Bygget av den planerade jättemoskén i Skärholmen skulle ha varit färdigt för flera år sedan. I stället har projektet blivit en segdragen, omtvistad och delvis dold process som väcker frågor långt utanför stadsdelen. Finansieringen är oklar, kopplingar till islamistiska miljöer har diskuterats, och boende uttrycker en oro som blir allt mer påtaglig. Samtidigt fortsätter bygget – juridiskt möjligt, politiskt ifrågasatt och utan att någon riktigt kan svara på vem som faktiskt står bakom det. Samnytt har besökt Skärholmen och moskébyggarbetsplatsen för att få en klarare bild av situationen.
På sluttningen mellan Skärholmsvägen och Äspholmsvägen möts man av en byggplats som knappast liknar ett vanligt storprojekt, utan snarare ett avbrutet experiment. Betongplatta, stålskelett, stillastående maskiner. Här ska en av norra Europas största moskéer byggas – en anläggning på omkring 2 000–3 000 kvadratmeter med bönesal, samlingsytor, undervisningslokaler och café.
LÄS ÄVEN: Chocksiffror: 4 200% ökning av moskéer i Sverige – på mindre än 25 år
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Detaljplanen är från 2014 och har vunnit laga kraft. Det innebär att staden, oavsett politiskt styre, i praktiken är skyldig att bevilja bygglov så länge formella krav följs. I planbeskrivningen talas det om en byggnad med två suterrängvåningar, en huvudentré mot Skärholmsvägen och ett angöringstorg norr om huset.
Någon uppgift om könsseparerade entréer finns inte i de offentliga handlingarna, även om andra svenska moskéer – exempelvis Uppsala moské – har sådana lösningar.
Man vet aldrig vad som sker bakom kulisserna. Särskilt inte när finansieringen är otydlig och ingen verkar veta vilka som står bakom.
”Johan” (som egentligen heter något annat), utanför moskébygget i Skärholmen.
Islamiska stiftelsen i Skärholmen står som byggherre. Samtidigt har moskén under åren kopplats till den turkiska islamistiska rörelsen Millî Görüş. Stiftelsen har förnekat sådana kopplingar, men varken staden eller allmänheten har i dag en fullständig bild av vem som finansierar projektet eller vilka villkor som följer med pengarna. Det är en av de centrala konflikterna i diskussionen.
I Kvartals granskning hävdar författaren och samhällsdebattören Lars Åberg att Skärholmens mosképrojekt leds av en stiftelse där en majoritet av styrelseledamöterna samtidigt sitter i svenska IGMG, den europeiska grenen av den islamistiska rörelsen Milli Görüş.
Han menar att insamlingsmaterial för bygget hänvisar till ett tyskt bankkonto hos EMUG, en Köln-baserad organisation som finansierar moskébyggen inom Milli Görüş, och moskéns egen hemsida innehåller texter som beskriver västerländsk livsstil som oförenlig med islam och uttrycker att muslimer bör leva enligt sharia.
LÄS ÄVEN: Ideologi före fakta – Sameh Egyptson och uppgörelsen med svensk islamforskning
Trots detta beviljade Stockholms stad över 13 miljoner kronor i markarbeten utan att granska stiftelsens ideologiska inriktning eller dess kopplingar till Milli Görüş, och flera av de politiker som godkände beslutet har senare avstått från att kommentera finansiering, värdegrund eller projektets innehåll – samtidigt som både Skolverket och SST (Myndigheten för stöd till trossamfund), uppgett att uppgifterna kan föranleda ytterligare granskning och eventuella återkrav.
I flera europeiska länder har stora moskébyggen finansierats av externa aktörer i Gulfstaterna, framför allt Saudiarabien, Qatar och Förenade Arabemiraten. I tyska, franska och österrikiska utredningar har man konstaterat att finansieringen inte sällan sker genom stiftelser och religiösa organisationer kopplade till den wahhabitiska eller salafistiska tolkningen av islam.
Den typen av stöd har ofta varit förenat med krav på att imamer ska utbildas i givarländernas institutioner, att särskilda teologiska riktlinjer ska följas och att undervisningsmaterial ska spegla den sponsrande organisationens religiösa inriktning.
LÄS ÄVEN: Efter valet kom ansökan – nu anklagas S för hemlig moskéuppgörelse
Detta har i flera fall lett till att lokala moskéer hamnat under ett religiöst och ideologiskt inflytande som inte nödvändigtvis speglar den muslimska diasporans verklighet i mottagarlandet.
I Österrike och Frankrike har myndigheter i flera år varnat för att utländsk finansiering av moskéer kan skapa parallella religiösa strukturer där lojaliteten inte ligger hos det lokala civilsamhället utan hos givarländerna.
