Konflikten mellan Argentina och Storbritannien om öarna i Sydatlanten har blossat upp igen. Argentinas president Javier Milei hotar med sanktioner och en internationell rättsprocess mot den planerade oljeborrningen. Storbritannien under premiärminister Andy Burnham håller fast vid att öborna, som Argentina menar är planterade på deras öar, själva ska råda över sina resurser. I brittisk media kallas samma politik för klimathyckleri. Hemma bromsas ny oljeborrning av klimatskäl. Tusentals kilometer bort, vid Falklandsöarna, får borrningen grönt ljus.
Ögruppen ligger omkring 480 kilometer från den argentinska kusten, men närmare 13 000 kilometer från Storbritannien. Det geografiska avståndet står i skarp kontrast till den politiska och historiska kopplingen till Storbritannien.
För Argentinas regering är frågan viktig eftersom den handlar om landets suveränitet, naturresurserna på och kring öarna och den nationella identiteten.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Argentina kallar öarna Islas Malvinas och har aldrig erkänt den brittiska kontrollen, som London daterar till 1833. I den argentinska konstitutionen är kravet på återlämnande av öarna inskrivet och frågan återkommer i skolböcker, diplomati och valrörelser generation efter generation. Storbritannien och öborna själva använder namnet Falklandsöarna.
Storbritannien styr öarna som ett brittiskt utomeuropeiskt territorium. Den brittiska regeringen hänvisar till öbornas rätt till självbestämmande och till en folkomröstning 2013, där en överväldigande majoritet röstade för att förbli brittiska.
LÄS ÄVEN: Argentina dammar av anspråk på Falklandsöarna
Argentina hävdar att befolkningen har planterats illegalt på öarna och att omröstningen saknar internationellt erkännande. I kriget 1982 tog Argentina kontroll över öarna, men bara i 74 dagar.
Storbritannien skickade då en militär styrka till Sydatlanten och återtog öarna den 14 juni, efter strider som kostade omkring 900 människor livet på båda sidor. Kriget avgjorde den militära kontrollen över öarna, men inte den diplomatiska tvisten om vem som har rätt till dem.
Olja river upp ilska
Nu är det oljan som driver temperaturen uppåt mellan länderna. Projektet Sea Lion, i havet norr om öarna, drivs av det israeliska bolaget Navitas Petroleum och det brittiska Rockhopper Exploration.
Fältet bedöms rymma hundratals miljoner fat och fick grönt ljus från Falklandsöarnas regering sent 2025. Första oljan siktas mot 2028. För Argentinas regering är det ”illegalt plundrande” av resurser på den argentinska kontinentalsockeln.
Milei har under hösten trappat upp. I början av september aviserade han skärpta sanktioner mot bolag som deltar i utvinningen. Den 28 september gav hans kansli Storbritannien två veckor att stoppa Sea Lion.
Annars väntar skiljedomsförfarande enligt FN:s havsrättskonvention och begäran om provisoriska åtgärder vid Internationella havsrättsdomstolen i Hamburg. En argentinsk domstol har också beordrat stopp i väntan på miljöprövning, även om verkställigheten internationellt är osäker.
Klimatstopp hemma – borrning vid Argentina
Parallellt har den brittiska Labour-regeringen stoppat nya licenser för olje- och gasborrning i Nordsjön med hänvisning till klimat- och nettonollmålen.
De brittiska socialisterna har motsatt sig nya olje- och gasprojekt som Rosebank och Jackdaw i området. Befintliga fält får däremot fortsätta producera, men några nya licenser har inte delats ut.
I mitten av april 2026 lyfte Daily Express och The Sun fram kontrasten. Sea Lion-projektet utanför Falklandsöarna hade fått grönt ljus, samtidigt som nya oljeprojekt i Nordsjön stoppades. Tidningarna kallade det hyckleri.
I maj 2026 röstade underhuset dessutom ned ett oppositionskrav på att godkänna Rosebank och Jackdaw, vilket cementerade linjen mot nya Nordsjöprojekt.
Brittiska utrikesdepartementet sa då att naturresurserna tillhör det brittiska utomeuropeiska territoriet. Beslutet om Sea Lion är enligt dem en sak för Falklandsöarnas regering och bolagen.
Kritiken kvarstår ändå. Samma brittiska regeringar som bromsar ny oljeborrning i egna vatten i närområdet av klimatskäl ställer sig bakom rätten att tilllåta borrning gå vidare utanför Argentina. Mitt i en suveränitetstvist som FN:s generalförsamling sedan länge uppmanat parterna att lösa fredligt.
Varför Argentina inte släpper Malvinas
För Argentina handlar Malvinas om mer än prestige. Öarna och det omgivande havet ses som en naturlig förlängning av Argentinas territorium, med fisk, eventuella mineraler och nu bekräftade oljereserver.
Att ge upp anspråket skulle uppfattas som att avstå från territorium och framtida välstånd. Det är också ett av få utrikespolitiska teman som samlar brett stöd över partigränserna. Detta även när Milei i övrigt bryter med tidigare regeringars linje på alla möjliga områden.
Storbritannien behandlar Falklandsöarna som en strategisk utpost i Sydatlanten och som ett löfte till öborna som är britter. Premiärminister Andy Burnham, som tillträdde i juli 2026, har inte signalerat någon omsvängning. Han har tvärtom understrukit att Storbritannien står fast vid öbornas självbestämmande.
Brittiska regeringen har också upprepat stödet till bolag som är verksamma kring öarna. Det har bland annat Al Jazeera och Reuters rapporterat i samband med Mileis ultimatum.
LÄS ÄVEN: VM:s hetaste match? Mer än fotboll i fokus när Argentina möter England
