En manlig nattanställd med invandrarbakgrund ska ha lagt sig bredvid 88-åriga Marianne i sängen och tagit henne under pyjamasen på äldreboendet Tallgården. Trots att personal fick veta vad som hänt dröjde det fyra dagar innan familjen informerades och någon polisanmälan gjordes inte. Svärdottern Lotta Vikström frågar sig hur man ens kan ”resonera om man kanske borde göra en polisanmälan” när en kvinna berättar att hon utsatts för ett sådant brott.
88-åriga Marianne är multisjuk och bor på Tallgårdens äldreboende i Enebyberg, som drivs av Blomsterfonden. Enligt hennes svärdotter Lotta Vikström började historien när Marianne berättade för personal att en man som arbetade extra på natten hade kommit in på hennes rum och lagt sig i hennes säng.
Dagen därpå ska Marianne ha berättat mer.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
– Då säger Marianne, eller farmor, att jag har sovit bättre i natt. Och så börjar hon berätta vad som hade hänt föregående natt. Att han har kommit in och lagt sig bredvid henne och stoppat in händerna under hennes pyjamas, berättar Lotta.
Uppgifterna fördes enligt henne vidare inom verksamheten och dokumenterades. Men familjen fick inget veta förrän flera dagar senare.
– Första berättelsen var på tisdag morgon. Sedan på fredag ringer de och berättar för Mariannes son Anders om det som har hänt. De här dagarna emellan har det varit helt tyst.
Tog för givet att polisen hade kontaktats
När familjen väl fick informationen utgick de från att Tallgården redan hade gjort en polisanmälan och sett till att Marianne undersökts av läkare. Så var det inte.
– Vi tog för givet att de hade gjort en polisanmälan. Det var liksom det vi kände var det första man gör.
Familjen mejlade därför verksamhetschefen och frågade om polisanmälan, läkarundersökning och om mannen hade stängts av. Enligt Lotta fick de inget svar på frågorna. Till slut gjorde familjen själv en polisanmälan den 13 oktober.
Den utpekade mannen ska enligt de besked familjen fått ha varit timanställd och arbetat extra på nätterna under omkring två års tid.
Han jobbar också bara nätter. Marianne beskriver honom som liten, ganska tunn och mörk. Han är inte svensk.
Lotta Vikström, svärdotter till Marianne
Lotta uppger att familjen fått besked om att mannen stängdes av efter händelsen och att det aktuella passet var hans sista inplanerade nattpass för tillfället.
Svärdottern säger att familjen inte känner till om det funnits tidigare klagomål mot mannen. Hon betonar också att det finns ordinarie manlig personal på boendet som Marianne har stort förtroende för.
LÄS ÄVEN: AVSLÖJAR: SVT-insmugglad syrier dömd för flera brott anställdes för att vårda äldre
Har du någon mer information om vem den här mannen var?
– Nej, vi har inte fått någon information alls. Han jobbar också bara nätter. Marianne beskriver honom som liten, ganska tunn och mörk. Han är inte svensk. Hon fortsätter:
– Hon beskriver honom också, vad jag har förstått, i förhören som har varit med henne och i avvikelserapporteringen ganska tydligt. Det stämmer överens med den här personen som jobbade just den natten. Han har jobbat där i ungefär två år.
”Hon känner mycket skam”
Efter det inträffade har Marianne blivit tystare, berättar Lotta.
– Hon känner mycket skam.
LÄS ÄVEN: Efter Samnytts avslöjande – SVT-syriern jobbar inte längre i äldreomsorgen
När familjen åkte till henne ville Marianne först inte prata om händelsen. Hon ville till en början inte heller att sonen Anders skulle få veta.
– Hon har väldigt hög integritet. Det är en prydlig dam. Den gamla generationen.
Lotta berättar att Marianne återkommande lämnat samma berättelse om vad hon upplevt. Polisen utreder nu saken, och enligt Lotta har Marianne hörts och hennes berättelse spelats in.
Familjen fick senare ett möte med chefer på Tallgården. Där blev Lotta, enligt egen utsago, rasande när hon fick höra resonemangen om varför vissa åtgärder inte hade vidtagits.
Hon har varit där i fyra dagar och kanske behövt oss. Hon har inte haft en chans att ens kontakta mig eller Anders i det här läget. Det gör så jävla ont att veta att hon sitter där och har suttit där själv.
Lotta Vikström, svärdotter till Marianne
– Då är det ju det här dravlet om att man har brustit i rutiner och att vi borde ha gjort en polisanmälan. Vi pratade ju om att göra det i fredags, men vi gjorde inte det. Hon fortsätter:
– Hur fan kan man sitta och resonera om man kanske borde göra en polisanmälan och en läkarundersökning när en kvinna berättar att hon har blivit utsatt för ett sådant här brott? Man funderar inte, man gör det bara.
LÄS ÄVEN: Kommunen ska inte anställa dömda i äldreomsorgen – samtidigt är chefen dömd för misshandel
Enligt Lotta sade verksamhetschefen samtidigt under mötet att hon var stolt, trygg och säker i sin yrkesroll.
Hur reagerade du på det?
– När man sitter och pratar med en person som inte har gjort det man ska göra i en sådan här händelse, när en äldre kvinna blir utsatt, och man hela tiden skyller ifrån sig och säger att man har brustit i rutiner… Sedan sitter man och säger att man är stolt, trygg och säker i sin yrkesroll. Då går topplocket…
Börjar gråta: ”Gör så jävla ont”
För Lotta handlar beslutet att gå ut offentligt inte bara om vad Marianne uppger sig ha utsatts för. Minst lika viktigt är hur hon anser att ledningen agerade efteråt.
