Arin Karapet, kommenterade inte sin ja-röst i frågan om könsbyteslagen trots att den diskuterades i studion och betonade istället att partibytet inte handlade om att hon har ändrat värderingar, utan om att SD nu erbjuder “en större plattform” för henne.

Hon återkom flera gånger till detta, vilket gav intrycket av opportunism snarare än ett genuint engagemang för partiets politik.

Moderaten till SD-väljare: ”Jag kommer stå på plats 3”

Denna bild förstärks när man tittar på Marléne Lund Kopparklints politiska gärning i Moderaterna, där hon länge inspirerats av Fredrik Reinfeldts förändring av partiet till de liberala “nya Moderaterna”. Hon har aldrig kritiserat M:s politik – och under perioder då SD kämpade mot kraftiga påverkanskampanjer och stämplades som nazistiskt av debattörer och medier, deltog hon också i att kritisera partiet.

Vi talar alltså om en politiker som i åratal varit lojal mot Moderaterna och Reinfeldt-politiken, men som nu, bara några månader före valet 2026, plötsligt blivit SD-sympatisör. Hon har fått en topposition på riksdagslistan utan att visa lojalitet eller aktivt arbete inom partiet.

Själv framhöll Lund Kopparklint i en intervju med statstelevisionen på fredagen med ett leende att hon som ny toppkandidat för SD kommer placeras strax under partiledaren Jimmie Åkesson.

– Jag kommer att stå på Sverigedemokraternas riksdagslista, och Jimmie Åkesson toppar ju alla listor runt om i landet, så jag kommer att stå på plats nummer tre, sa hon till SVT.

Det strategiska arbetet med att i vissa frågor närma sig de liberala Tidöpartierna kan sannolikt vara ett smart drag för SD för att få igenom de mest kritiska frågorna som måste lösas här och nu. Samtidigt väcker det frågor om hur långt anpassningen kan gå utan att förändra partiets kärnvärden. Om partiet fylls på med liberala krafter som inte har ändrat sina tankar om politiken som förts och dessa får inflytande medan mer konservativa röster nedprioriteras – vad blir det då för parti i längden?

För många blir skillnaderna mellan SD och Moderaterna i praktiken säkerligen suddig – så suddig att Riks politiska redaktör och ansvarige utgivare, Richard Sörman, i studion till och med frågar SD:s gruppledare i riksdagen, Linda Lindberg, som presenterar rekryteringarna, om det finns några skillnader mellan SD och M idag. Lindberg hävdar att skillnader finns, men ger inga riktigt fördjupade utläggningar utan hänvisar istället till att SD är partiet som har en genuin vilja att bygga något bra.

Det blir ännu suddigare när en inbiten Reinfeldt-moderat, som aldrig tidigare lyft ett finger för SD, plötsligt när det numera är rumsrent att vara SD-politiker placeras på en topposition utan att själv ha visat någon verklig förändring i politiska åsikter eller lojalitet mot SD genom engagemang.

I samma intervju med Riks på fredagen uppgav Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, Linda Lindberg, att partiet redan nu kan meddela att dessa moderater kommer att stå på riksdagslistorna. Lindberg fick frågan hur detta är möjligt, med tanke på att listorna i praktiken redan är fastställda bara månader före valet.

Här blir resonemanget mer oklart från SD-toppen. Spola tillbaka och lyssna igen. Lindbergs svar på Richard Sörmans fråga framstår som både rörigt och otydligt. Som främsta argument lyfter hon att de aktuella politikerna från Moderaterna “har samarbetat väl” med SD under mandatperioden – trots att det rör sig om företrädare från ett annat parti.

– Det hänger ihop… lite. Vi har ju arbetat gott tillsammans under den här mandatperioden och som jag uppfattar det, både från Arin och Marléne, så har det här liksom växt fram under hela mandatperioden – att man har känt att det här är där man hör hemma, säger Lindberg och fortsätter:

– Och det är klart att nu närmar vi oss deadline för att faktiskt skicka in det sista till listorna i april, så nu måste det ske. Det innebär att både Arin och Marléne kommer att vara med på våra riksdagslistor.

