Bakom det gröna stålet: Riskfyllt miljardspel med skattebetalarnas pengar

Miljardprojektet Stegra i Boden, tidigare H2 Green Steel, har hyllats som den gröna industrins framtid. Men bakom rubrikerna växer oron för att Sverige återigen upprepar gamla misstag. Professorerna Bengt Kriström och Lars Hultkrantz ifrågasätter grunden för satsningen och varnar för att politisk entusiasm, tveksamma analyser och kommunala risker ersatt saklig samhällsekonomi. De menar att Swecos rapport, som påstår att projektet ska skapa tiotusentals jobb och miljarder i BNP-tillskott, i själva verket inte är någon samhällsekonomisk analys alls – utan ett kommunikationsdokument. Samtidigt pekar de på att den påstådda klimatnyttan redan är inräknad i EU:s utsläppssystem, och att de verkliga riskerna nu bärs av kommuner och skattebetalare.

Stegra startade 2020 med målet att bli Europas första fossilfria ståltillverkare. Projektet lockade storbolag som Mercedes-Benz, Scania och Ingka (IKEA) – och välsignades tidigt av EU-kommissionen och svenska staten. Grundaren Harald Mix, via sitt riskkapitalbolag Vargas, byggde en berättelse om industriell återfödelse i norr.

Harald Mix är medgrundare till batteribolaget Northvolt, som efter år av kapitalbehov, förseningar och rekonstruktioner lämnade in konkursansökan i Sverige den 12 mars 2025 – en av de största industriella kollapserna i modern tid. Konkursen följdes av försäljningar av tillgångar och nedläggningar i spåren av miljardförluster och utebliven produktionstakt, samt katastrof för många underleverantörer.

För att bekräfta bilden av nordlig industriell återfödelse beställde Stegra en analys från konsultjätten Sweco: “Stegra creates billions in value – even before production starts.” Rapporten påstod att projektet skulle skapa 9 400 jobb, bidra med 43 miljarder kronor till BNP och minska utsläppen dramatiskt.

LÄS ÄVEN: Nu ska Al Gore och svenska pensionspengar rädda Stegra

Men enligt professor Lars Hultkrantz vid Örebro universitet saknar rapporten allt som kännetecknar en samhällsekonomisk bedömning.

– Vi kom fram till att det inte handlade om någon samhällsekonomisk analys alls. Den säger inget om huruvida det är en bra idé för en kommun att satsa på ett projekt som Stegra, säger han.

Han konstaterar att rapporten snarare fungerar som ett kommunikationsdokument.

– Samhällsekonomisk analys är inget abrakadabra. Det är inga konstigheter. Men många uppfattar det som att det är komplicerat. Får de se något som kallas samhällsekonomisk analys tror de att frågorna är besvarade, fast de inte är det, säger Hultkrantz till Samnytt.

Även Bengt Kriström, professor i miljöekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), sågar Swecos upplägg.

– Problemet med deras analys är att de inte mäter det man i forskningslitteraturen definierar som samhällsekonomiskt relevant. De mäter regional BNP och lite annat, men det har inte mycket att göra med det vi egentligen vill mäta – nämligen om välfärden faktiskt ökar.

Det verkar som att det stillsamma, kalkylerande och reflekterande har ersatts av något annat. Man säger att det är så bråttom. Det är väl okej, men man måste ändå tänka efter lite grann.

Professor Bengt Kriström

Affärsvärldens kolumnist tillika forskaren Christian Sandström uttryckte det på liknande sätt:

”När en kommun, ett konsultbolag och ett industriprojekt tillsammans skapar berättelsen om miljardvinster innan en enda produkt levererats, är det inte analys – det är marknadsföring.”

LÄS ÄVEN: Marken under Stegra skakar – behöver fler miljarder

Klimatvinster som inte finns – EU:s utsläppstak gör kalkylen meningslös

Bengt Kriström utvecklar resonemanget om varför Swecos slutsatser blir vilseledande. Han menar att de bygger på en grundläggande missuppfattning om hur EU:s utsläppssystem fungerar.

– Det är väldigt väsentligt att komma ihåg att vi redan har ett överstatligt styrmedel: EU:s utsläppshandel. Där är den totala mängden utsläpp fastställd. Om man bygger ett grönt stålverk i Sverige påverkar det inte de totala utsläppen i EU – de är redan taksatta, säger han.

Han pekar på att Sweco räknat in klimatvinster som egentligen inte existerar.

– De tar utsläppspriset gånger hur många miljoner ton det skulle ha blivit om det hade varit ett kommersiellt stålverk. Så kan man inte räkna. Det finns inget sådant värde. Klimatnyttan är redan upptagen i systemet.

Samtidigt ifrågasätter han om EU kommer orka hålla fast vid utsläppshandeln.

