Blodiga tumörer som växer genom huden och ned i muskulaturen. Gäddor i Östersjön har i årtionden drabbats av den ovanliga cancersjukdomen lymfosarkom, som tros kunna spridas mellan fiskarna under leken. Forskaren Lennart Balk beskriver för Samnytt fenomenet som ”metastaser som hoppar från en individ till en annan”. Samtidigt pekar han på ett annat problem som han anser vara ännu allvarligare för livet i Östersjön.
I Sverige har lymfosarkom hittills nästan uteslutande hittats hos gäddor i Östersjön. Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, uppger att en stor del av gäddorna i ett område periodvis kan drabbas. Myndigheten studerar fortfarande sjukdomen och vill få in tumördrabbade gäddor för fortsatta undersökningar.
Lennart Balk, professor emeritus vid Stockholms universitet, har under många år forskat om miljöstörningar och sjukdomar hos djur. Han berättar för Samnytt att gäddcancern har varit känd länge.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
– Det är en cancerform som har funnits i många år i Östersjöregionen och även i andra förorenade områden. Till exempel i Nordamerika, där man har sett att det är kopplat till förorenade vatten.
”Metastaser som hoppar”
Det som gör sjukdomen särskilt uppseendeväckande är att den kan överföras mellan gäddor. Redan för flera decennier sedan genomförde den svenske veterinärforskaren Olle Ljungberg vid SVA:s experiment med sjukdomen.
LÄS ÄVEN: Forskare: Nu sprids cancer mellan fiskar
Enligt Balk kunde forskarna ta tumörmaterial från en sjuk gädda och överföra det till en annan, där en tumör sedan utvecklades.
– Man kan ju ta tumörceller från en gädda och ge till en annan gädda och så ser man hur tumören utvecklas där.
På samma sätt som en cancer kan metastasera inuti en kropp, så kan den eventuellt metastera från en kropp till en annan genom mediet, alltså vattnet.
Lennart Balk, professor emeritus vid Stockholms universitet
Äldre forskning ger stöd åt bilden. Sjukdomen har experimentellt kunnat överföras mellan fiskar, och forskning publicerad i Nature 1976 fann viruspartiklar av en typ som förknippades med retrovirus.
Forskarna pekade redan då på nära kontakt under gäddornas lek som en sannolik smittväg. SVA anger i dag ett retrovirus som den troligaste orsaken och skriver att sjukdomen experimentellt har kunnat överföras från fisk till fisk genom smittat vatten. Direktkontakt tros vara en effektivare smittväg, sannolikt genom öppna sår.

Balk beskriver mekanismen mer drastiskt:
– Det blir ju som, om man säger, metastaser som hoppar från en individ till en annan.
Balks beskrivning ska dock inte tolkas som att det är fastslaget att själva cancercellerna sprids mellan fiskarna. SVA:s huvudspår är att ett ännu inte identifierat retrovirus ligger bakom sjukdomen.
”En blodig hjärna som sitter på huvudet”
Just gäddornas reproduktion kan vara viktig för spridningen. När fiskarna samlas under leken uppstår intensiv kroppskontakt och hudskador.
– Om man tittar på hur gäddor leker, hur de reproducerar sig och gnuggar sig mot varandra lite grann, så antog man att det är en del av spridningen, säger Balk.
Sjukdomen kan ge dramatiska förändringar. SVA beskriver hur tumören först kan uppträda som en fjällös svullnad för att sedan växa. Tumörerna kan vara vita eller gula med blodröda stråk och vid allvarliga angrepp tränga ned i muskulaturen. Sjukdomen kan också förekomma i bland annat njure och lever.
LÄS ÄVEN: Konserveringsmedel i maten kopplas till diabetes och cancer – forskare varnar
Balk har en mer målande beskrivning.
– Vad jag brukar beskriva som en blodig hjärna som sitter på huvudet.
Är det mest anmärkningsvärda med detta just att cancerformen är smittsam, det brukar man ju inte tänka om just cancer?
– Jo, det är det. Det kan man säga, absolut. Men man får heller inte glömma bort att mediet, alltså vattnet, som dessa fiskar lever i, är detsamma som i deras kroppar. Han fortsätter:
– På samma sätt som en cancer kan metastasera inuti en kropp, så kan den eventuellt metastera från en kropp till en annan genom mediet, alltså vattnet.
Det finns mycket allvarligare störningar just nu i vår miljö. Och det är framför allt frågan om att det är brist på ett vitamin, vitamin B1 eller tiamin, i många fiskarter, i många djurarter överhuvudtaget.
Lennart Balk, professor emeritus vid Stockholms universitet
Någon känd risk för att människor skulle smittas av gäddans cancer finns dock inte, enligt Balk.
– För att en cancerform ska kunna gå från en art till en annan är det väldigt osannolikt, säger han till Samnytt.
Det finns samtidigt observationer av att tumörerna kan försvinna. SVA uppger att märkta gäddor har återfunnits där tumören läkt och ersatts av ett ärr.

Men så sent som 2025 berättade fiskeguiden Johan Skoglund i Västervik för SVA att han upplevde att antalet drabbade gäddor hade ökat.
Under våren hade enligt honom omkring 30 procent av de gäddor han observerade sarkom i någon form. Siffran är en lokal observation och inte representativ för hela Östersjön.
”Inte lämpligt att äta”
Vad händer om människor äter dessa fiskar, kan cancern överföras?
– Nej, det tror jag inte. Det är högst osannolikt.
Men han avråder från att äta en tumördrabbad fisk. En svårt sjuk gädda kan ha ett försvagat immunförsvar och därför också vara angripen av andra bakterier, virus eller parasiter.
– Det tillsammans gör att det kanske inte är lämpligt att äta helt enkelt.

SVA rekommendation är också att fisk med tumörer eller öppna sår inte ska användas som livsmedel för människor eller djur.
När Samnytt frågar Balk hur orolig man bör vara för gäddcancern lyfter han samtidigt fram ett annat problem som han betraktar som ännu allvarligare – brist på tiamin, vitamin B1, hos vilda djur.
– Det finns mycket allvarligare störningar just nu i vår miljö. Och det är framför allt frågan om att det är brist på ett vitamin, vitamin B1 eller tiamin, i många fiskarter, i många djurarter överhuvudtaget.
Balk och andra forskare har publicerat flera vetenskapliga studier om fenomenet. I en omfattande studie från 2016 rapporterades återkommande tiaminbrist hos flera grupper av vilda djur på norra halvklotet.
Forskarna konstaterade att vitaminet behövs för flera livsnödvändiga enzymer i cellernas ämnesomsättning. Balk är kritisk till att problemet enligt honom inte har fått större uppmärksamhet.
– Det här ser vi hur det sprids både geografiskt och till olika arter. Och i och med att samhället inte förstår vikten av att ta reda på vad det beror på, då är det stora problem som vi bara inte bryr oss om. Så enkelt är det, avslutar han.