Samtidigt undviker Lindberg att tydligt förklara hur dessa moderater faktiskt förtjänar att stå högt på listorna eller för den delen ens vara på listorna.

Vidare undviker Lindberg att berätta om konsekvenserna av beslutet, nämligen att trogna SD-politiker skjuts ned och får stå tillbaka till förmån för de liberala nyrekryteringarna. I stället återkommer Lindberg till att det är nu det måste hända, utan att närmare motivera varför just dessa moderater ska ges företräde eller varför beslutet sker så brådskande. Därefter upphör frågorna i ämnet.

”Jag har inte bytt värderingar – bara plattform”

I en annan intervju med Riks meddelar Marléne Lund Kopparklint att steget till Sverigedemokraterna kändes naturligt eftersom hon antyder att partiet har liberaliserats genom ”reformarbete”.

– Sverigedemokraterna har ju genomgått ett reformarbete under många, många år och är ett Tidöparti, så mina värderingar ligger helt i linje med Sverigedemokraterna. Jag tycker att partiet tar tag i de frågor som jag har kämpat för, säger hon till Riks.

I ytterligare ett uttalande under intervjun tydliggjorde Marléne Lund Kopparklint att hon inte har bytt värderingar med bytet av parti utan enbart bytt ”plattform” och ”verktyg”.

– Jag hoppade av listorna i Värmland redan i november och jag tycker att det är viktigt att ha en plattform att jobba med de frågor jag brinner för. Sverigedemokraterna har bra plattformar. Jag byter inte värderingar, utan jag byter bara verktyg och går till ett parti som vill driva frågor framåt, säger Marléne Lund Kopparklint i en intervju med Riks.

De frågor som Marléne Lund Kopparklint lyfter i sitt politiska arbete handlar framför allt om att barnrättsfrågor – att skydda barn och förebygga sexualbrott mot barn – ett i högsta grad hedervärt arbete med hela 137 motioner i riksdagen. Frågan är dock om det verkligen krävs att man lämnar Moderaterna för att kunna fortsätta det hårda arbetet med dessa frågor.

Moderaterna har i praktiken en liknande politisk inriktning som SD när det gäller arbetet mot sexualbrott mot barn, och båda partierna har de senaste åren återkommande kommunicerat vad Tidöregeringen planerar att genomföra på området framöver för att skydda barn. Mot denna bakgrund framstår hennes argument för partibytet aningen svagt.

En relevant fråga är om det verkligen stämmer som hon påstår inför SD-väljarna, och varför hon överhuvudtaget behövde lämna Moderaterna för att kunna fortsätta driva dessa frågor.

Valdes bort – skulle förlora riksdagsjobbet – bytte till SD

Enligt Expressens källor hoppade Marléne Lund Kopparklint av sin riksdagskandidatur för Moderaterna efter att hon i slutet av förra året internt ska ha blivit bortkuppad under ett möte. Enligt SVT handlade det om att Lund Kopparklint var på väg att förlora omröstningen om de valbara riksdagsplatserna, något hon inte kunde acceptera, och därför drog hon tillbaka sin kandidatur.

– Det är klart att jag är besviken. Men nu har man ju valt det här sättet, och jag bestämde mig tidigt för att stryka mig från listan och har landat i det, sa Marléne Lund Kopparklint då till Värmlands Folkblad.

Hennes besvikelse tycks bekräfta bilden av att Expressens och SVT:s uppgifter om den interna kuppen mot henne stämmer, och att beslutet att gå över till SD därmed i hög grad kan ha varit ett sätt att säkra fortsatt plats som riksdagsledamot.

Moderaterna har, efter att nyheten om att Marléne Lund Kopparklint och Arin Karapet lämnar partiet för SD blev känd, meddelat att både hon och Arin Karapet ”blev utkonkurrerade”. De fick inte medlemmarnas förtroende att placeras på en valbar plats inför riksdagsvalet.

Mot bakgrund av detta framstår det hastiga bytet till SD som ett opportunistiskt karriärval för att säkra riksdagsarvodet på 81 400 kronor i månaden efter valet, snarare än en plötslig ideologisk frälsning. Missar en politiker en valbar plats har personen i praktiken ingen möjlighet att bli invald i riksdagen.

