LEDARE • Det är juli 2025 och etablissemanget kör ännu en gång igång klimathets-maskinen. Medierna skriker om “livsfarlig extremvärme”, ritar kartor i blodröda nyanser och pumpar ut skrämselretorik med rubriker om död, katastrof och klimatnödläge.

Men hur ser det faktiskt ut? Normalt, som vanligt

SMHI:s preliminära statistik visar att juni 2025 var “något varmare än normalt i södra Sverige, men nära eller något under det normala i norra delarna”. Södra Sverige hade några få dagar med högsommarvärme (över 25 °C), men i stort sett har månaden varit relativt sval. Lågtryck dominerade stora delar av månaden, vilket gav mycket regn och ostadigt väder. Det har rapporterats om blöta midsommarhelger och kyliga kvällstemperaturer, vilket förstärker bilden av en månad utan ovanlig värme.

Det vill säga: vädret är precis som det brukar vara – varierat, svenskt och helt utan katastrofala inslag.

Inget i detta liknar de domedagsrubriker vi matas med. Visst, vi hade någon dag med 25–27 grader – men det har vi nästan varje sommar. Det som däremot varit ovanligt är kylan, regnet och avsaknaden av sol. Men det säljer förstås inga klimatåtgärder.

Splittrad bild i Europa

Enligt Copernicus Climate Change Service har vissa delar av Europa haft en mycket varm juni. I Spanien har det varit över 40 °C lokalt. Schweiz rapporterade en månadstemperatur +3,7 till +3,8 °C över det normala – den näst varmaste junimånaden i landets historia.

Samtidigt visar väderdata från Copernicus att Norra och delar av Västeuropa inte upplevt någon extrem hetta – vissa områden till och med något svalare än snittet. Det är alltså en regional värmebölja, inte ett kontinentalt katastrofläge.

Gamla trick i ny förpackning

Vi såg samma sak 2022, vi såg det 2023, och nu är vi där igen. SVT och DN lyfter varenda solig dag som en bekräftelse på klimatkollapsen. En vanlig julivecka med 28 grader i Malmö blir en “dödlig värmebölja”. En varm natt i Rom blir en “klimatkatastrof”. Men när temperaturen sjunker veckan därpå, eller när regnet vräker ner över Norrland – då tystnar klimatredaktionerna snabbt.

LÄS ÄVEN: SVT:s klimatkrisforskare: Ökad dödlighet vid 20 plusgrader

Det är inte rapportering – det är kampanj.

Att detta händer just nu är inte en slump. Miljöpartiet har återigen börjat kräla upp över 4-procentspärren. EU:s klimatskatter är på väg att slå igenom med full kraft, och svenska hushåll ska snart börja betala för sina “livsstilsutsläpp”. Då krävs ett klimatnarrativ som får folk att acceptera åtstramningar, flygskatter, köttförbud och elransonering.

Journalistkåren gör sitt: målar upp skräckscenarier, suddar ut skillnaden mellan väder och klimat, och riktar strålkastarljuset bort från det som verkligen skaver – gängkriminalitet, bränslepriser, vårdköer och elbrist.

Det finns, om jag minns rätt, reportrar som intervjuats i statsradion och sagt att mediernas roll är att inte låta folk glömma krisen mellan värmeböljorna. Det handlar alltså inte om vädret – det handlar om narrativet.

Sunt förnuft som motstånd

Det svenska folket är klokare än så. De minns somrarna från sin barndom. De vet att 30 grader i juli inte är ovanligt. De vet att det regnar ibland – även under en “värmebölja”. De känner i kroppen att något inte stämmer med narrativet. Och de börjar genomskåda varför det trummas ut just nu, just inför nya beslut, nya regleringar, nya klimatlagar.

Klimatet har blivit en religion. Och varje varm dag är en ny domedagspredikan. Men precis som andra politiska doktriner från vänsterkanten – oavsett om det handlar om öppna gränser eller genusideologi – faller det till slut när verkligheten kommer ikapp.

Låt oss hålla huvudet kallt – även i sommarvärmen.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: “Vilken extremvärme?”