Feminismen fann slutligen sin allierade i islamismen

KRÖNIKA • Hur kunde en rörelse som säger sig försvara kvinnors rättigheter hamna i allians med en ideologi som systematiskt förslavar dem? Hur kunde kampen för kvinnors frihet förvandlas till ett politiskt projekt där kvinnors lidande relativiseras, ursäktas eller tystas – så länge förövaren tillhör ”rätt” sida? Svaret finns i feminismens ideologiska förskjutning, där motståndet mot väst, Israel och ”den vita mannen” har blivit överordnat allt annat. I denna världsbild är det inte längre kvinnors faktiska liv, säkerhet och frihet som står i centrum, utan lojaliteten med ett större ideologiskt narrativ – även när det innebär samröre med de mest brutala kvinnoförtryckande rörelserna i vår tid.

Det är en av vår tids mest bisarra och samtidigt mest talande allianser: hur den västerländska feminismen i praktiken har hamnat på samma sida som islamismen – den kanske mest konsekvent kvinnoförtryckande ideologi världen har skådat. Det är inte en retorisk överdrift utan ett politiskt faktum.

LÄS ÄVEN: LO:s medlemsavgifter satsas på stipendium för ”facklig feminism”

När massmord blir ”motstånd”

När Hamas den 7 oktober 2023 genomförde ett av de grövsta massmorden på judar sedan Förintelsen – med massakrer på civila, systematiska våldtäkter, kidnappningar och skändningar – valde den amerikanska filosofen Judith Butler, en av den moderna feminismens mest inflytelserika gestalter, att offentligt beskriva attacken som ett ”armed resistance”. Inte terrorism. Inte antisemitism. Utan väpnat motstånd.

Vi känner igen retoriken från oräkneliga feminister och islamism-apologeter i Sverige, däribland Greta Thunberg.

LÄS ÄVEN: Feministiskt filter: Hur våld mot män sopas bort ur regeringens utbildningsmaterial

Butlers position visar inte ett olyckligt ordval i förbifarten. Det var en klassificering. Ett sätt att placera handlingen i ett moraliskt och politiskt ramverk där förövarens ideologiska hemvist väger tyngre än offrens lidande.

Feministikonen Butler har länge varit tydlig med att Hamas och Hizbollah bör förstås som delar av en global anti-imperialistisk vänster. Det är ett påstående som i sig avslöjar hur fullständigt feminismens ursprungliga löfte – kvinnors universella frihet – har övergivits.

LÄS ÄVEN: Brottsutredare varnar för gäng och gangsterrap – då går svenska feminister till attack

För Hamas är inte en social rörelse. Det är en islamistisk terrororganisation vars ideologi bygger på religiös totalitarism, kvinnlig underkastelse och öppet judehat. Att detta ändå kan passera som ”motstånd” inom stora delar av västerländsk feminism säger något djupt obehagligt om hur ideologin har förskjutits.

Den gemensamma fienden väger tyngre än kvinnors liv

I denna världsbild är allt underordnat kampen mot den gemensamma fienden: den västerländska, sekulära, vita mannen – ofta reducerad till symbol för kolonialism, kapitalism och patriarkat. När våld riktas mot honom, eller mot det som definieras som hans civilisation, upphör våldet att vara ett moraliskt problem. Det blir begripligt. Förklarligt. Och inte sällan legitimt.

När kvinnor i Iran dödas för att de inte bär slöja, islamismens uniform, är svenska feminister knäpptysta och beskriver hijaben som en frihetssymbol. Det är osmakligt och motbjudande.

Jonas Andersson

Därför marscherar feminister sida vid sida med islamister och palestinademonstranter. Inte trots islamismens kvinnoförakt, utan därför att hatets riktning sammanfaller.

LÄS ÄVEN: Jämställdhetsmyndigheten – en vänsterideologisk institution där 8 av 10 är kvinnor?

Kvinnor i Afghanistan förbjuds att arbeta, studera, röra sig fritt eller tala offentligt. Flickor stängs ute från skolor. Kvinnor fängslas för ”olämpligt” beteende. Det är inte en parentes – det är islamismens kärna. Ändå möts det ofta av relativiserande tystnad från samma rörelser som i väst betraktar felaktiga pronomen eller ojämn könsfördelning i styrelser som existentiella kriser.

När kvinnor i Iran dödas för att de inte bär slöja, islamismens uniform, är svenska feminister knäpptysta och beskriver hijaben som en frihetssymbol. Det är osmakligt och motbjudande.

Den feminism som en gång sade sig kämpa för kvinnors frigörelse har i dag blivit en ideologisk apparat där kvinnor reduceras till brickor i ett större geopolitiskt spel. När förövaren är ”anti-västlig” upphör övergreppet att vara avgörande. Då blir analysen viktigare än offret.

Och det är därför det inte längre räcker att tala om feminism som om det vore en god kraft. Den måste bedömas efter sina faktiska allianser, sitt faktiska språk och sina faktiska prioriteringar. När en ledande feministisk teoretiker kallar en islamistisk massaker på kvinnor och barn för väpnat motstånd har något moraliskt brutit samman.

Men ideologier existerar inte som rena texter i ett vakuum. De existerar genom sina utövare. Genom de val som görs, de övergrepp som ursäktas och de allianser som sluts i praktiken. En ideologi är inte vad den säger sig vara, utan vad den tillåter, belönar och försvarar.

Jonas Andersson

Det är feministisk ideologi i praktiken. Och ideologi, när den frikopplas från moral, har alltid lätt att samexistera med barbari.

”Det var inte riktig feminism”

Men det är också i detta läge som den välbekanta reträtten alltid kommer. När verkligheten blir för brutal sägs det att läran har missförståtts. Men att kalla detta ”fel feminism” är bara ett sätt att slippa ta ansvar.

LÄS ÄVEN: Feministiskt Initiativ bjuder in ”miljontals” migranter till Sverige – på arabiska

Precis som kommunismens apologeter alltid skyllde Gulag och massmord på feltolkningar, och islamismens försvarare skyller terror och könsapartheid på kulturella missförstånd, skyller dagens feministiska ideologer sin egen moraliska kollaps på semantik.

Men ideologier existerar inte som rena texter i ett vakuum. De existerar genom sina utövare. Genom de val som görs, de övergrepp som ursäktas och de allianser som sluts i praktiken. En ideologi är inte vad den säger sig vara, utan vad den tillåter, belönar och försvarar.

Men våldtäkter blir inte mindre verkliga för att de begås i ett påstått motstånd. Flickor blir inte friare för att deras fängelse råkar ligga utanför västvärlden. Och ondska upphör inte att vara ondska för att den kläs i akademiskt språk.

LÄS ÄVEN: Bland höghusen och betongen där Sverige gick sönder

Detta handlar inte om kvinnokampens ideal, utan om feminismens faktiska konsekvenser. Om en ideologi gång på gång hamnar på samma sida som förtryckare, terrorister och teokrater – så är det inte längre meningsfullt att diskutera vad den ”egentligen” borde vara.

Då är den det den är.