Under intervjun med Samnytt brister rösten och hon börjar gråta när hon talar om varför hon offentliggjort historien.
– Det är inte första gången man läser om ett sådant här fall. Man tror ju aldrig att det ska hända ens egen anhörig. Hon fortsätter:
– Nu har det hänt henne. Och nu är det ju redan gjort. Om det kan öppna upp så att man diskuterar det, att det kommer upp på bordet – men också hur jävla illa de hanterar det här från chefssidan när det händer. Lotta Vikström går vidare:
– Hur man missar att göra en polisanmälan. Hur man inte skickar iväg på en läkarundersökning. Hur man inte har kontaktat anhöriga…
Nej, jag behöver inte svara på det. Vi har kommunikation med de som är berörda. Men alla frågor hänvisar jag till Marika Philipson. Jag är väl medveten om det mesta i det här ärendet. Och jag hänvisar de frågor som du har till Marika Philipson.
Blomsterfondens vårdchef, Susanne Malmsten
När Lotta kommer in på de fyra dagar då familjen hölls ovetande blir hon åter märkbart berörd.
– Hon har varit där i fyra dagar och kanske behövt oss. Hon har inte haft en chans att ens kontakta mig eller Anders i det här läget.
Lotta får svårt att hålla tillbaka känslorna.
– Det gör så jävla ont att veta att hon sitter där och har suttit där själv.
Om Tallgården hade kontaktat er direkt, sett till att Marianne fick en läkarundersökning och gjort en polisanmälan – hade du ändå valt att gå ut offentligt med det här?
– Nej. Om de hade skött det här korrekt och så som man ska göra, då hade vi haft vårt fulla förtroende för dem.
Blomsterfondens chef vägrar svara
Samnytt kontaktar därefter Susanne Malmsten, vårdchef på Blomsterfonden. Hon hänvisar direkt vidare till organisationens vd Marika Philipson.
– Alla journalister hänvisar vi till vår vd Marika Philipson. Du får söka henne istället.
Jag tror att man inte vill att det ska komma ut. Man vill inte att det ska förstöra ryktet för Blomsterfonden. Jag tror inte att cheferna vill att det ska komma fram att det sker sådana här händelser på deras boenden, som de är ytterst ansvariga för.
Lotta Vikström, svärdotter till Marianne
Men det är ändå du som kan och vet något om det som hänt?
– Ja, men det är ju sekretess och individärenden så jag går inte in på det.
Samnytt försöker därför ställa frågor som inte rör den misstänkte medarbetarens eller Mariannes personliga förhållanden, utan Blomsterfondens agerande och rutiner.
Jag har ju pratat med anhöriga, som menar att du har sagt att ”vi kanske borde ha gjort en polisanmälan” och då är ju min fråga tydlig: Varför gjordes polisanmälan inte från början? Det kan ju inte din vd svara på?
– Alla frågor som gäller det här ärendet, hänvisar jag till vd:n. Jag svarar inte på några frågor i individärenden.
Men det här handlar ju bara om era rutiner eller Tallgårdens rutiner…
– Vilken tidning, vilken journalist, från vadå?
Samnytt, vi har skrivit mycket om äldrevården.
– Okej.
LÄS ÄVEN: Hemtjänsten i nya Sverige: Sexuella övergrepp nattetid och ”haram” att dricka lättöl
Du kanske kan svara kort på om ni har Lex Sarah-anmält?
– Nej, jag behöver inte svara på det. Vi har kommunikation med de som är berörda. Men alla frågor hänvisar jag till Marika Philipson.
Är du medveten om att en anhörig har gått ut offentligt med detta?
– Jag är väl medveten om det mesta i det här ärendet. Och jag hänvisar de frågor som du har till Marika Philipson.
Har Tallgårdens verksamhetschef Ann Sofie Edin fortfarande Blomsterfondens fulla förtroende?
– Jag har inga kommentarer kring några personalärenden. Du får höra av dig till Marika Philipson.
Hon uppger därefter att hon behöver förbereda sig inför ett viktigt möte och lägger på luren.
Något svar på varför Tallgården inte polisanmälde händelsen från början, eller på frågan om verksamhetens rutiner, lämnar vårdchefen därmed inte.
”Man vill inte att det ska komma ut”
Tallgårdens förklaring om ”bristande rutiner” övertygar inte Lotta. Hon misstänker själv att det finns en annan förklaring till den långsamma hanteringen.
– Jag tror att man inte vill att det ska komma ut. Man vill inte att det ska förstöra ryktet för Blomsterfonden. Jag tror inte att cheferna vill att det ska komma fram att det sker sådana här händelser på deras boenden, som de är ytterst ansvariga för.
Och då lägger man locket på?
– Ja, man lägger locket på. Man sopar det under mattan.
Det är Lottas egen slutsats, och hon säger sig inte ha några belägg för att ledningen faktiskt försökt mörklägga händelsen. Men hon pekar på att andra anhöriga enligt henne informerades först långt senare.
– Om de hade skött det här korrekt och så som man ska göra, då hade vi haft vårt fulla förtroende för dem.
LÄS ÄVEN: Christer, 76, om livet på äldreboendet: ”Kritiserar man blir man kallad främlingsfientlig”
Familjen vill samtidigt inte rycka upp Marianne från den miljö där hon bott under flera år. Den ordinarie personalen får tvärtom mycket beröm av Lotta, som beskriver flera av dem som ”helt fantastiska”. Marianne är 88 år, multisjuk och starkt fäst vid flera av dem som vårdar henne.
– Vi tror inte att hon kommer att klara av en sådan flytt känslomässigt.
Händelsen har enligt Lotta Lex Sarah-anmälts. Samtidigt pågår polisens utredning av det misstänkta övergreppet.
