LEDARE • SVT har varit med och producerat en dokumentär som uttryckligen berättar Fridays for Futures historia ur aktivisternas perspektiv. När filmen sedan lanseras i Morgonstudion förvandlas nyhetsstudion till en närmast invändningsfri arena för Greta Thunbergs och regissörens politiska budskap – mitt under valrörelsen. Det är svårt att förstå hur SVT anser att detta harmonierar med public service-kravet på opartiskhet.
Greta Thunberg talar i SVT Morgonstudion om ”green washing” och ”youth washing”. Politiker och andra makthavare har, menar hon, gärna velat posera bredvid unga klimataktivister utan att egentligen lyssna på dem eller genomföra den politik de kräver.
Det finns kanske anledning att lägga ytterligare en variant till listan: Greta-washing. För det är svårt att hitta ett bättre ord för den behandling som Greta Thunberg får när SVT lanserar den så kallade dokumentärfilmen ’Strejkarna’ om hennes tidiga aktivistår med Fridays for Future och skolk från skolan som politisk metod.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Den Greta som tittarna får möta är framför allt den 15-åriga flickan som 2018 satte sig utanför riksdagen med sin numera över hela världen ökända skylt ”Skolstrejk för klimatet”. Hon och de andra ungdomarna beskrivs som engagerade idealister som vuxenvärlden svek.
Greta säger själv att rörelsen byggde på ”empati och logiskt tänkande” och att ungdomarna trodde att människor skulle förstå klimatkrisens allvar. I dag går enligt henne ”alla trender” åt fel håll och ”allt går åt helvete”. Det är en berättelse. Frågan är varför SVT inte verkar intresserat av någon annan.
En partsinlaga som inte låtsas vara något annat
’Strejkarna’ är regisserad av Helena Molin och följer kärntruppen kring Fridays for Future från starten 2018. Molin gör ingen hemlighet av sitt perspektiv. När hon i Morgonstudion får frågan varför hon började följa aktivisterna berättar hon att projektet kändes självklart utifrån hennes ”eget engagemang och mina hjärtefrågor”.
När hon senare får beskriva vilken berättelse hon vill förmedla blir det ännu tydligare. Hon vill att publiken ska förstå kampen ur aktivisternas perspektiv och säger att de allt hårdare tongångarna mot aktivister från medier och politiker är ”bland det farligaste jag kan tänka mig”.
Det är ett legitimt konstnärligt val. Filmer behöver inte vara kliniskt neutrala. De kan ha ett perspektiv, drivas av engagemang och låta en grupp människor berätta sin egen historia. Men det finns ändå en gräns för vad slags filmer som förtjänar att kallas dokumentärer. De flesta förknippar det med någon form av kritisk granskning, i synnerhet om det, som här, är ett kontroversiellt politiskt fenomen som ska dokumenteras.
LÄS ÄVEN: Greta är rasande – mobiliserar mot Tidöregeringen: ”Sverige blir allt mer fientligt och rasistiskt”
Men framför allt – SVT är inte Fridays for Future. Och ’Strejkarna’ är inte heller någon helt fristående film som Public Service råkat köpa in. SVT står som samproducent tillsammans med bland andra Filmpool Nord, och filmen har dessutom fått produktionsstöd från Svenska Filminstitutet. Det är alltså en produktion som i hög grad möjliggjorts inom offentligt finansierade strukturer.
Man kan ifrågasätta om våra skattepengar överhuvudtaget bör användas till dylikt. Men framför allt kan man kritisera förment opartiska SVT, som för övrigt också finansieras med skattemedel. för att ha sin hand i syltburken. Det är skillnad mellan att rapportera om ett aktivistiskt fenomen och göra det allsidigt och kritiskt, och att själv ansluta sig till och göra sig till en del av det. Den gränsen är svår att upptäcka både i SVT:s inblandning i filmproduktionen och i hur filmen lanseras i nyhetsinslag med inbjudna gäster.
SVT för in valrörelsen
Det mest anmärkningsvärda inträffar mot slutet av intervjun. Det är inte gästerna som på eget initiativ styr in samtalet på vilka partier svenskarna bör rösta på. Det är SVT programledare.
– Det är ju valrörelse i gång just nu. Spelar det någon roll hur vi röstar?, frågar en av dem.
Regissören Helena Molin svarar att det enligt olika kartläggningar finns tydliga fakta om vilka partier som är bättre respektive sämre för klimatet. Sedan kommer slutsatsen:
– Och där ligger högersidan illa till liksom.