”De blev utkonkurrerade, fick inte medlemmarnas förtroende att stå på en valbar plats och blev därmed av med jobbet. Nu söker de nytt jobb och vi önskar lycka till”, skriver M:s gruppledare Mattias Karlsson i ett sms till Aftonbladet.

Aftonbladet uppger, med hänvisning till källor inom Moderaterna, att de nyfrälsta SD-sympatisörerna betraktades som ”bänkvärmare”.

– De har varit bänkvärmare länge, och det har aldrig varit aktuellt att de skulle få några framträdande roller, säger en källa till tidningen.

Reinfeldt största förebilden: ”Du gjorde landet bättre”

Så vem är då den här moderaten som får specialbehandling i SD, med bara några månader kvar innan valrörelsen drar igång, och som knappt ger någon trovärdig förklaring till partibytet, där hon dessutom undvikit att ta avstånd från sina år i Moderaterna.

Samma Marléne Lund Kopparklint som kuppades bort från riksdagslistan inom Moderaterna och hävdar att hon inte har bytt värderingar utan enbart plattform har, under årens lopp, gjort flera uttalanden om SD.

På sin egen blogg skriver Reinfeldt-moderaten att hon har fått frågan vad hon tycker om Sverigedemokraterna. Hennes svar löd att hon inte på långa vägar håller med SD om vad de står för och att de inte har en hållbar politik:

Marléne Lund Kopparklint har varit engagerad i Moderaterna under många år. Hon säger sig ha lockats in i Moderaterna under Reinfeldt-åren när han förvandlade partiet till ”nya Moderaterna”. Därefter gjorde hon bland annat gjorde karriär som kommunalråd i Karlstads kommun innan riksdagskarriären tog fart.

Marléne Lund Kopparklint blev invald i kommunfullmäktige i Karlstad i valet 2010 och utsågs till ordförande i vård- och omsorgsnämnden. Efter årsskiftet 2012 tillträdde hon som kommunalråd, som en del av Moderaternas satsning inför valet 2014. Mellan 2012 och 2018 var hon kommunalråd i Karlstad kommun, och sedan riksdagsvalet 2018 är hon riksdagsledamot, invald för Moderaterna i Värmland – en erfaren moderat som varit med och drivit partiets politik genom alla kaotiska år av massinvandring.

Vid en närmare nätgranskning har vi påträffat en rad inlägg som kan vara intressanta för SD:s väljare, med tanke på det förtroende som SD-ledningen plötsligt har gett den tidigare moderaten. Att en politiker skulle förändra sina ideologiska ståndpunkter helt plötsligt, efter att ha stött på ett nederlag vid riksdagslistor inom Moderaterna där hon skulle förlora sin riksdagsplats och sitt arvode, är anmärkningsvärt. Särskilt mot bakgrund av att hon aldrig tidigare har kritiserat Moderaterna, utan under Reinfeldt-åren enbart riktat kritik mot Sverigedemokraterna.

I ett inlägg på sin blogg skriver Marléne Lund Kopparklint att hon befinner sig i ”en sorgeperiod” och visar en t-shirt med den tidigare statsministern och M-ledaren Fredrik Reinfeldt, som hon menar bär ett stort ansvar för den massinvandring som har påverkat Sverige. Samtidigt markerar hon sin personliga sorg över att Reinfeldts tid som partiledare är över genom att bära t-shirten.

“Jag kan bara säga hatten av för dem”, sammanfattar hon själv sina känslor att Reinfeldt lämnar politiken.

I ytterligare ett blogginlägg framhåller M-liberalen att Reinfeldt är hennes största förebild. Hon berömmer honom för att ha förvandlat Moderaterna från ett mer konservativt parti till de liberala “nya Moderaterna”. SD:s nya toppkandidat tydliggör för sina läsare att det var just denna förändring – från konservativa Moderaterna till det mer liberala Moderaterna under Reinfeldt – som lockade henne in i partiet.

