Från fattig kusin till europeisk kraft: Polens ekonomiska uppgång förändrar kontinenten

För bara en generation sedan köade polacker för socker och mjöl. Lönerna låg långt under Västeuropas nivåer, infrastrukturen var eftersatt och framtidstron svag. I dag har Polen vuxit till en av Europas mest dynamiska ekonomier, passerat Spanien i köpkraftsjusterad inkomst per capita och tagit plats bland världens tjugo största ekonomier. Landets resa är inte bara en nationell framgångssaga – den utmanar också många av de politiska berättelser som dominerat debatten i Bryssel och Västeuropa.

Under många år har Europas ekonomiska samtal kretsat kring Tyskland, Frankrike och i viss mån Italien. Men medan flera av de traditionella motorerna hackat fram med låg tillväxt, svag produktivitet och återkommande strukturproblem har Polen fortsatt starkt framåt.

Enligt uppgifter som bland annat lyfts av Deutsche Welle växte Polens BNP omkring tre procent 2024 – klart över EU-genomsnittet. Prognoserna för 2025 och 2026 har fortsatt varit starka. Det är inte fråga om en tillfällig studs efter pandemin, utan kulmen på en längre utveckling där Polen sedan EU-inträdet 2004 vuxit snabbare än nästan hela Västeuropa.

LÄS ÄVEN: Två EU-länder – två olika verkligheter: Samnytt besökte julmarknader i Polen och Tyskland

Det mest slående är kanske inte bara tillväxttakten, utan uthålligheten. Medan andra länder haft korta uppgångar följda av stagnation har Polen fortsatt konvergera uppåt – år efter år.

Från planekonomi till bilvägar, fabriker och tekniknav

Polens moderna ekonomiska historia börjar i ruinerna efter den totalitära kommunismens fall 1989. Då var landet fattigt, ineffektivt och institutionellt svagt, i likhet med alla andra länder där det kommunistiska samhällsexperimentet prövats. Men reformerna som följde skapade gradvis något ovanligt i regionen – en fungerande marknadsekonomi utan att helt kidnappas av oligarker, systemisk korruption eller politiskt kaos.

EU-medlemskapet 2004 blev en vändpunkt. Man plockade det bästa – tillgången till den inre marknaden, investeringar utifrån och omfattande EU-stöd gav Polen kapital att bygga vägar, järnvägar, logistiknät och modern offentlig infrastruktur. Samtidigt sade man nej till det sämsta i EU som eroderat flera västliga medlemsländer – mest noterbart avvisade man den liberala migrationspolitik som varit ett enormt ekonomiskt och socialt sänke för bland annat Tyskland och Sverige.

Samtidigt fanns något annat – arbetskraften. Polacker var välutbildade, tekniskt kunniga och betydligt billigare än västeuropeiska arbetare. Kombinationen blev magnetisk för investerare.

Först kom fabrikerna. Sedan finanscentra, IT-tjänster och ingenjörsverksamhet. Nu växer också forskning, AI och avancerad teknik fram i städer som Poznań, Warszawa och Wrocław.

Ett ekonomiskt mirakel – även under Lag och Rättvisa

Här blir den politiska dimensionen viktig. Under stora delar av det senaste decenniet har Polen i västliga medier ofta beskrivits som ett land på väg bort från Europa, in i demokratisk tillbakagång och institutionell kris under det konservativa partiet Lag och Rättvisa (PiS), som styrde 2015–2023.

LÄS ÄVEN: Polens nya president vägrar acceptera EU:s migrationspakt

Kritiken mot regeringen var massiv – särskilt från mer liberala kretsar i Bryssel och Västeuropa – och i omfattning egentligen bara jämförbar med den som riktades mot Fidesz i Ungern. Men den ekonomiska verkligheten var betydligt mer komplicerad än och kontrasterande mot den politiska berättelsen.

Det var nämligen under just dessa PiS-år som en betydande del av Polens upphämtning skedde. Reallöner steg, arbetslösheten föll till låga nivåer, barnfamiljer fick starkare stöd genom generösa transfereringar och den inhemska konsumtionen blev en motor i ekonomin. Landet fortsatte samtidigt locka investeringar, stärka industrin och förbättra infrastrukturen.