Här hade en journalist kunnat ställa en följdfråga. Vilka kartläggningar? Vilka kriterier? Vad menas med ”bättre”? Hur värderas klimatpolitikens kostnader mot energiförsörjning, industri, jobb, konkurrenskraft och hushållens ekonomi?
Och är det verkligen SVT roll att mitt under en valrörelse upplåta sin studio åt regissören för en film som SVT självt varit medproducent till för att tala om vilken sida i svensk politik som väljarna inte bör lägga sin röst på?
Inga sådana frågor kommer. I stället går programledaren vidare till Greta. När hon inte omedelbart ger något lika tydligt svar upprepas frågan:
– Spelar det någon roll hur vi röstar?
Nu , efter upprepat trugande, kommer så det önskade politiska utfallet. Greta talar om mänskliga rättigheter och säger sedan:
– I regeringen sitter ett parti med pinfärska nynazistiska rötter.
Inte ens då reagerar programledaren. Hon påpekar inte att Sverigedemokraterna faktiskt inte sitter i regeringen. Hon frågar inte vad Greta menar med ”pinfärska”. Hon ber henne inte precisera den vulgärretoriska anklagelsen. Påståendet får bara hänga kvar i luften.
Man behöver inte sympatisera med Sverigedemokraterna för att förstå problemet. Det räcker med att tankemässigt byta plats på personerna.
I ett SVT-inslag två veckor före ett val förklarar en konservativ dokumentärfilmare att vänstersidan är dålig för Sverige. SVT har varit med och producerat filmen och den har finansierats med skattemedel. Filmen skildrar en högerradikal rörelse på den invandringskritiska sidan som använt diverse utomparlamentariska och i flera vall olagliga sätt att få uppmärksamhet för sin verksamhet.
LÄS ÄVEN: Greta Thunberg kallar Trump för ”pedofil” – tar ställning för Kubas kommunistiska diktatur
Därefter gör en till studion inbjuden högeraktivist ett grovt historiskt belastat utfall mot Socialdemokraterna om partiets samröre med kommunistiska diktaturer eller stöd till de verkliga nazisterna under andra världskriget – och programledaren låter allt passera utan invändning. Mn gör i stället allt för att ge en glättad positiv bild av en idealistisk ungdomsrörelse som kämpar för en bättre värld.
Hade SVT betraktat även det som neutral journalistik? Hade resten av den opinionsbildande Sverige låtit det passera som detta? Knappast. Andra medier hade varit fulla av kritiska krigsrubriker med utspel både från de egna ledarsidornas proffstyckare och intervjuade politiker. Inte minst hade det talats om olämplig valpåverkan av en medieaktör som ska hålla sig så långt borta från sådant som det bara går.
Frågorna som aldrig ställs
Det märkligaste med intervjun är kanske ändå allt som det inte frågas om, allt som förtigs och utelämnas. Greta Thunberg är inte längre den 15-åriga flicka som satte sig utanför riksdagen 2018. Hon är en vuxen och erfaren politisk aktivist som under åren därefter successivt breddat sitt engagemang långt utanför den ursprungliga skolstrejken.
Hon har deltagit i aktioner tillsammans med våldsbejakande marxistiska Extinction Rebellion. Hon har förts bort av polis efter blockader. Hon har i Sverige dömts två gånger för ohörsamhet mot ordningsmakten efter klimataktioner i Malmö. Vid den ena aktionen blockerade aktivisterna vägen för oljetransporter och Greta vägrade följa polisens uppmaning att flytta sig.
I London åtalades hon efter en annan klimataktion men friades senare av en domstol som valde att se genom fingrarna med brottet – det var ju ändå helgonet Greta man hade att fria eller fälla.
Hon har också engagerat sig allt djupare i Palestinakonflikten på ett sätt som många menar är ett antisemitiskt ställningstagande mot den judiska staten Israel och ett våldsbejakande islamistiskt ställningstagande för terrororganisationen Hamas som styr Gaza. Både i tal och i olagliga aktioner på plats där nere i Mellanöstern.
Det förändrar avsevärt hennes politiska roll. Greta Thunberg 2026 bör journalistiskt behandlas som den vuxna och internationellt etablerade och mer kontroversiella politiska aktivist hon faktiskt är idag – inte som den 15-åriga flicka hon var 2018. Ändå ställs inte en enda kritisk fråga om var hon själv drar gränsen mellan demokratisk opinionsbildning och lagbrott som politisk metod.
Inte en enda fråga om civil olydnad – huruvida det inte bara är en förskönande omskrivning för att strunta i lagar och demokratiska spelregler. Inte en enda fråga om hennes egna domar för brott. Inte en enda fråga om vänsterextrema Extinction Rebellion. Inte en enda fråga om hennes allt bredare närmast antidemokratiska systemkritik.Inte en enda fråga om varför hon poserat med gängkriminella gangsterrappare. Inte en enda fråga om lämpligheten att kalla judarna i Israel för folkmördare.
