LEDARE • För en dryg vecka sedan dömdes dansk-svenske advokaten och politikern Rasmus Paludan i svensk domstol till fängelse för att ha ”smutskastat islam”. Domen utgör en milstolpe i rättsskipning i vårt land genom att vara den första där man öppet och fullt ut utvidgar åsiktsbrottet hets mot folkgrupp till muslimsk sharia- och blasfemilag. Att det som troligen blir ett nytt prejudikat för framtiden initieras i Malmö tingsrätt är symptomatiskt.

Malmö är Sveriges mångkulturella skyltfönster framför andra, eller kuliss snarare – någon verklig mångkultur är det ju inte fråga om. Det handlar snarare om att tränga ut det svenska, sekulära och kulturellt kristna till förmån för det utomvästligt teokratiskt muslimska.

LÄS MER: Fängelse för Paludan – domstolen: Han har “smutskastat islam”

Ett folkutbyte kallar somliga det för. Och med detta ett kulturutbyte, religionsutbyte och värderingsutbyte – en islamisering. Och även om utvecklingen har gått betydligt längre lokalt, där många bostadsområden idag endast geografiskt och juridiskt tillhör Sverige men inte mycket annat skvallrar om det blågula, så är Malmö det stora flaggskeppet i islamkulturalistisk social ingenjörskonst. Eller regalskeppet snarare, då det förefaller farligt nära att kantra och förlisa som en gång Vasa, också det en konstruktion sprungen ur makthavares övermod beträffande sina ingenjörskonstnärliga färdigheter.

Domskäl kalkerade från Teheran

Det är följdriktigt att Malmö intar en tätposition i ambitionen att omtolka Svea rikes lag som muslimsk sharia-lag. Att det verkligen är detta som är i görningen och inte någon ”högerextrem konspirationsteori” framgår med all önskvärd tydlighet av rättshandlingarna i det mål där Rasmus Paludan nu döms till fyra månaders fängelse.

I domskälen som är närmast kalkerade från det iranska rättsväsendet står bland annat att Paludan ”på ett stötande och smädande sätt smutskastat islam”. Formuleringen väcker ett antal funderingar:

Paludans islamkritik är inte av det välkammade slaget men heller knappast stötande för någon som inte är bekännande muslim, en trosuppfattning i vilken det är centralt att den inte får kritiseras, ifrågasättas eller drivas gäck med. Så centralt att sådana handlingar och utsagor i flera muslimska länder är belagda med dödsstraff.

Man kan välja bort det man inte gillar

Och för den som till äventyrs av andra skäl än muslimsk vidskeplighet tycker att det är stötande att se en bok eldas upp inlindad i bacon och höra frän kritik uttalas mot det som står att läsa i sagda bok, går det alldeles utmärkt att titta åt andra hållet eller lämna skådeplatsen, som att byta kanal på tv:n eller radion.

LÄS MER: Rasmus Paludan åtalas för att ha försvarat yttrandefriheten

Paludan hade, om jag inte är felunderrättad, tillstånd från polisen att hålla de aktuella torgmötena. Något tillstånd att iscensätta intifada-liknande kravaller med stenkastning, våld mot poliser och stöld av polisfordon hade däremot inte de uppretade invandrade muslimer som sökt sig till platsen i stället för att hålla sig borta.

Dylika aktiviteter måste rimligen också betraktas som avsevärt mer stötande än de som Paludan ägnade sig åt. Det rör sig om grova våldsbrott, dessutom med syfte att attackera Sveriges grundlagsfästa demokratiska fri- och rättigheter.

En del av det offentliga samtalet

I Sverige har det i varje fall fram till den 5 november i år när domen mot Paludan föll, varit fullt tillåtet att smäda andliga eller politiska livsåskådningar som man av det ena eller andra skälet ogillar. Religionsfriheten ger oss rätt att tro på vad vi vill, hur stolligt det än må framstå för andra. Den ger oss inte rätten att slippa få höra hur stolligt det vi tror på uppfattas av andra.

Smutskastning som domarbänken i det aktuella målet pratar om, är mer regel än undantag i den offentliga debatten där trosuppfattningar av olika slag ställs mot varandra. Det ljugs friskt om varandra, åsiktsmotståndare emellan. Det är inte alltid snyggt, men så ser det ut och det skulle vara glest i bänkraderna i riksdagen och på statsrådskontoren i Rosenbad om alla som på ett smädande och stötande sätt smutskastat varandras livsåskådningar hade kastats i fängelse.

Man har hört betydligt värre saker sägas mellan åsiktsmotståndare i politiska debatter än det som Paludan kastas i fängelse för att ha sagt om islam:

  • att muslimer inte gillar västerländsk demokrati och yttrandefrihet
  • att muslimer ofta tar till våld
  • att länder, bland annat Sverige, påverkas negativt med ofred och disharmoni av att islam genom hög invandring från muslimska länder får ett ökat inflytande
  • att det är svårt att vara en god människa (utifrån västerländska värderingar) om man tror på islam och den religionens värderingar.

Svårt smutskasta något redan så smutsigt

Man kan faktiskt också ställa frågan hur någon kan smutskasta en religionsideologi som redan är så nedsmutsad av utövarna själva med terror, våld, demokratihat, vetenskapshat, judehat, homohat, kvinnohat, samröre med nazister då och nu, för att bara nämna ett axplock av vad islam har på sitt samvete.

LÄS MER: LYSSNA: Hets mot folkgrupp-rättegången mot Paludan

I en andra åtalspunkt fälls Paludan också för ”förolämpning” mot islam. Detta genom att uppmana en person att resa tillbaka hem om han inte vill göra avkall på sin religions värderingar i den utsträckning som krävs för att kunna integreras i det svenska samhället.

Muslimska våldet Paludans “juridiska ansvar”

Lika bakvänt ur vedertaget västerländskt rättstänkande, men logiskt ur ett muslimskt sharia-perspektiv, är att Malmö tingsrätt lastar Paludan för de grova brott och våldshandlingar som invandrade muslimer begick i affekt över den dansk-svenske politikerns uttalanden och förehavanden.

Det är Paludan som provocerat dem att kasta sten och brandbomber mot polisen, sätta eld på och stjäla polisens fordon med mera. Han anses av domstolen ha ett juridiskt ansvar för deras brottslighet, något som vägs när påföljden ska bestämmas. “Hans uttalanden har […] bidragit till ytterst allvarliga ordningsstörningar”, skriver man.

Åklagare och muslimer eniga om stränga straff

Åklagaren i målet, Adrien Combier-Hogg, hade yrkat på som lägst nio månaders fängelse. Malmö tingsrätt nöjde sig med hälften. Combier-Hogg har eller överväger i vart fall att överklaga eftersom han anser att påföljden är för mild.

LÄS MER: Åklagaren överväger överklaga – vill ha dubbelt straff för Paludan

I detta har han många muslimer stöd. Det här är ”brott” som man i muslimska länder hängs i lyftkranar eller stenas till döds för. Där är vi inte riktigt ännu i Sverige, men ändå på ett oroväckande brant sluttande plan. Det föresvävade 1979 inte vänsterliberalerna i Iran att de bara var islamisternas nyttiga idioter för att erövra makten. Med facit i hand skulle man hoppas att vänsterliberalerna i Sverige 2024 förstod bättre, men dessvärre.

LÄS MER: Åklagare vill fängsla Rasmus Paludan i åtta till nio månader