LEDARE • När Jimmie Åkesson frågades ut av SVT presenterades Dagens ETC som ”oberoende rödgrön” och en uttalat SD-hatisk ledartext användes som utgångspunkt för frågor till partiledaren. Men ETC är inte vilken tidning som helst. Publikationen föddes ur 1970-talets revolutionära vänster, beskrev sig själv som socialistisk och har genom hela sin historia bedrivit uttalad mörkröd opinionsjournalistik bakom en fasad av att vara nyhetsmedia. Problemet är inte att ETC får höras. Problemet är att Public Service suddar ut avsändaren och i bästa fall brister i kunskap och omdöme, i värsta fall grovt missbrukar sin ställning.
Det var en formulering på bara två ord, men den säger en hel del om den politiska blindhet som gång på gång präglar public service. När Jimmie Åkesson frågades ut av Camilla Kvartoft och Anders Holmberg i SVT partiledarutfrågning den 23 augusti presenterades Dagens ETC som ”oberoende rödgrön”.
Utfrågarna ville sedan att Åkesson skulle förhålla sig till en text av ETC:s starkt SD-fientliga ledarskribent Somar Al Naher om Sverigedemokraternas syn på islam. Åkesson reagerade direkt på presentationen.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
– Jätteoberoende då, sade han ironiskt.
När Kvartoft svarade ja kontrade han:
– Det var det dummaste jag hört.
LÄS ÄVEN: SVT tvättar vänsterextrema ETC under Åkessons utfrågning: ”Oberoende rödgrön”
SVT egen rapportering bekräftar att konfrontationen om islam hörde till de mest laddade delarna av utfrågningen. Åkessons invändning förtjänar att tas på större allvar än SVT gjorde.
Inte en nyhetsartikel SVT höll upp
Det anmärkningsvärda var inte bara valet av publikation. Det var också valet av text. Somar Al Naher är ledarskribent. Ledarsidan finns till just för politiska värderingar och opinionsbildning. Hon är dessutom en profilerad och hätsk för att inte säga hatisk kritiker av Sverigedemokraterna och den borgerliga högern.
Det finns naturligtvis inget generellt hinder mot att citera henne, även om man kan tycka att det finns lämpligare personer att lyfta fram. Men i en partiledarutfrågning ställs särskilda krav på redaktionellt omdöme. En sak är att konfrontera en partiledare med fakta, statistik, myndighetsbeslut eller vad människor som direkt berörs av partiets politik säger.
Något annat är att välja ut en ideologisk opinionsskribents polemik, presentera den som okontroversiell och kräva att en politisk motståndare ska förhålla sig till hennes formuleringar. Frågor om SD:s långtgående förslag kring moskéer, slöjor, islam och islamism går utmärkt att ställa utan en sådan konstruktion. SVT hade hela det politiska sakområdet till sitt förfogande. Ändå valde man ETC.
Det är svårt att föreställa sig motsvarande upplägg åt andra hållet – att en vänsterpartist eller miljöpartist i en partiledarutfrågning skulle konfronteras med en polemisk ledartext från en tydligt profilerad högerorienterad eller socialkonservativ tidning, presenterad med en neutraliserande etikett som gjorde den politiska hemvisten närmast irrelevant.
Vad betyder egentligen ”oberoende rödgrön”?
”Oberoende” kan i tidningsvärlden betyda att en publikation inte är formellt underställd ett politiskt parti. Det betyder inte politiskt neutral eller att man skiljer på ”news and views”. Dagens ETC döljer knappast heller sin ideologiska hållning. Faktum är att tidningen existerar så gott som uteslutande för vänsterradikal opinionsbildning. Det är ingen egentlig nyhetstidning, utan ett politiskt organ.
Problemet uppstår när SVT använder publikations egen vilseledande fördelaktiga etikettering som om den vore en tillräcklig beskrivning för tittaren, på det sätt det kan vara med allmänna nyhetsmedier som har en politisk ledarsida. Det är särskilt slarvigt här eftersom ETC:s politiska historia är ovanligt väldokumenterad och problematisk.
Och man behöver inte gå tillbaka till 1970-talet då tidningen hette Partisano för att förstå vad ETC:s ”oberoende” innebär. Dagens ETC:s nuvarande chefredaktör och ansvarige utgivare Andreas Gustavsson har själv varit ovanligt tydlig.
”Att vi är en röd och grön tidning betyder inte lojalitet mot något parti, bara mot våra egna värderingar”, skrev han 2021. Man skriver alltså inte under på vad som brukar avses med rödgrön politik, utan håller sig med en egen (läs: radikalare) definition.
Motståndarsidan har han varit lika tydlig om. Gustavsson har kallat en regering byggd på M, KD och SD för ett ”blåbrunt hot” och beskrivit SD som en ”destruktiv kraft som föraktar demokratin”. Om ett borgerligt regeringsalternativ med SD, M, KD och L skrev han att det skulle bli ”kapitalets regering. Näringslivets. Enprocentarnas.”