Tvärtom får hon oemotsagd beskriva dagens ordning som ett ”extremt våldsamt status quo” och framställa möjligheten att vart fjärde år rösta mellan demokratiska partier närmast som ett otillräckligt alternativ till aktivism. Klimatkrisen har enligt hennes resonemang skapats genom överkonsumtion och kapitalism.
Inte heller där tycks SVT journalister hitta någon följdfråga. Detta trots att det bakom Gretas formuleringar finns tydliga undertoner av att ifrågasätta den parlamentariska demokratin till förmån för något mer grönt auktoritärt och att ersätta marknadsekonomin med något mer planekonomiskt.
”Otaliga dödshot varje dag”
Samma märkliga passivitet uppstår när Greta beskriver sin personliga utsatthet. ”Jag får otaliga dödshot varje dag”, säger hon och tillägger att hon inte kan gå ut utan att trakasseras eller utsättas för våldsövergrepp. Hon pekar dessutom ut folkvalda politiker, medier, tankesmedjor och företag som pådrivande bakom klimataktivisters utsatthet.
Greta Thunberg har utsatts för verkliga och allvarliga hot – en gång. 2019 dömdes en man av Stockholms tingsrätt för grovt olaga hot efter att ha skickat brev med bland annat dödshot mot Greta och hennes familj. Mannen fick villkorlig dom och samhällstjänst.
Det är förstås oförsvarligt. Men man bör hålla isär dokumenterade hot och slarviga, svepande och insinuanta påståenden. Och om Greta inte själv gör det måste SVT göra det.
LÄS ÄVEN: Gretas seglatsprojekt fullt med terrorhyllande personer
”Otaliga dödshot varje dag” skulle innebära en häpnadsväckande mängd allvarlig brottslighet. Hur många av dessa hot polisanmäls? Hur framförs de? Hur många har kunnat identifieras? Finns det fler rättsprocesser? Och på vilket sätt kan folkvalda politiker, medier och tankesmedjor beläggas som ansvariga för dem?
Det hade varit journalistiskt självklara frågor. SVT ställer ingen av dem. I stället gjorde SVT efteråt själva dödshotspåståendet till en separat nyhet med rubriken ”Greta Thunberg om dödshoten: ’Varje dag’”, där uppgiften återges utan någon redovisad verifiering av omfattningen. Det börjar likna ett mönster.
En klimatdebatt utan målkonflikter
Samma ensidighet präglar själva klimatfrågan. Greta konstaterar att utsläppen fortfarande ökar, ”inte minst här i Sverige”, och att människor redan dör medan utvecklingen kommer att bli ännu värre. Återigen inga följdfrågor.
Sverige är ett av de länder som sedan länge genomfört en omfattande klimatomställning. Elproduktionen är till stor del fossilfri. Skogen och markanvändningen utgör dessutom en mycket stor kolsänka. Sverige har numera netto noll-utsläpp, vissa år till och med negativa utsläpp av CO2-ekvivalenter.
Varför kommuniceras inte det i den klimatpolitiska debatten? Varför får Sverige inte tillgodoräkna sig detta? Varför har EU bestämt det? Det hade varit naturliga frågor att ställa av förment opartisk Public Service-media. Det betyder inte att klimatfrågan är löst globalt. Men det betyder att den svenska politiska frågan inte längre kan reduceras till om man är för eller emot klimatet eller om vissa riksdagspartier är för och andra emot.
Frågan är vilka ytterligare åtgärder som ger verklig effekt, vad de kostar och vilka andra samhällsintressen som samtidigt måste vägas in. Hur mycket välstånd ska offras för en viss beräknad minskning av utsläppen i ett land som redan ligger på eller under netto noll?
Vilken global effekt får svenska godhetssignalerande särkrav? Hur undviker man att energiintensiv produktion bara flyttar till länder med smutsigare energimix? Vilken roll bör kärnkraften spela – varför är den gröna rörelsen så fientlig till denna rena och planerbara energikälla?
Och vad lär vi oss av kostsamma gröna industriprojekt när kalkylerna inte håller? Sverige har redan fått uppleva Northvolts spektakulära konkurs efter att enorma summor kapital satsats på den gröna omställningen. Vindkraftsbranschen brottas med omfattande lönsamhetsproblem. Tyskland avvecklade sin kärnkraft och har därefter fått hantera konsekvenserna av en betydligt besvärligare energiförsörjning.