Att påstå att Polen under dessa år var på väg mot avgrunden stämmer illa med de ekonomiska data som nu ligger på bordet. Snarare fortsatte landet – och på flera områden accelererade – sin resa från Europas bakgård till dess tillväxtcentrum.

Donald Tusk återvände till ett land i medvind

När Donald Tusk återkom till polsk politik efter åren som ”president” i Bryssel och återtog regeringsmakten 2023 möttes han av ett land med stark arbetsmarknad, förbättrad levnadsstandard och fortsatt goda tillväxtutsikter – inte det land i förfall som han själv tecknat bilden av under sin bortovaro.

LÄS ÄVEN: Polens nye president: Polen först, polacker först

Det betyder inte att Tusk saknar historisk roll. Tvärtom ledde han regeringen även före 2015, under en period då Polen lade viktiga grunder för sin uppgång – EU-integrationen fördjupades, investeringar tilltog och moderniseringen fortsatte. Han förtjänar därför en del av berömmet, men också klander för en rad auktoritära åtgärder mot meningsmotståndare och medier efter den senaste valvinsten.

Men att PiS ofta beskrivits som ett hinder för Polens utveckling, inte minst av just Tusk, är svårt att förena med att samma period sammanföll med fortsatt ekonomisk framryckning. Den rimligare slutsatsen är att Polens framgång vilat på något bredare än partipolitik – stark arbetsmoral, institutionell kontinuitet, EU-marknadens möjligheter och en nationell vilja att komma ikapp.

Polen passerar Spanien – och jagar Storbritannien

När Euronews rapporterade att Polen gått om Spanien i köpkraftsjusterad inkomst per capita blev det symboliskt viktigt. Det som länge betraktats som ett ”billigare Östeuropa” började nu passera etablerade västeuropeiska ekonomier i faktisk levnadsstandard mätt efter vad pengar räcker till.

LÄS ÄVEN: Vänsterliberal skandal i Polen – EU-medel användes till lyxbåtar och swingersklubb

Landet närmar sig också Storbritannien i samma mått. Det betyder inte att allt är vunnet. Spanien och Storbritannien har fortfarande större förmögenheter, högre ackumulerat kapital och andra sociala styrkor. Men utvecklingsriktningen är tydlig – Polen rör sig snabbt uppåt.

Varför lyckades Polen när andra fastnade?

Flera faktorer återkommer i analyser från Euro News, Fortune, DW och andra.

Moln på himlen

Ingen framgångssaga är utan skavanker och risker. Polen har växande budgetunderskott, höga försvarsutgifter och en åldrande befolkning. Födelsetalen är låga. Den offentlig skulden väntas stiga. Bostäder är dyra för unga, och skillnaderna i välstånd mellan stad och landsbygd är fortsatt stor.

Dessutom återstår klivet från effektiv tillverkningsnation till verklig innovationsstormakt. Där avgörs enligt ekonomiska bedömare nästa fas.

Den större lärdomen för Europa

Polens resa säger något viktigt om dagens Europa. Tillväxt och modernisering är inte reserverade för gamla kärnländer i väst. De kan lika gärna ske i tidigare perifera stater som rest sig ur kommunismens förtryck och kombinerar utbildning, realism, investeringar och nationell ambition.

LÄS ÄVEN: Tusks vänsterliberala Polen: Här griper säkerhetstjänsten parlamentsledamot

Den säger också att politiska karikatyrer ofta missar ekonomiska realiteter. Ett land kan vara föremål för ett hårt kulturkrig i Bryssel och samtidigt leverera starkare resultat än många av sina kritiker.

Från “rags to riches” – men ännu inte framme

För trettiofem år sedan ransonerade Polen socker. I dag bygger landet AI-center, exporterar avancerade industriprodukter och nämns som möjlig framtida tungviktare i Europa.

Resan är inte avslutad. Men den är redan en av de mest remarkabla ekonomiska förvandlingarna i modern europeisk historia.

Medan många baktalade Polen som ett problemland fortsatte man att bli rikare. Först nu, när landet åter har en liberal regering, vill belackarna vidgå vad man under många år förteg – att det går minst lika bra, om inte bättre, att lyfta ett land ekonomiskt under konservativt som liberalt styre.