”Jag har fått vara med och se hur de har påverkat och drivit politiken framåt både nationellt och internationellt. Sett hur de förändrat Moderaterna till bli nya Moderaterna”, skriver hon bland annat.

Vidare har hon på sin blogg i stor rubriktext skrivit ”Tack Reinfeldt – du gjorde landet bättre” och länkat till en debattartikel som hyllar den tidigare M-ledaren i samband med hans avgång.

Ville agera mot SD och sudda ut gränser i Europa

I samband med att Samnytt gick igenom Marléne Lund Kopparklints inlägg genom åren framträdde en tydlig bild av hennes politiska ställningstaganden.

Där återfinns en rad liberala utspel, där hon bland annat tackade Fredrik Reinfeldt för den förda massinvandringspolitiken, förespråkade att “sudda ut gränserna i Europa och sätta människan främst”, kritiserat SD för att bedriva ”martyrpolitik”, samt uppmanade till att mobilisera energi för att “agera” mot SD:s framgångar när partiet nådde nära 13 procent i valet 2014.

Mina politiska hjärtefrågor: Nazistämplar SD

Medan aktiva SD-medlemmar under många år kämpade i motvind för att få gehör för partiets politik – utsattes för hot, svartmålades i etablissemangsmedier, förlorade arbeten och vänner samt möttes av glåpord och stenkastning vid torgmöten – ägnade sig den moderata toppolitikern åt att delta i att demonisera partiet.

I ett blogginlägg från 2013 drar Marléne Lund Kopparklint en parallell mellan Sverigedemokraterna före riksdagsinträdet 2010 och nynazistiska Svenskarnas parti. ”Detta ska vi ha i åtanke”, skriver hon innan jämförelsen inleds.

Texten uppger att ”samma människor som skrattade åt hur små Sverigedemokraterna var före valet 2010 är ungefär samma människor som skrattar åt Svenskarnas parti i dag” och kopplar detta till behovet av tydlighet mot främlingsfientlighet för att stoppa partierna, med ett citat från Fredrik Reinfeldt: ”Mummel och tystnad är inte svaret på främlingsfientlighet”.

Detta skriver SD:s nya toppkandidat under rubriken ”Allmänt om mina politiska hjärtefrågor” på hennes blogg.

Röstade för könsbyteslagen

Vid sidan av att se Fredrik Reinfeldt som en förebild, hylla honom som den bästa statsministern och tacka för hans insatser för Sverige, har Marléne Lund Kopparklint fortsatt att inta en vänsterliberal hållning inom partiet efter hans avgång. Detta blev särskilt tydligt 2024, när hon var en av Moderaternas riksdagsledamöter som röstade ja till den hårt kritiserade könsbyteslagen – en lag som opinionsmätningar visade saknade stöd bland svenska folket.

Medan hennes moderata partikamrat Ellen Juntti gick emot partiledningen och röstade nej till könsbyteslagen, valde Lund Kopparklint att inte uttrycka någon kritik och rösta ja.

LÄS MER: Här är alla politiker som röstade JA till könsbyteslagen

I intervjun med Riks på fredagen, i samband med hennes övergång till SD, togs frågan om könsbyteslagen upp i studion. Medan hennes tidigare M-kollega – och numera SD-kollega – Arin Karapet bad om ursäkt för sitt ja till lagen och berättade att han fortfarande brottas med beslutet som felaktigt, valde Lund Kopparklint att tiga och inte kommentera sitt politiska beslut eller om hon ändrat sin ståndpunkt i frågan.

Sannolikt har Lund Kopparklint alltså inte gjort det. Hon har enbart uppgett att hennes värderingar inte har förändrats genom bytet till SD, utan att det handlar om att hon ”byter plattform” och ”byter verktyg”.

Pride-aktivist – oklar syn på yttrandefrihet

Vid sidan av frågan om könsbyteslagen framstår Pride-jippon som ett centralt engagemang för SD:s nyblivna toppkandidat. En genomgång av hennes inlägg och bilder genom åren tyder på att hon sannolikt kan komma att fungera som partiets Pride-ambassadör i de årliga tågen – något som partiet hittills inte har engagerat sig i.

