Grön korruption och ett fattigare Europa efter Stegra?

Stegra i Boden har lyfts fram som symbolen för Europas gröna industriella framtid. Politiker, medier och EU har beskrivit projektet som en del av klimatlösningen – ett teknologiskt språng som ska rädda både planeten och svensk landsbygd. Men i samtal med Samnytt beskriver nationalekonomerna Bengt Kriström och Fredrik NG Andersson, tillsammans med forskaren och debattören Christian Steinbeck, en annan verklighet. De ser en politik där hela modellen bygger på höga priser, subventioner och offentlig skuldsättning – och där Europas gröna framtid i praktiken kräver att människor blir fattigare.

Fredrik NG Andersson är docent i nationalekonomi vid Lunds universitet och en av Sveriges mest profilerade forskare inom energi- och klimatpolitik. Han har länge varnat för att den gröna omställningen i Europa riskerar att driva upp kostnaderna för både industrin och hushållen. I intervjun med Samnytt pekar han på att projekt som Stegra enbart existerar tack vare klimatpolitiska styrmedel – och att hela modellen faller om utsläppshandeln eller stödsystemen förändras.

LÄS ÄVEN: Bakom det gröna stålet: Riskfyllt miljardspel med skattebetalarnas pengar

Enligt Andersson handlar frågan ytterst om demokratisk legitimitet: klimatpolitiken har drivits fram utan att medborgarna fullt ut förstått priset, och när konsekvenserna blir kännbara kan väljarna snabbt vända.

– Det höga stålpriset kommer då att leda till att det blir dyrare för exempelvis tyska bilproducenter.

Han säger samtidigt att detta ibland möts av att industrin hittar andra material. Han förklarar vidare att politiken bygger på antagandet att kostnaderna för klimatförändringarna i längden blir högre än kostnaderna för omställningen.

– Om det är sant eller inte är en helt annan fråga, men det är den utgångspunkt politiken haft, säger han.

De tar utsläppspriset gånger antagna utsläppsvolymer och lägger till det som en vinst. Så kan man inte räkna. Det finns inget sådant värde.

Bengt Kriström, professor i miljöekonomi vid SLU

Bengt Kriström, professor i miljöekonomi vid SLU, som Samnytt tidigare har intervjuat, påpekar att själva grundförutsättningen för projekten är missförstådd. Utsläppsnivåerna inom EU är redan reglerade genom utsläppshandeln, vilket innebär att de totala utsläppen inte minskar för att ett nytt stålverk byggs.

– Man kan bygga hur många gröna stålverk som helst, men de påverkar inte utsläppen inom EU eftersom de redan är reglerade, berättar han.

LÄS ÄVEN: Kammarrätten mörkar statliga pengar till Stegra

Kriström förklarar också att det är fel att räkna klimatnyttan som en intäkt:

– De tar utsläppspriset gånger antagna utsläppsvolymer och lägger till det som en vinst. Så kan man inte räkna. Det finns inget sådant värde.

Kriström och kollegan Lars Hultkrantz, som Samnytt även tidigare intervjuat, granskade Swecos så kallade samhällsekonomiska analys som Stegra själv beställde. De fann att rapporten inte mätte samhällsekonomisk nytta, utan snarare regional BNP och produktionseffekter – en metod som inte säger något om huruvida projektet gör samhället rikare eller fattigare. Kriström beskriver analysen som ett exempel på ett återkommande mönster i Sverige: man beställer rapporter som bekräftar den bild man redan bestämt sig för att tro på.

Bidragskapitalism och ansvarslöshet

Christian Steinbeck är ekonom och samhällsdebattör med bakgrund i näringslivet och lång erfarenhet av energisektorn. Han har under flera år kritiserat den svenska klimatpolitiken för att vara styrd av symbolik snarare än realism och har ofta pekat på hur offentliga medel pumpas in i projekt utan långsiktig bärighet.

LÄS ÄVEN: Nu ska Al Gore och svenska pensionspengar rädda Stegra

I intervjun med Samnytt beskriver han Stegra som ett ”fantasiprojekt” byggt på bidrag och politiska löften snarare än marknadsekonomi. Enligt Steinbeck är problemet strukturellt: ett system där ingen längre ställs till svars, där kommuner skuldsätter sig för visioner och där Public Service bidrar till att upprätthålla illusionen av framgång.

När Christian Steinbeck talar om Stegra gör han det utan omsvep.

– Allt det här bygger på enorma offentliga stöd. Det finns ingen analys av vem som faktiskt ska betala, säger han till Samnytt.

Kriström, Andersson och Steinbeck pekar mot att det gröna systemet är politiskt instabilt eftersom det inte stöds av människors vardag. När folk får svårt att betala för el, bränsle och mat, då ändras röstbeteendet – och därmed hela den politiska kartan.

