Expressens biträdande chefredaktör Karin Olsson medger att tidningen medvetet gör ideologiskt präglade urval i nyhetsrapporteringen genom att välja bort viss information för att artiklar ska ligga i linje med tidningens profil. Uttalandet har åter aktualiserat den långvariga debatten om svenska mediers politiska slagsida, journalistikens roll och förtroendet för etablerade nyhetsredaktioner.
I en intervju i den populära podden ’Sista måltiden’ säger Expressens biträdande chefredaktör Karin Olsson att tidningen inte redovisar all relevant information i tidningen.
– Vi nämner inte allt i artiklarna, säger Olsson.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Enligt Olsson måste man välja bort information.
– Det är klart att journalistik måste förkorta och förenkla för att få plats med någonting. Det i sig är ingenting konstigt, berättar hon.
Hon sticker inte under stol med att det handlar om att göra urval och prioriteringar som passar tidningens ideologiska profil. Som exempel nämner hon rapporteringen om den våldsbejakande och vänsterextrema Black Lives Matter-rörelsen, där Expressen valde att ge gruppen en positiv profil som offergrupp och därmed en vinklad eller felaktig bild av samhällsutvecklingen.
Olsson skyller på att detta avsteg från vedertagen journalistisk etik inte är unikt för Expressen.
LÄS ÄVEN: Expressen: Svensk ihjälskjuten – Thailand: Irakier ihjälskjuten
– Alla nyhetsredaktioner gör egna urval och prioriteringar. Journalister är barn av sin tid och påverkbara, vilket absolut påverkar nyhetsvärderingen, säger hon.
Uttalandet har uppmärksammats eftersom det kommer från en av landets största nyhetsredaktioner och uppfattas som ett ovanligt öppet erkännande av att ideologiska överväganden görs och påverkar vilka fakta som lyfts fram och vilka som förtigs.
Tidigare kursändring på Dagens Nyheter
Diskussionen är inte ny. Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski har tidigare beskrivit hur tidningen lämnat den äldre principen om en tydlig uppdelning mellan ”news and views” till förmån för en mer agendasättande journalistik med syfte att påverka läsaren politiskt även på nyhetsplats.
Resonemanget har av förespråkare beskrivits som ett sätt för journalistiken att ta ett större ansvar i samhällsutvecklingen, medan kritiker menar att gränsen mellan nyhetsförmedling och opinionsbildning därmed blivit alltmer otydlig, i många fall obefintlig.
Forskning har visat vänsterlutning
Frågan om journalisters politiska sympatier har återkommande studerats av medieforskare. Professor emeritus Kent Asp visade i en uppmärksammad undersökning att omkring 41 procent av svenska journalister uppgav att de sympatiserade med Miljöpartiet. Bland journalister inom public service var andelen ännu högre, drygt hälften.
LÄS ÄVEN: Undersökning: Stark slagsida åt vänster bland nya journalister
Senare undersökningar har visat vissa förändringar i partisympatierna, men den samlade bilden har fortsatt varit att journalister i betydligt högre utsträckning än befolkningen i stort sympatiserar med partier inom det rödgröna blocket.
Samtidigt har forskare betonat att journalisters privata partisympatier inte automatiskt innebär partisk journalistik. Karin Olssons uttalanden nu vittnar dock om motsatsen – man låter sina åsikter lysa igenom och ser inte som tidigare något fel i det.
Valforskning visar gynnsammare behandling av vänstersidan
Debatten har också fått näring av forskning om själva nyhetsrapporteringen. En studie från Göteborgs universitet om mediernas bevakning av valet 2022 visade att de rödgröna partierna sammantaget fick en mer gynnsam behandling än högerpartierna i flera stora svenska nyhetsmedier.
LÄS ÄVEN: Forskarrapport: Vänstersidan gynnades av medierna i valet 2022
Forskarna betonade att resultaten inte nödvändigtvis ska tolkas som ett bevis för medveten politisk partiskhet utan också kan förklaras av journalistiska arbetsmetoder och nyhetsvärdering.
Karin Olssons erkännande indikerar emellertid att arbetsmetoderna och nyhetsvärderingarna i hög grad är präglade av journalistens eller redaktionens politiska hållning.
Långvarig kritik mot etablerade medier
Kritiken mot svenska etablerade medier har under lång tid handlat om att rapporteringen i vissa politiskt laddade frågor uppfattats som ensidig. Migrationspolitiken har varit det tydligaste exemplet. Kritiker menar att de stora flyktingströmmarna under 2000- och 2010-talen ofta beskrevs främst utifrån humanitära och positiva aspekter.
LÄS ÄVEN: Expressen: Ryska militären utplånas – tvingas nu ta hjälp av kameler och åsnor
Ekonomiska konsekvenser, integrationsproblem och brottsutveckling fick mindre utrymme eller uppmärksammades först i efterhand. Personer som framförde invandringskritik upplevde också ofta att de beskrevs med negativa etiketter, något som bidrog till en växande misstro mot etablerade medier och att många kritiska inte vågade delta i debatten. Även journalister som såg valde att tiga i rädsla för hur karriären annars skulle påverkas.
Även rapporteringen om klimatpolitik, energi, hbtqi-frågor, identitetspolitik och religion – däribland islams växande roll i Sverige – har återkommande lyfts fram av kritiker som områden där nyhetsrapporteringen präglats av begränsad åsiktsbredd med slagsida åt vänsterliberalt håll.
LÄS ÄVEN: Expressen: Finns bara en sak att göra – ÖPPNA GRÄNSERNA
En annan återkommande invändning gäller att många redaktioner fortfarande är restriktiva med att redovisa misstänkta eller dömda gärningspersoners etniska eller utländska bakgrund, trots att invandringspolitiken sedan länge är en central samhällsfråga.
Förespråkare för den återhållsamma hållningen hänvisar till pressetiska överväganden och risken för generaliseringar, medan kritiker menar att utelämnandet försvårar för medborgarna att tillägna sig en fullständig och sanningsenlig bild av samhällsutvecklingen.
Alternativa medier har vuxit
Det minskade förtroendet för delar av de etablerade medierna har sammanfallit med en kraftig tillväxt för alternativa nyhetsmedier, många med en konservativ eller socialkonservativ profil.
LÄS ÄVEN: Expressen: För många svenskar i svenska landslaget
Förespråkare menar att dessa medier fyller luckor i rapporteringen genom att uppmärksamma frågor som tidigare fått begränsat utrymme. Kritiker hävdar samtidigt att de alternativa medierna ofta själva driver en tydlig politisk agenda.
Karin Olssons uttalanden har åter satt fokus på en fråga som länge präglat svensk mediedebatt – var går gränsen mellan journalistiskt urval, ideologisk vinkling och opinionsbildning, och vilken roll bör nyhetsmedier ha i en demokrati där deras främsta uppgift traditionellt varit att ge medborgarna ett så fullständigt underlag som möjligt för att själva bilda sig en uppfattning?
LÄS ÄVEN: Här är Expressens ”svenskar” som dömts till döden i Irak