I ett inlägg på sociala medier skriver SD:s nya toppkandidat i höstens riksdagsval att hon längtar efter ett ”fördomsfritt samhälle” och använder hashtaggen ”#loveparade” med en Pride-flagga i handen.

LÄS ÄVEN: Pride är inte vad du tror att det är – lögnen, lydnaden och makten

Inlägget har en bild där hon citerar den dåvarande partiledaren Fredrik Reinfeldt, som säger att ”Sverige ska vara ett öppet land”.

Marléne Lund Kopparklint har varit starkt kritisk mot medborgare som uttryckt ogillande mot Pride-rörelsen. Hon har tidigare reagerat kraftigt på att representanter från SD Värmland har varit kritiska mot Pride, något hon menar “kränker” människor. I ytterligare inlägg lyfter hon vikten av att fördjupa kunskapen om diskriminering för att skapa ett mer jämlikt och fördomsfritt samhälle.

Enligt Marléne Lund Kopparklint innebär oliktänkandes raka motstånd mot vänsterliberal propaganda som sprids i samhället att människor kränks, blir upprörda, sårade och ledsna. Hon menar att sådana uppfattningar inte främjar respekten för alla människors lika värde.

“Jag tror på yttrandefriheten. Det innebär dock inte att vi får kränka eller tala nedsättande om andra människor”, skriver SD:s nya toppkandidat på sin blogg om rätten att uttrycka sina åsikter enligt grundlagen.

Den inför riksdagsvalet nyfrälsta SD-sympatisören har i flera inlägg kallat Reinfeldt för den ”bästa statsministern”.

Samnytt söker politikern och SD

Samnytt har sökt Marléne Lund Kopparklint för att få svar på hennes plötsliga omsvängning – från en lojal Reinfeldt-moderat, som under sina år i Moderaterna inte riktade någon kritik mot partiets politik utan enbart mot SD, till att nu själv bli SD-sympatisör lagom inför riksdagsvalet 2026. I intervjuer har hon uppgett att hon inte har ändrat sina värderingar i samband med partibytet, utan ”bara byter plattform” och ”byter verktyg”, och återkommer ofta till att SD erbjuder en större plattform.

Det väcker frågor om drivkrafterna bakom bytet och var hon egentligen står politiskt, särskilt mot bakgrund av att det sker efter att hon petats från riksdagsjobbet inom Moderaterna. Först då tycks steget över till SD – partiet som hon tidigare velat mobilisera och agera mot – ha blivit aktuellt.

Vidare har Samnytt sökt Sverigedemokraterna centralt samt partiets gruppledare i riksdagen, Linda Lindberg, för att få svar på hur en politiker med denna bakgrund kan gå från att hylla Reinfeldt men även sörja hans avgång, nazi-stämpla, vilja agera mot SD:s framgångar, förespråka öppna gränser, rösta för könsbyteslagen utan att ta avstånd – till att nu bli lovad en topplacering på partiets riksdagslista under Åkesson, före personer som varit verksamma inom SD under lång tid.

Besluten väcker spekulationer om huruvida liberala M-riksdagsledamöter, som inte tidigare varit aktiva i partiet, prioriteras framför konservativa krafter som varit med och byggt upp partiet till dess nuvarande nivå.

Vi vill också veta hur Linda Lindberg, som gruppledare i riksdagen, redan tidigare i veckan kunnat utlova topplaceringar på SD:s riksdagslistor – utan att något formellt beslut ska ha fattats i partistyrelsen. Det väcker frågor om den interna demokratin och partiets beslutsprocess, där listorna tycks kunna ändras flexibelt för att ge plats åt moderater.

Samnytt söker även svar på hur partiet bedömer att väljarna uppfattar denna typ av rekrytering strax före valet, där M‑liberalen Marléne Lund Kopparklint – som varken varit verksam i partiet en enda dag eller visat någon form av lojalitet, och som dessutom har en historik av att kritisera SD och rösta liberalt i riksdagen – prioriteras före andra SD‑politiker på listorna som arbetat för partiet under många år. Detta är sannolikt en fråga som även många förtroendevalda inom partiet ställer sig.