Han menar att om projekten verkligen vore ekonomiskt lönsamma skulle de inte behöva ett enda statligt bidrag.

– Globalt sett finns det ingen brist på stål. Och stål är i hög utsträckning en ganska ointressant vara – det finns gott om det och det är billigt.

LÄS ÄVEN: Stegras miljardförluster ses som framgång – hyllas av VD som ”positiv signal”

Steinbeck kallar utvecklingen bidragskapitalism – en form av politik där offentliga pengar skapar tillväxt på papperet men där verklig marknadslönsamhet saknas. Han kritiserar särskilt de kommuner som tagit på sig miljardinvesteringar för att bygga vägar, hamnar och bostäder åt privata företag.

– Sådana här som Bodens kommun, de ansvariga där borde ju åtalas. Politikerna där bjuder ett privat företag på järnväg och bostäder. Det är som i Skellefteå – bygga om hamnen och bostäder. För vad?

Kriström varnar samtidigt för att kommunernas risktagande hotar hela den lokala ekonomin. I Boden har skuldsättningen per invånare ökat med närmare 1900 procent. När fastighetspriserna stiger på grund av industrihajpen hamnar både kommunen och invånarna i skuld. När projekten sedan fallerar står både det offentliga och det privata kvar med notan.

Steinbeck beskriver situationen som en systemkollaps på sikt. Han menar att avskaffandet av tjänstemannaansvaret och den allt tätare relationen mellan politik, konsulter och medier har skapat en miljö där ingen längre bär ansvar.

– Man har ett system där ingen längre behöver stå till svars. Kommuner skuldsätter sig för att bygga bostäder och infrastruktur åt privata företag – med invånarnas pengar, säger han.

När politiken svänger faller industrin

För Fredrik NG Andersson är det tydligt att hela den gröna industrin är beroende av att EU:s utsläppshandel och klimatmål består.

– Om utsläppshandeln försvagas eller upplöses skulle ett projekt som Stegra inte överleva länge.

Och han ser tecken på att den nu börjar lösas upp. Han menar att den europeiska klimatpolitiken saknar demokratisk förankring. Enligt honom har väljarna aldrig fått ta ställning till de mål och konsekvenser som nu börjar genomföras – vilket gör politiken svår att legitimera.

LÄS ÄVEN: Northvolthärvan: Amerikanska Lyten tar över ruinerna av Sveriges största industrikonkurs

Här knyts resonemangen samman. För att Stegra och liknande satsningar ska fungera krävs ett Europa med höga utsläppspriser, höga energikostnader och en politik som tvingar alla sektorer att anpassa sig till dessa nivåer. Men det är en konstruktion som snabbt kan rivas upp när missnöjet växer. Och det växer nu.

I land efter land ser vi väljare som inte längre accepterar priset. I Storbritannien har motståndet mot klimatskatter vuxit sedan energipriserna sköt i höjden. I Italien har Giorgia Meloni gjort motstånd mot EU:s klimatpolitik till en del av sin legitimitet. I Frankrike har bönder och småföretagare protesterat mot stigande bränslepriser, och i Tyskland är missnöjet med energiwende påtagligt. Partier som AfD, Rassemblement National och Reform UK växer snabbt.

Det är detta som Kriström, Andersson och Steinbeck pekar mot: att det gröna systemet är politiskt instabilt eftersom det inte stöds av människors vardag. När folk får svårt att betala för el, bränsle och mat, då ändras röstbeteendet – och därmed hela den politiska kartan.

Steinbeck uttrycker det krasst:

– Det här bygger på ett politiskt system som kan ändras precis när som helst. När folk inser att de blir fattigare, då röstar de på andra.

Han ser utvecklingen i Europa som ett tecken på att hela den gröna industrimodellen kan rivas upp på kort tid.

LÄS ÄVEN: AP-fondernas Northvolt-experiment har kostat pensionsspararna miljarder

– Då kommer nya politiker, som river upp allt. Ungefär som Trump gjorde i USA. Och när det händer, då är allt det här borta. Sverige står kvar med skulderna.

Stegra kommer att läggas ner, inom en snar framtid. Det är möjligt att politiker kommer att lägga in ännu mer pengar i projektet, men det kommer att dö. Det har ingen framtid.

Christian Steinbeck, ekonom och samhällsdebattör

För Kriström blir parallellen till 1970-talets Stålverk 80 självklar. Då körde politiken över ekonomin – nu upprepar man samma misstag, men med klimatet som förevändning. Han menar att det handlar om pengar som man inte är ansvarig för själv. Att det var skattepengar då – precis som nu.

