När den norska batterisatsningen Morrow Batteries nu går i konkurs, väcks obekväma paralleller till svenska Northvolt. Gröna visioner, statliga miljardsatsningar och stora löften om framtidens industri har i båda fallen följts av ekonomiska bakslag – och i slutänden riskerar skattebetalarna att stå med notan.
Det som för bara några år sedan presenterades som ett flaggskepp för Europas gröna industri har nu nått vägs ände. Norska Morrow Batteries har ansökt om konkurs, tillsammans med sina dotterbolag.
Bakom beslutet ligger en alltmer pressad ekonomi och misslyckade försök att säkra nytt kapital. Styrelseordföranden Ann Christin Andersen beskriver situationen krasst.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
– Vi har arbetat intensivt för att hitta en hållbar lösning men har inte lyckats säkra tillräcklig finansiering inom den tillgängliga tidsramen.
Konkursen innebär att över 200 anställda nu riskerar att förlora sina jobb. Samtidigt sätts punkt för en satsning där mer än 5 miljarder norska kronor investerats – av ägare, långivare och inte minst staten, läs: skattebetalarna.
Massiva offentliga pengar – och växande kritik
En betydande del av finansieringen har kommit från offentliga källor. Statliga lån via Innovation Norge, investeringar från statliga bolag och olika stödprogram har tillsammans pumpat in miljardbelopp i projektet.
Detta har nu blivit en politisk stridsfråga. Ledaren för Fremskrittspartiet, Sylvi Listhaug, kräver svar.
– Jag sa när detta lån beviljades att regeringen agerade mot bättre vetande och måste hållas ansvarig om detta slutar som ännu ett luftslott. Det är nu fallet.
Samtidigt försvarar regeringen satsningen. Näringsminister Cecilie Myrseth betonar att risk är en del av industripolitiken – även om det som här handlar om att spela med andras pengar.
– Vi måste våga satsa på framtidens värdeskapande, även om det innebär risk.
En affärsidé som aldrig bar
Morrow grundades 2020 med en vision om att revolutionera batterimarknaden. Ursprungligen skulle bolaget producera litium–svavelbatterier baserade på restprodukter från Norges oljeindustri – en idé som kombinerade klimatnytta med industriell innovation.
Men verkligheten blev en annan. Teknikskiftet till mer etablerade litiumjärnfosfat-batterier (LFP) innebar att bolaget kastades in i en brutal global konkurrens. Kinesiska tillverkare pressade priserna, samtidigt som de stora europeiska fordonsbolagen uteblev som kunder.
Ambitionerna fick skalas ned dramatiskt: från planerade 32 GWh till en fabrik på bara 1 GWh. I stället för stora bilkontrakt blev kunderna mindre energilagringsaktörer. Enstaka avtal – bland annat med finska Proventia och en tysk försvarskund – gav helt otillräckliga intäkter.
Likheterna med Northvolt
Parallellen till Northvolt är tydlig. Även här byggdes berättelsen kring Europas gröna omställning – en ny industri som skulle minska beroendet av Asien och samtidigt skapa jobb och tillväxt. Även här flödade kapitalet in – från staten, EU och i Sveriges fall även pensionsfonder. Och även här har verkligheten visat sig betydligt mer komplicerad jämfört med den gröna drömmen.
LÄS ÄVEN: Skattebetalarna betalar Northvolts krasch
En kapitalintensiv uppbyggnad – batteriproduktion kräver enorma investeringar långt innan intäkter uppstår. Teknisk och kommersiell osäkerhet – produktionsproblem och svårigheter att nå storskalighet har bromsat utvecklingen samt global prispress – asiatiska aktörer med etablerad produktion har satt en prisnivå som är svår att matcha.
Resultatet har blivit projekt som varit avsevärt lättare att motivera klimatmässigt än företagsekonomiskt. I Morrows fall blev konsekvensen tydlig. Tiden – och pengarna – tog slut innan verksamheten hann bli självbärande. Kritiker menar att den dagen överhuvudtaget inte realistiskt skulle komma.
En förvarnad kollaps
Konkursen kom heller inte som en blixt från klar himmel. Redan under hösten 2024 signalerade bolaget behov av mer kapital. Kort efter att staten beviljat nya lån följde varsel om omfattande neddragningar. Planerna på expansion lades på is.
LÄS ÄVEN: Regeringen granskar AP-fondernas Northvolt-cirkus
Att projektet balanserade på ruinens brant var alltså känt – men ändå fortsatte pengarna att strömma in. Det är denna dynamik som kritiker nu pekar på – en politisk vilja att hålla liv i gröna prestigeprojekt, trots växande ekonomiska frågetecken.
När gröna drömmar möter verkligheten
Invigningen av fabriken i Arendal i augusti 2024, när statsminister Jonas Gahr Støre klippte bandet, var tänkt som startskottet för en ny norsk industri. Mindre än två år senare är samma fabrik symbolen för något annat – riskerna i att försöka bygga framtidens industri med gårdagens optimism och statens plånbok som skyddsnät.
Frågan som hänger i luften – i både Norge och Sverige – är hur många fler sådana satsningar baserade på gröna drömmar som klarar verklighetens prövning. Och kanske ännu mer brännande – vem som i slutänden ska bära kostnaden när de inte gör det.
LÄS ÄVEN: Trots Northvolt-fiaskot: MP vill årligen satsa 100 miljarder på ”grön omställning”