Österrikes islamlag från 2015 infördes delvis för att stoppa just denna typ av finansiellt beroende, sedan flera moskéer mottagit betydande stöd från Turkiets Diyanet och saudiska stiftelser med krav på teologisk inriktning och personalrekrytering.
LÄS ÄVEN: Jomshof om moskéexpansionen: ”Islam är nog den farligaste kraft västvärlden någonsin stått inför”
Liknande mönster har dokumenterats av tyska Verfassungsschutz, som analyserat hur finansiering från Qatar Charity och andra aktörer inte bara påverkar religiös verksamhet utan även utbildning, ungdomsverksamhet och tolkningar av könsroller.
I samtliga fall har myndigheter konstaterat att bristande transparens kring finansiering ökar risken för att religiösa institutioner utvecklas i en riktning som står i konflikt med demokratiska värderingar och nationell lagstiftning.
Millî Görüş – en internationell islamistisk rörelse
Millî Görüş (IGMG) är en turkisk islamistisk rörelse som grundades av Necmettin Erbakan på 1960-talet. Rörelsen har i flera europeiska länder kopplats till konservativ islamism, politisk aktivism och undervisning med starkt traditionella könsroller. Organisationen beskriver sig som religiöst och socialt verksam, men har i Tyskland och Nederländerna kritiserats för bristande transparens och politisk påverkan.
Möjliga kopplingar till Skärholmens moské
Skärholmens mosképrojekt har i flera sammanhang nämnts tillsammans med Millî Görüş eftersom moskén under en period listats bland projekt på IGMG-anknutna byggsidor i Tyskland. Islamiska stiftelsen i Skärholmen har dock förnekat alla organisatoriska kopplingar.
Oklar finansiering
Stockholms stad har bekräftat att man i dag inte vet vem som finansierar projektet. Den granskning som gjordes inför tomträttsavtalet skedde för över tio år sedan. Därefter har inga offentliga uppgifter presenterats om finansieringen, vilket är en central del av den politiska kritiken.
I flera europeiska länder har moskébyggen finansierats av aktörer i Gulfstaterna, särskilt Saudiarabien, Qatar och Förenade Arabemiraten. Utredningar i Tyskland och Frankrike visar att stödet ofta går via stiftelser kopplade till wahhabistiska eller salafistiska riktningar.
Utvisade imamer i Sverige
Under 2021–2022 utvisades fem imamer efter att Säkerhetspolisen bedömt dem som hot mot rikets säkerhet. Flera av dessa var knutna till svenska moskéer där man bedömt att radikaliserande budskap och parallella normsystem förekommit. Under 2021–2022 fattades beslut om utvisning av fem imamer efter att Säkerhetspolisen bedömt dem som hot mot rikets säkerhet. Flera av utvisningsbesluten kunde dock inte verkställas på grund av så kallade verkställighetshinder, exempelvis att mottagarlandet vägrade ta emot dem.
Fler exempel i Sverige
Säpos tillslag mot en moské i Tyresö, där vapen och material kopplat till attentatsplanering påträffades, har blivit ett av flera referensexempel i debatten. Fyra män, varav två konvertiter till islam, åtalades för förberedelse till terrorbrott och grovt vapenbrott. De misstänks ha haft instruktioner och råd från Islamiska staten (IS) i Somalia. En imam i 60-årsåldern verksam i islamiska kulturföreningen i Tyresö var en av de inblandade.
Moskéer i Gävle, Göteborg och andra städer har också varit föremål för utredningar om våldsbejakande islamism. I Göteborg blev radikaliseringsproblematiken särskilt tydlig under åren då ett stort antal unga män reste för att ansluta sig till terrorgruppen IS. En analys från Segerstedtinstitutet visar att omkring 70 personer med koppling till staden identifierades som IS-terrorister mellan 2012 och 2015, vilket gjorde Göteborg till landets värst drabbade kommun. Flera av dem hade kopplingar till större moskéer i området, bland annat Bellevuemoskén, som länge betraktats som en av de mer etablerade och moderata församlingarna.
Forskare har pekat på att nästan alla som reste från Göteborg varit besökare i den miljön, även om moskén själv tagit avstånd från extremism. Ungdomsarbetare och socialtjänst slog larm redan 2013, men insatserna kom för sent. Fallet har därför blivit centralt i debatten om svenska moskéers insyn, finansiering och ideologiska inriktning — och används ofta som en parallell när oron ökar kring nya stora moskébyggen, som det i Skärholmen.
Könssegregering i andra moskéer
I exempelvis Uppsala moské finns separata ingångar och tvagningsrum för män och kvinnor. Detta har väckt frågor om hur religiösa byggnader påverkar jämställdhetsnormer – en aspekt som återkommer i debatten om Skärholmen.