Tänk motsvarande situation åt andra hållet. En chefredaktör för en högertidning förklarar att ledarsidan är socialkonservativ eller borgerligt marknadsliberal och beskriver en S+MP-regering som ett hot mot demokratin och lovar en journalistisk satsning mot detta förmenta hot.
Skulle SVT i en utfrågning av Socialdemokraternas eller Miljöpartiets ledare utan vidare presentera publikationen som uttryckte sig så vulgärretoriskt som ”oberoende blå” och därefter hålla upp en av dess hårdföra ledartexter för partiledaren att förhålla sig till? Knappast.
Kallade sig själv ”revolutionär”
Tidningen började som Partisano. Det första numret kom ut i december 1976 men daterades 1977. ETC har själv återpublicerat öppningen: ”Ännu en revolutionär tidning ser alltså snart sin första dager.”
Det är inte en beteckning som satts på tidningen av Sverigedemokraterna, en högerdebattör eller någon fientligt inställd konkurrent. Det är Partisanos egen presentation av sig själv.
Kretsen bakom tidningen bestod bland andra av Johan Ehrenberg, Timo Sundberg, Micke Jaresand och Alain Topor. Senare kom bland andra Nils Claesson in i redaktionen. Samtliga med åsikter på den yttersta vänsterkanten.
Claesson har i efterhand beskrivit miljön där Partisano växte fram som en ”revolutionär kultur” där marxister och anarkister kunde mötas. Han nämner uttryckligen Ehrenberg, Jaresand, Sundberg och Topor och skriver att denna revolutionära kultursfär ledde fram till Partisano. Det är en mer upplysande bakgrund än SVT två ord.
Ehrenberg ville ha en revolutionär press
Den revolutionära hållningen stannade inte vid namnet. Redan i Partisanos första nummer skrev Johan Ehrenberg om vänsterpressens form och layout. En samtida recension i den våldsbejakande kommunistiska tidningen Arbetarmakt diskuterade hans text och Partisanos föreställning om ”revolutionär kultur”.
Recensenten konstaterade att Ehrenberg utifrån Partisanos egen plattform efterlyste en ”medveten layout”. Man diskuterade frågan om vad som skulle skilja en revolutionär layout från en borgerlig.
Det kan låta kuriöst ett halvt sekel senare, men det säger något väsentligt om projektet och speglar tidsandan. Politiken på vänsterkanten skulle inte begränsas till ledarspalterna. Även bilder, typografi, kultur och journalistisk form sågs som delar i ett radikalt vänsterpolitiskt förändringsprojekt.
Partisano bytte 1978 namn till ETC – som för övrigt ska uttalas ”Etcetera”, inte ”E.T.C.”, något som SVT:s utfrågare Camilla Kvartoft uppenbarligen inte vet, vilket signalerar en allmän okunnighet om tidningen. Den grafiska och journalistiska formen förändrades. Det revolutionära sjuttiotalets språk tonades med tiden ned. Men det betyder inte att publikationen blev mer ideologiskt neutral, bara att man insåg att 70-talets brutala språkdräkt blivit omodern.
När Biblioteksbladet intervjuade Johan Ehrenberg 2006 beskrevs tidningens ursprung mycket tydligt – när ETC startade ville den vara ett ”socialistiskt […} organ”, och Ehrenberg sade att den fortfarande var det. Samma artikel angav målgruppen som ”samhällsintresserade människor med socialistiska värderingar”. Man behöver alltså inte gissa sig fram till ETC:s ideologiska hemvist. Grundaren har själv förklarat den.
Oberoende – från vem?
Partisano, sedermera ETC, var en del av den dåvarande sekterismen på den radikala vänsterkanten. Man stod trotskistiskt revolutionära KAF (Kommunistiska arbetarförbundet, tidigare RMF (Revolutionära marxisters förbund), sedermera Socialistiska partiet, nära. Att man samtidigt beskrev sig som antistalinistisk och antimaoistisk innebar att ETC stod i konflikt med andra delar av 1970-talets ytterkantsvänster. Men den distinktionen gör inte tidningen mindre vänsterradikal. Tvärtom illustrerar den vilken sorts vänster tidningen växte fram ur.
Johan Ehrenberg har själv berättat att han lämnade den revolutionära organisation han tillhört omkring 1979–80. Inte därför att han bytt åsikter utan därför att ETC vuxit sig större än den fraktion av extremvänstern som tidningen kom ur. Det är vid den här tiden ordet ”oberoende” börjar fungera vilseledande.
ETC kan idag påstå sig vara organisatoriskt oberoende av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Skälet att göra det är emellertid inte detsamma som för de flesta andra tidningar. I stället är det för att dölja att man härstammar från en revolutionär mylla till vänster om de rödgröna riksdagspartierna som man refererar till dem. SVT kan se igenom detta när det gäller medier till höger. Frågan är varför kunskapen tycks försvinna när avsändaren befinner sig till vänster.
