EU:s arbete med att skydda medlemsländernas demokratier mot påstådd desinformation och utländsk påverkan går nu in i en ny fas. Europaparlamentets särskilda utskott för den europeiska demokratiskölden har antagit sin slutrapport – ett dokument som föreslår en rad nya åtgärder för att stärka unionens motståndskraft. Samtidigt har förslagen utlöst en debatt om var gränsen går mellan att försvara demokratin och att värna yttrande- och informationsfriheten.
Rapporten antogs den 23 juni av Europaparlamentets särskilda utskott för den europeiska demokratiskölden (European Democracy Shield, EUDS), med den svenske moderaten Tomas Tobé som ordförande. Efter omröstningen går ärendet nu vidare till Europaparlamentets plenarsammanträde där ledamöterna ska ta ställning till utskottets rekommendationer.
Även om rapporten inte innebär att några nya lagar införs direkt väntas den få betydelse för det fortsatta arbetet inom EU-kommissionen och medlemsstaterna.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Initiativet till den europeiska demokratiskölden har vuxit fram mot bakgrund av en växande oro inom EU för att främmande makter sägs försöka påverka europeiska samhällen genom desinformation, cyberattacker, sabotage och andra former av så kallade hybridhot.
LÄS ÄVEN: EU:s ”demokratisköld” kritiseras som censurmaskin: ”Sanningsministerium”
Frågan har fått ökad tyngd efter Rysslands invasion av Ukraina men även misstänkta påverkanskampanjer i samband med val i flera europeiska länder har bidragit till att EU velat stärka sitt försvar mot informationspåverkan.
När EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen presenterade sina politiska riktlinjer inför den nuvarande mandatperioden lyfte hon därför fram en europeisk demokratisköld som ett av de större initiativen för att skydda unionens demokratiska institutioner. Arbetet bygger vidare på tidigare reformer som Digital Services Act (DSA), European Democracy Action Plan och European Media Freedom Act.
I december 2024 beslutade Europaparlamentet att tillsätta ett särskilt utskott med uppdrag att analysera hoten och ta fram förslag på hur EU bättre kan möta dem. Den rapport som nu lagts fram innehåller ett stort antal rekommendationer.
Tätare samarbete
Bland annat föreslås ett närmare samarbete mellan medlemsländerna kring informationspåverkan och hybridhot. Rapporten förespråkar också att EU ska utveckla bättre analyskapacitet, stärka samarbetet mellan myndigheter och ge forskare större möjligheter att studera hur desinformation sprids via digitala plattformar.
En annan central del handlar om att säkerställa att Digital Services Act tillämpas fullt ut. Rapporten lyfter bland annat behovet av ökad insyn i de största sociala mediernas algoritmer och hur innehåll rekommenderas till användarna.
Dessutom föreslås att ett europeiskt centrum för demokratisk motståndskraft ska få en viktigare roll i att samordna forskning, analyser och arbetet mot utländska påverkansoperationer.
Tobé: EU behöver göra mer
Tomas Tobé har under utskottets arbete återkommande argumenterat för att EU måste bli betydligt bättre på att möta de hot som riktas mot medlemsstaternas demokratiska processer.
Han har tidigare beskrivit kommissionens ursprungliga förslag som otillräckligt och menat att EU behöver gå från att främst identifiera desinformation till att också bygga upp en mer operativ förmåga att upptäcka och motverka påverkanskampanjer.
Enligt Tobé visar erfarenheter från bland annat val i Europa, attacker mot kritisk infrastruktur och olika informationsoperationer att hotbilden blivit mer komplex och kräver ett närmare samarbete mellan medlemsländerna.
Kritiker ser risker
Rapporten har samtidigt mötts av kritik. Journalisten och samhällsdebattören Henrik Alexandersson, som är insatt i ämnet, beskriver förslagen som ett steg mot ökad kontroll över det offentliga samtalet. Han uttrycker oro för att EU successivt bygger upp strukturer som kan ge myndigheter och institutioner ett större inflytande över vilka uppgifter och åsikter som får spridning på digitala plattformar.
Kritiken handlar framför allt om att begrepp som ”desinformation”, ”utländsk påverkan” och ”informationsmanipulation” enligt kritikerna riskerar att bli alltför brett definierade. Om gränsdragningarna blir otydliga finns en oro för att även legitim samhällsdebatt eller kontroversiella politiska uppfattningar i framtiden skulle kunna omfattas av åtgärder som ursprungligen varit avsedda att stoppa organiserade påverkanskampanjer.
Liknande resonemang har även förts av flera forskare och tankesmedjor. Samtidigt finns andra bedömare som menar att dagens regelverk inte räcker för att möta de metoder som används av främmande makter och att demokratier därför behöver utveckla nya verktyg.
Del av ett större EU-arbete
Demokratiskölden är inte ett fristående projekt utan ingår i ett bredare arbete där EU under senare år successivt byggt ut regelverket kring den digitala miljön.
Digital Services Act ställer redan krav på de största internetplattformarna att hantera olagligt innehåll och analysera systemrisker, medan European Media Freedom Act syftar till att stärka mediernas oberoende inom unionen.
Demokratiskölden är tänkt att komplettera dessa regelverk genom att fokusera på hur medlemsländerna gemensamt kan motverka organiserad utländsk påverkan.
Nästa steg
Efter att utskottet antagit rapporten väntar nu behandling i Europaparlamentets plenum. Eftersom rapporten är ett initiativbetänkande innebär den inte att de föreslagna åtgärderna automatiskt blir lag. Däremot väntas den fungera som ett politiskt underlag för EU-kommissionens fortsatta arbete och för framtida lagförslag på området.
Hur långt unionen kommer att gå återstår därför att se. Redan nu står det dock klart att diskussionen om hur demokratin bäst skyddas – och var gränsen går mellan säkerhet och grundläggande fri- och rättigheter – lär fortsätta både inom EU:s institutioner och bland medlemsländerna.
LÄS ÄVEN: von der Leyens omvalslöfte: Begränsa yttrandefriheten med ”demokratisköld”