Politisk oenighet i ett känsligt läge
Den politiska debatten kring moskén har skärpts i takt med att islamism, utländsk påverkan och säkerhetshot hamnat högre på dagordningen. Moderaterna vill pausa Skärholmens och Rinkebys mosképrojekt tills statens utredning om utländsk finansiering av trossamfund är klar. Kristdemokraterna uttrycker liknande oro. Sverigedemokraterna vill stoppa bygget helt.
LÄS ÄVEN: ”Vi lever redan som dhimmis” – Mona Walter om islamismens tysta krig mot Sverige
Bakgrunden är långt ifrån teoretisk. De senaste åren har fem imamer utvisats efter att Säkerhetspolisen bedömt dem som säkerhetsrisker. Moskéer i bland annat Gävle och Västerås har utretts för radikalisering och extremism.
Och i Tyresö genomförde Polismyndigheten och Säkerhetspolisen en razzia där vapen och material kopplat till misstänkt attentatsförberedelse hittades – ett fall som ofta nämns i diskussionen om nya moskébyggen.
LÄS ÄVEN: ”Göteborgare” pekas ut som IS globala ledare
Redan när planerna först diskuterades för nästan två decennier sedan uttryckte lokalpolitiker i Skärholmen oro för att en ny moské skulle kunna bidra till könsseparering och synsätt på män och kvinnor som krockar med svensk lagstiftning. Den frågan har knappast blivit mindre laddad i dag.
Socialdemokraterna, som styr Stockholm, hänvisar till att besluten om detaljplan och markanvisning fattades för länge sedan – ofta under borgerliga styren – och att staden inte kan riva upp ett lagenligt beslut utan mycket starka skäl. Resultatet är ett bygge som fortsätter, trots ett politiskt klimat där misstron växer.
Oro, ambivalens och erfarenheter från andra områden
Utanför byggarbetsplatsen rör sig människor i en jämn ström mellan tunnelbanan, centrum och bostadskvarteren. Reaktionerna bland de boende är långt ifrån enhetliga, men osäkerheten återkommer.
En äldre man som här kallas Nicos, grekcypriot, kristen och boende i området, berättar att han som barn hörde minareternas böneutrop på Cypern före den turkiska invasionen 1974. Religionen stör honom inte som sådan – det är bristen på insyn som väcker frågor.
– Problemet är att vi inte vet vad som sägs där inne, säger han till Samnytt och pekar mot byggarbetsplatsen.
– Det finns ingen insyn.
Under samtalet ansluter hans dotter och hennes svenska pojkvän, som vi kallar Johan. Dottern säger att hon “står med en fot i varje läger”. Hon tycker att människor ska ha en plats att be, men upplever också att oron i området ökat.
LÄS ÄVEN: Kista: Här skulle Sverige bygga framtiden – nu flyr företagen och svenskarna
Pojkvännen, uppvuxen i Tyresö, är mer kritisk och kopplar direkt till erfarenheterna där. Han nämner polisrazzian i en källarmoské i Tyresö där vapen hittades och en IS-cell förberedde terrorbrott mot svenskar.
– Det där sätter sig, säger han och fortsätter:
– Man vet aldrig vad som sker bakom kulisserna. Särskilt inte när finansieringen är otydlig och ingen verkar veta vilka som står bakom.
Flera andra boende uttrycker samma sak i korta meningar: oro för radikalisering, för parallella normsystem, för islamisering och för känslan att beslut fattats över deras huvuden utan insyn eller dialog.
En lokal byggnad med islamistiska implikationer
Moskén i Skärholmen är formellt ett lokalt stadsbyggnadsprojekt. Men i praktiken har den blivit något helt annat: en symbol för hur Sverige hanterar skärningspunkten mellan religionsfrihet, säkerhet och jämställdhet.
Stadsdokumenten beskriver visserligen en moské med café, undervisning, ungdomsverksamhet och öppna samlingsytor. Men frågan är vad dessa funktioner innebär i praktiken om finansiering, religiöst ledarskap och teologisk inriktning styrs av krafter som representerar en ideologi där demokrati, jämställdhet och västerländska normer ses som problem.
LÄS ÄVEN: Kvinnokraft 4.0: En ny kvinnorörelse mot islamism växer fram i Sverige
Debatten handlar därför inte bara om Skärholmen utan om vilket utrymme islamistiska rörelser kan få inom svenska institutionella ramar. I bakgrunden finns både utvisade imamer och moskéer som kopplats till extremism, liksom konkreta farhågor om könssegregering och parallella normsystem.
Hur norra Europas största moské, när den en dag står färdig – om bygget inte stoppas – faktiskt kommer att påverka Skärholmen och Sverige återstår att se. Men redan nu har projektet blivit en prövosten för hur svenska myndigheter, politiker och lokalsamhällen hanterar moskébyggen där både finansiering, idéinnehåll och framtida verksamhet ligger i dunkel.
🔴 Ska Samnytt överleva?
Stötta tidningen så att vi kan fortsätta granska etablissemanget och berätta det andra medier utelämnar.