Mediernas roll och den gröna propagandan

I Steinbecks analys är mediernas roll central. Han anser att Public service bär en stor del av ansvaret för att den politiska retoriken fått stå oemotsagd. Vi frågar:

Hur ser du på att Public service till exempel har producerat flera positiva reportage om de här gröna satsningarna i norr?

– För mig är just Public service… ja, de har en stor skuld till att det har gått så långt. Det sker ingen granskning där, säger han.

LÄS ÄVEN: SR-profilen Helene Bergman: ”Det är inte jag som lämnat demokratin – det är Public service som har gjort det”

Han nämner hur beslut av stor betydelse – som när Markbygden gjordes till riksintresse för vindkraft – uppmärksammats sent och utan kritiska frågor. Han fortsätter:

– Det är helt okritiskt. Han fortsätter att beskriva en journalistkår som han menar har blivit allt mer aktivistisk.

– Det finns inte journalister, det finns bara aktivister. Utom ni på Samnytt då, som inte har den här typen av problem.

Jag skulle ju vilja att Ekobrottsmyndigheten tittar på det och undersöker vilka är de konsultföretagen som har försörjt hela den här så kallade gröna omställningen.

Christian Steinbeck, ekonom och samhällsdebattör

Och han kopplar den bristen på granskning till att politiska beslut fattas utan motröster, med miljarder i potten.

– Man har ett system där ingen behöver stå till svars, och medierna applåderar.

Steinbeck menar att det är just denna symbios mellan politiker, konsulter och medier som gjort den gröna omställningen möjlig – och farlig. När alla berättar samma historia blir det svårt att se alternativen. Han beskriver Public Service som ett propagandainstrument snarare än en granskande institution:

– De har producerat rena hyllningsreportage. Det är klart att människor tror på det.

Forskaren: Ekobrott borde granska det här

Fredrik NG Andersson sammanfattar dilemmat: det gäller att balansera omställningen mot att vi inte gör oss fattigare.

– Den knuten har vi inte lyckats lösa, säger han.

Bengt Kriström påminner om att varje procent högre energikostnad, varje ton dyrare stål, varje höjt utsläppspris till slut letar sig ut i ekonomin – i priset på bilar, transporter, livsmedel och boende. När människor får det sämre, blir klimatfrågan politiskt ohållbar.

Vi frågar avslutningsvis Christian Steinbeck:

Hur tror du att det kommer att gå för Stegra nu och vad får det här för konsekvenser?

– Stegra kommer att läggas ner, inom en snar framtid. Det är möjligt att politiker kommer att lägga in ännu mer pengar i projektet, men det kommer att dö. Det har ingen framtid. Han fortsätter:

– Det här är inget framtidsprojekt – det är ett fantasiprojekt. Det rullar så länge pengarna finns där. Och de tar slut. Och då har vi blivit fattigare.

LÄS ÄVEN: Marken under Stegra skakar – behöver fler miljarder

Han citerar Margaret Thatcher: ”The problem with socialism is that you eventually run out of other people’s money.” Det är, säger han, exakt vad som kommer att hända här.

Hur tänker du kring personer som Harald Mix och hans bolag Vargas i det här sammanhanget?

– Du menar bidragsentreprenörerna? Ja, de kommer ju dra iväg med sina miljarder – och de har haft så många politiker som har stött dem i det här, så de kommer att komma undan.

Det här låter som den högsta formen av korruption, vi pratar om hundratals miljarder?

– Jo, det är ju det. Därför att det finns inget ansvar i det här. Man sätter igång några fantasiprojekt där medborgarna inte riktigt vet om att de betalar för det. Och man berikar sig själv i processen, genom löner och utbetalningar. Han avslutar:

– Jag skulle ju vilja att Ekobrottsmyndigheten tittar på det och undersöker; vilka är de här konsultföretagen som har försörjt hela den här så kallade gröna omställningen.

I dag står kommuner som Boden med växande skulder, medan optimismen kring den gröna industrin snabbt falnar. Samtidigt förändras det politiska landskapet i Europa. I land efter land växer motreaktionen mot klimatpolitiken när energipriser, levnadskostnader och industrins villkor försämras.

I Tyskland talar regeringen öppet om att bromsa delar av omställningen, i Frankrike pressas regeringen av missnöje, och i Storbritannien och Italien har nya ledare redan rivit upp tidigare klimatmål. För projekt som Stegra innebär det att hela kalkylen – byggd på subventioner, utsläppsrätter och politiska löften – framstår som alltmer ohållbar. När verkligheten till slut tränger igenom retoriken riskerar miljardprojekten att rasa samman lika snabbt som de byggdes upp.

LÄS ÄVEN: Det gröna bedrägeriet – eller när vätgasen sipprar ut följer sanningen med