Sverigedemokraterna har i över ett decennium positionerat sig som det främsta motståndet mot det mångkulturella Sverige och det enda riksdagspartiet som på allvar velat stoppa massinvandringen. Det råder ingen tvekan om att partiet har varit framgångsrikt i att föra politiken i en mer Sverigevänlig riktning. Men den senaste tiden har Jimmie Åkesson börjat signalera något annat. När valet närmar sig och medierna samt övriga Tidöpartier sätter press på partiet, viker man sig.
Två beslut sticker ut som särskilt allvarliga: pausen i de så kallade tonårsutvisningarna och beslutet att skjuta frågan om att återkalla permanenta uppehållstillstånd till efter valet.
Utvisningarna
Utvisningarna är inget nytt fenomen. Det hänger samman med att Sverige sedan 2021 i större utsträckning ger tidsbegränsade uppehållstillstånd istället för permanenta, vilket gör att fler hamnar i en ny prövning just när de blir myndiga. Ytterligare skärpningar gjordes 2023 när möjligheten till humanitära undantag begränsades.
Frågan har blåsts upp just nu som en del i den vänsterliberala propagandamaskinen inför valet. Till en början stod Jimmie Åkesson emot. Så sent som i februari 2026 röstade SD och de övriga Tidöpartierna nej till en paus i utvisningarna. Trots detta har Åkesson ändrat sig och vill i praktiken genomföra det partiet nyss röstade nej till.
De permanenta uppehållstillstånden
Ännu mer bekymmersamt är partiets omsvängning i frågan om att i stor skala återkalla permanenta uppehållstillstånd och ersätta dem med tidsbegränsade. I debatten har omfattningen beskrivits som upp till 185 000 berörda tillstånd. Detta har länge utmålats som en hörnsten i SD:s politik: att uppehållstillstånd ska vara tidsbegränsade och återkallas när grunden för tillståndet inte längre finns. Resultatet blir att en av Tidöavtalets mest potenta migrationsreformer inte genomförs.
Detta är exakt varför Sverigedemokraterna behöver bli betydligt tuffare i förhandlingarna, vilket även visar sig i misslyckandet när det gäller en av de enskilt viktigaste frågorna i svensk invandringspolitik: medborgarskapet. Trots att Sverigedemokraterna har stöttat Tidö-regeringen för att få till en stramare invandringspolitik, har hundratusentals nya medborgarskap beviljats under mandatperioden.
Medborgarskapen och arbetskraftsinvandringen
Redan under Tidöförhandlingarna borde partiet ha drivit frågan om ett moratorium för medborgarskap. Istället för att gå ut hårt och kräva en tillfällig paus i utfärdandet av nya svenska medborgarskap accepterar man nu pauser i utvisningar – ett steg i helt motsatt riktning.
Ett färskt och talande exempel på samma typ av eftergifter är det så kallade ”Sverigelöftet” som SD nyligen slutit med Liberalerna. Där har partierna kommit överens om att underlätta för rekrytering av så kallad högkvalificerad arbetskraft från utlandet, vilket översatt från PK-svenska innebär Foodora-ombud samt inkompetenta indier som ska lönedumpa för svenska ingenjörer och IT-tekniker. En formulering som inte kan tolkas som något annat än en politik för ytterligare invandring.
När politikerna öppnar för ventiler och undantag har resultatet alltid blivit detsamma: ökad invandring. Taktiken från det vänsterliberala etablissemanget är densamma varje gång – ömmande fall blåses upp i syfte att luckra upp politiken.
Detta är exakt hur skarpa förslag urholkas – steg för steg, undantag för undantag. Låt inte Sverigedemokraterna bli ett parti som alla andra. Återvänd till blåsippans väg.
Jeff Ahl, ordförande Tankesmedjan Heimr
Andreas Feymark, ledamot Tankesmedjan Heimr
Robert Almgren, ledamot Tankesmedjan Heimr
