För första gången på länge har Göteborg gått ett helt år utan att någon människa skjutits i stadens gängkriminella invandrarmiljöer. Polisen beskriver det som unikt och pekar på bättre underrättelsearbete, tätare samarbete och hårdare press mot nätverken. Samtidigt varnar man för att den organiserade invandrarbrottsligheten finns kvar och menar att ansvaret för att stoppa rekryteringen av barnsoldater med Kalasjnikovs och handgranater inte är polisens utan hela samhällets.
Den 9 september har det gått exakt ett år sedan någon senast gängsköts i Göteborg. Det innebär ett dramatiskt trendbrott för en stad som under många år varit hårt drabbad av konflikter mellan invandrarkriminella nätverk.
Den senaste dödliga skjutningen inträffade på Vinlandsgatan på Hisingen den 9 september förra året. Sedan dess har polisen registrerat två bekräftade skottlossningar, i Kortedala respektive Särö, men ingen person träffades.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Kontrasten mot tidigare år är stor. 2013 registrerades 56 skjutningar i Storgöteborg. Åtta människor dödades och 30 skadades. Även 2024 blev ett mycket våldsamt år med 47 skjutningar, fyra döda och sju skadade.
LÄS ÄVEN: Här är polisens statistik över skjutningar och bombdåd
Under 2025 minskade antalet skjutningar kraftigt till 15, även om den långvariga konflikten i invandrardominerade ”utsatta” Biskopsgården fortsatte att kräva människoliv. Fem män sköts ihjäl under året. Sedan förra hösten har utvecklingen emellertid varit en helt annan.
Polischefen: ”Unikt”
Hampus Nygårds, som varit regionpolischef i Väst sedan mars 2025, beskriver det senaste årets utveckling som anmärkningsvärd. Det särskilt ovanliga är enligt honom att en långvarig våldsspiral kunnat brytas så snabbt.
– Vi hade ju en negativ trend där utvecklingen gick konstant åt fel håll. Och att bryta den på det sätt som skett nu, det skulle jag säga är unikt. För våld föder våld normalt sett. Det är inte naturligt att det plötsligt avtar. Det är anmärkningsvärt och vi är stolta och glada över att vi har kunnat upprätthålla det här det senaste året, säger Nygårds till Göteborgs-Posten.
Det innebär dock inte att Göteborgs invandrarkriminella nätverk har försvunnit. Enligt Nygårds fortsätter mord- och våldsuppdrag att cirkulera i de kriminella miljöerna samtidigt som barn och unga vuxna rekryteras för att utföra dem. Polisens arbete består därför fortfarande i stor utsträckning av att identifiera planerade våldsdåd och ingripa innan de genomförs.
Den organiserade invandrarbrottsligheten är dessutom en betydligt större företeelse än de synliga skjutningarna. Den kriminella ekonomin i Sverige har i en rapport uppskattats omsätta omkring 350 miljarder kronor årligen. Det har också påtalats att få skjutningar signalerar att det går bra för gängen, att de kan spendera tid och resurser på brott i stället för att döda varandra i konflikter.
Förändrade gäng har tvingat polisen ställa om
Även Emelie Kullmyr, polisområdeschef i Storgöteborg, betonar att frånvaron av skjutningar inte betyder att grundproblemet är löst. Hon beskriver skjutningar och sprängningar som symptom på en organiserad kriminalitet som fortfarande är stark.
En viktig del av det fortsatta arbetet är enligt henne att förhindra att mycket unga personer dras in i nätverken. Att poliser numera inte förvånas över uppgifter om att elvaåringar rekryteras som barnsoldater illustrerar, enligt Kullmyr, hur långt utvecklingen har gått. Polisen behöver därför arbeta betydligt mer förebyggande och samtidigt bli bättre på att slå mot de ekonomiska drivkrafterna bakom kriminaliteten.
Både Kullmyr och Nygårds framhåller flera förklaringar till att det grova skjutvapenvåldet kunnat pressas tillbaka. Polisen har fått större kunskap om hur nätverken fungerar, informationsutbytet har förbättrats och samarbetet med bland annat socialtjänst och skola har blivit tätare.
Samtidigt har själva gängbrottsligheten förändrats. Konflikter och morduppdrag är inte längre lika tydligt knutna till en viss stadsdel eller ens en viss stad. Ett uppdrag att mörda någon i Göteborg kan komma från en beställare i Stockholm eller utomlands och utföras av en person utan tidigare koppling till offret.
LÄS ÄVEN: Ny gängtrend: Färre skjutningar – fler bombdåd
Det har tvingat polisen att arbeta mer regionalt, nationellt och internationellt. Information om personer och planerade våldsdåd knyts samman över geografiska gränser på ett helt annat sätt än tidigare.
Även de utökade möjligheterna att beslagta pengar och andra tillgångar från kriminella har enligt polisen haft betydelse. Internationellt polissamarbete har dessutom gjort det möjligt att gripa nätverksledare som försökt styra svensk kriminalitet från andra länder och föra dem till Sverige.
– Vi har faktiskt visat att brottsligheten går att trycka tillbaka och dämpa. Men det är långt ifrån över, det är en skör situation, säger Kullmyr till GP.
Kan snabbt vända igen
Polisen vill därför inte dra slutsatsen att Göteborg permanent lämnat de många gängskjutningarna bakom sig. En ny konflikt kan uppstå snabbt och på kort tid förändra läget.
Kullmyr framhåller samtidigt att det gångna årets utveckling inte är någon slump. Polisen fortsätter exempelvis att kartlägga och bearbeta ett kriminellt nätverk även sedan en central person har frihetsberövats. Det långsiktiga och målmedvetna arbetssättet är enligt henne en viktig förklaring till resultatet.
Den kanske viktigaste skillnaden mot situationen för några år sedan är alltså inte att viljan att använda grovt våld har försvunnit. Tvärtom uppger polisen att morduppdrag fortfarande beställs och att unga fortfarande rekryteras. Skillnaden är att betydligt fler planer tycks kunna upptäckas och stoppas innan någon hinner trycka av.
Vill lägga större ansvar på hela samhället
Trots polisens framgångar vill regionpolischef Hampus Nygårds samtidigt bredda frågan om vem som bär ansvaret för att bekämpa utvecklingen. Framför allt när det gäller att hindra barn från att rekryteras till nätverken anser han att polisens insatser inte räcker.
På frågan om vems ansvar det är att rädda barn från gängen pekar han på allt från föräldrar och skolor till kommuner, föreningsliv och andra myndigheter.
– Barn skjuter barn med Kalasjnikov på våra gator. De kastar handgranater. För mig är det väldigt tydligt att det är ett samhällsproblem, och då är det en samhällsmobilisering som krävs. Allt från familjer och skolor till kommuner och föreningar och andra myndigheter. Vi behöver som samhälle göra helt andra saker än vi hittills gjort, säger Hampus Nygårds till GP.
Resonemanget har väckt frågor om var gränsen går mellan samhällets breda förebyggande ansvar och statens särskilda ansvar för att bekämpa den allra grövsta brottsligheten. När barn rekryterats för att skjuta människor med automatvapen eller kasta handgranater är det få aktörer i civilsamhället som har befogenheter, utbildning eller utrustning för att ingripa. Där är det polis och rättsväsende som har samhällets mandat och resurser.