– Jag tycker det ligger i tangentens riktning att man inte kommer orka hålla i. Man har redan börjat lätta på systemet genom att släppa ut fler utsläppsrätter för att priserna inte ska bli för höga. Och om systemet kollapsar, då konkurreras de här gröna stålverken ut, säger Kriström.

Han tillägger att Stegra dessutom planerar att starta med naturgas – vilket gör klimatnyttan än mer tveksam.

– De kan hoppas att priset på utsläppsrätter stiger till jättehöga nivåer, men det får ju samtidigt konsekvenser för bensinpriser, elpriser och hela industrin. Jag är tveksam till att det här håller.

När kommuner tar riskerna – och folket får skulden

Bodens kommun har under projektets gång ökat sin skuldsättning från 80 miljoner till omkring 1,6 miljarder kronor. Det är en ökning med omkring 1900 procent. För många invånare har bostadspriserna rusat – och kommer, menar Lars Hultkrantz, att rasa om projektet misslyckas.

– Det är ju ytterst kommuninvånarna som sätts i skuld. Och för dem som flyttat in i kommunen, köpt bostad till upptrissade priser och byggt sina liv kring det här – när det kollapsar blir det en privat skuld utöver den kommunala, säger han.

Bengt Kriström beskriver det som en obalans mellan privat vinst och offentlig risk.


De största riskerna verkar ha lagts på skattebetalarna och aktörer utanför Harald Mix’s egna företag?

– Det är också min bild. Jag tycker det är uppenbart att man har socialiserat riskerna. Vi tar en oproportionerligt stor risk som skattebetalare. Det är svårt att få fram all information, men här har vi tagit stora risker. Och på vilka grunder, skulle man ju vilja veta då.

LÄS ÄVEN: Northvolthärvan: Amerikanska Lyten tar över ruinerna av Sveriges största industrikonkurs

Professor Hultkrantz håller med.

– Man har lagt väldigt mycket risktagande på kommunerna. När det gäller risktagande är det viktigt att det är kompetenta personer som både kan bedöma och bära risk, säger han.

Jag hoppas verkligen att det går bra i Boden. Men jag har väldigt svårt att tro att det här går bra, tyvärr.

Professor Bengt Kriström

Båda forskarna ser paralleller till 1970-talets Stålverk 80 – den statliga stålsatsningen som aldrig blev av men kostade miljardbelopp i planering.

– Själva grundproblemet med Stålverk 80 liknar ju Northvolt och Stegra. Det handlar om pengar man inte är ansvarig för själv. Det var ju skattepengar som man i grunden riskade, säger Lars Hultkrantz.

En ny svensk tidsanda – där eftertanke blivit misstänkliggjord

Mot slutet av intervjun återkommer Bengt Kriström till frågan om hur det kunde bli så här. Han talar inte bara om ett enskilt projekt, utan om ett förändrat politiskt och kulturellt klimat i hela Sverige. Vi ställer frågan:

Vilket ansvar har konsultbolag och medier i detta, till exempel Public service, som återkommande har hyllat Stegra och Northvolt?

– Jag tycker jag kan se det här mer allmänt. Jag har varit med i statliga utredningar som expert sedan 1990-talet. Då gjorde vi alltid konsekvensbeskrivningar. Det finns nästan inte längre. Det är någon slags trend. Han fortsätter:

– Om man i media lyfter de kritiska aspekterna på det hela – då blir man stämplad.

LÄS ÄVEN: SVT:s klimatreporter rekryterades från MP till public service

Han beskriver utvecklingen som ett symtom på en ny sorts utopism.

– Det verkar som att det stillsamma, kalkylerande och reflekterande har ersatts av något annat. Man säger att det är så bråttom. Det är väl okej, men man måste ändå tänka efter lite grann.

När han till slut får frågan vad som väntar Stegra svarar han lugnt men utan omskrivningar:

– Jag hoppas verkligen att det går bra i Boden. Men jag har väldigt svårt att tro att det här går bra, tyvärr.

För både Hultkrantz och Kriström är slutsatsen densamma: satsningen på Stegra har blivit en spegel av en tid där ekonomiska realiteter fått ge vika för ideologiska ambitioner.

När Hultkrantz till slut får frågan hur han som ekonom skulle beskriva situationen om även Stegra fallerar, svarar han torrt:

– Jag vet inte vilka adjektiv jag skulle använda, faktiskt. Lakoniskt skulle jag säga att det här är inte bra.

Samnytt har även sökt Béatrice Öman (S), ordförande för kommunstyrelsen i Boden, för en intervju. En handläggare vid kommunens avdelningen för ”demokrati, kommunikation och säkerhet” har senare återkommit att Öman avböjer att medverka i en intervju med Samnytt.

LÄS ÄVEN: Det gröna bedrägeriet – eller när vätgasen sipprar ut följer sanningen med