Den gröna omställningen upphäver inte ekonomins lagar. Den upphäver inte heller behovet av fungerande elnät, stabil kraftproduktion, konkurrenskraftiga företag, arbetstillfällen, försvar, sjukvård, skola, polis eller hushåll som har råd att betala sina räkningar, som behöver bilen både i jobbet och vardagen.
Ett samhälle består av målkonflikter. Aktivismens privilegium är att slippa ta ansvar för dem. Journalistikens uppgift är att synliggöra dem. SVT verkar påtagligt ofta se motsatsen – osynliggörandet – som sin uppgift.
Från journalist till medspelare
SVT-inslaget är problematiskt på flera plan än att bara vara ännu en okritiskt medhårsstrykande intervju med Greta Thunberg. SVT har varit medproducent till en film vars regissör öppet säger att hon vill skildra klimatkampen ur aktivisternas perspektiv. SVT använder därefter sitt nyhetsprogram för att lansera filmen.
Tre personer med koppling till samma rörelse och film sitter i studion. Någon kritisk motpart finns inte. Regissören får säga att högersidan ligger illa till i klimatfrågan. Greta får beskriva kapitalismen och dagens samhällsordning i radikalt negativa ordalag.
LÄS ÄVEN: Greta gripen i London efter stöd till terrorstämplad organisation
Programledarna styr själva in samtalet på hur människor bör rösta och två veckor. Ett grovt osmakligt påstående om regeringsunderlaget som nynazistiskt lämnas utan korrigering eller följdfråga. Och de uppenbara kritiska frågorna om aktivism, lagbrott, politisk radikalisering, klimatpolitikens kostnader och målkonflikter uteblir.
Det är svårt att skylla på tidsbrist. Det fanns ju tid att fråga Greta hur det kändes att se sina gamla byxor. Det fanns tid att fråga Anton Örtell hur det var att träffa Greta. Det fanns tid att tala om stående ovationer i FN. Och framför allt fanns det tid att två gånger fråga om hur viktigt det är på vilka partier vi röstar. Det som saknades var inte minuter. Det som saknades var journalistisk professionalism.
En fråga för Granskningsnämnden
Public service ska inte vara höger. Det ska inte vara vänster heller men är det ändå påfallande ofta. SVT får sända ’Strejkarna’ även om lämpligheten i och tidpunkten för det kan ifrågasättas – SVT:s utbud av dokumentärfilm har en genomgående stark vänsterpolitisk lutning och man har en sovjetisk propagandafilmare i sin logotyp.
Greta Thunberg ska självfallet kunna intervjuas. Helena Molin ska självfallet få göra en film som sympatiserar med sina huvudpersoner även om det kanske inte ska finansieras med dina och mina skattepengar. Men SVT har ett annat uppdrag än Greta Thunberg, Fridays for Future och Helena Molin.
När public service självt samproducerar en film med ett uttalat aktivistperspektiv och därefter använder sin nyhetsstudio för att marknadsföra den mitt under en valrörelse borde kraven på journalistisk distans vara högre, inte lägre. Här sker motsatsen. Greta talar i intervjun om ”green washing” och ”youth washing”.
Men när hennes senare radikalisering, lagöverträdelser, politiska aktivism och kontroversiella ställningstaganden tvättas bort för att återställa bilden av den modiga lilla flickan utanför riksdagen är det svårt att hitta ett bättre ord för det än ”Greta washing”.
Det verkligt bekymmersamma är dock inte Greta. Hon är aktivist. Hon gör vad aktivister gör – driver sin världsbild så hårt hon kan. Det är inte heller Helena Molin. Hon berättar själv öppet vilket perspektiv hennes film har.
Det bekymmersamma är journalisterna mitt emot dem. Deras uppgift är inte att hjälpa aktivister att övertyga väljarna. Deras uppgift är att ställa de frågor aktivisterna helst skulle slippa.
LÄS ÄVEN: Klimat-Greta stoppade familjeföretag – ”Man drar sig inte för sabotage”
När SVT i stället leder samtalet fram till frågan om hur svenska folket ska rösta och därefter låter svaret bli att högersidan ligger illa till och att regeringsunderlaget har ”pinfärska nynazistiska rötter”, utan en enda kritisk invändning, har tittarna anledning att fråga var public service-journalistiken tog vägen.
Och SVT har gett sina mångåriga kritiker av politisk vänstervinkling ännu en rejäl kanna vatten på kvarnen. Om kravet på opartiskhet ska betyda något även under en svensk valrörelse framstår inslaget som ett högst rimligt ärende för Granskningsnämnden att pröva.