En annan publikation på den radikala vänsterkanten som hanteras lika smeksamt av Public Service är kommunistiska Flamman, tidigare Norrskensflamman, vars försåtligt leende chefredaktör Leonidas Aretakis går som barn i huset hos SVT. Han är i stugvärmen och anses rumsren därför att han tidigare arbetat som kulturskribent på Dagens Nyheter. Icke desto mindre har Flamman sina rötter i numera insomnade kommunistpartiet APK, bildat av utbrytare som inte tyckte VPK var tillräckligt hårdfört kommunistiskt.
SVT har gjort samma sak förut
Partiledarutfrågningen nyligen är inte första gången som ETC vittvättas av SVT. 2023 uppstod en liknande diskussion sedan SD-politikern Tobias Andersson i ett Rapport-inslag beskrivit ETC som vänsterextremt. Tidningens chefredaktör Andreas Gustavsson kände sig kränkt, protesterade och krävde att SVT skulle markera mot beskrivningen.
Den uppmaningen åtlyddes och Rapport gick ut med en ändring där man uppgav att ”ETC definierar sig som röd, grön och oberoende”. Notera formuleringen ”ETC definierar sig så”.
En journalistisk redaktion har inget krav på sig att låta organisationer, partier eller medier ensamma bestämma hur deras politiska karaktär ska beskrivas. Än mindre bör en sådan självbeskrivning automatiskt bli SVT:s egen presentation eller användas som en smäll på fingrarna på en intervjuad partipolitiker i förment opartisk Public Service-TV.
Kontrasten blir tydlig eftersom SVT i andra sammanhang inte tvekat att använda kraftigt värderande beteckningar om medier på högerkanten. SVT har exempelvis kallat Samnytt för ”hatsajt”, samtidigt som företrädare för SVT inte velat förklara beteckningen när de konfronterats med frågor om den från tidningens redaktion, än mindre gå ut med någon rättelse efter klagomål.
Man behöver inte ha någon särskild uppfattning om oss på Samnytt för att förstå principfrågan. Om SVT anser att politiska publikationer ska beskrivas journalistiskt – även med negativa och värderande etiketter – bör naturligtvis samma princip gälla åt båda håll.
Politiken alltid central i ETC:s journalistik
Den historiska bakgrunden vore mindre relevant om dagens ETC utvecklats till en vanlig, seriös och ideologiskt lågmäld nyhetstidning med en separat ledarsida. Det är mycket svårt att hävda att den gjort.
Så sent som i våras publicerade ETC en färdig artikel som slog fast att Tidöregeringen hade förlorat en historisk riksdagsomröstning om skärpta krav för medborgarskap. Artikeln var fabricerad och skriven innan voteringen var avgjord.
I artikeltexten stod att regeringens sida hade förlorat och att en majoritet röstat mot förslaget. När voteringen väl var genomförd blev resultatet det motsatta: 147–146 till Tidöpartierna. ETC tog snabbt bort den falska artikeln men inte snabbt nog för att haveriet inte skulle upptäckas.
Att artikeln publicerades för tidigt får sannolikt tillskrivas en journalistisk iver att vara först. Men tilltaget vittnar också om ETC:s nyhetsredaktions politiska preferenser och oseriösa arbetsmetoder. En redaktion som vill betraktas som en trovärdig referenspunkt i politiska frågor ska inte kunna ertappas med haverier av det här slaget.
När det egna nätverket blir en del av nyheten
Ett annat exempel inträffade 2025. Efter att SD-ledamoten Rashid Farivar fotograferat en kvinna med palestinasjal vid en förskola intervjuades kvinnan av ETC som ”en utsatt mamma” i historien, föremål för trakasserier från SD. Senare framkom att hon själv tidigare hade arbetat på ETC och hade publicerat material som uttryckte sympatier med våldsbejakande vänsterextrema Antifa.
LÄS ÄVEN: Här är ETC:s och SVT:s mamma-offer i SD-bråket – vänsterjournalist med Antifa-sympatier
Det betyder inte med nödvändighet att Farivars agerande var riktigt. En politiker kan kritiseras för att fotografera en förälder vid en förskola oavsett vem föräldern är. Å andra sidan är rätten att fotografera i offentliga miljöer vid och man får normalt finna sig i att fastna på bild, oavsett vad man själv tycker om det. Och efter palestinska Hamas massaker på civila judar i oktober 2023 får palestinasjalen betraktas som mer kontroversiell än någonsin.
Uppgifterna om kvinnans egen politiska och journalistiska bakgrund var uppenbart relevanta för sammanhanget – inte minst när ETC själv hade en tidigare relation till henne. Det här kände självfallet den som skrev artikeln till, men utelämnade det avsiktligt för att göra berättelsen mer vinklad och snyftig. Även SVT rapporterade okritiskt om konflikten innan man hade hela bilden klar för sig.
Den främsta invändningen är inte att ETC saknar producerar oseriös journalistik från ett vänsterperspektiv, även om reportaget kan kritiseras för bristande publicistisk hederlighet på nyhetsplats. Det som är riktigt illa är att SVT hjälper till att göra detta oseriösa vänsterperspektiv osynligt.
ETC-medarbetare åtalas för spottattack mot SD-profil
Ytterligare en händelse gör frågan aktuell just nu. Den 26 augusti åtalades illustratören Emanu Garnheim för ofredande efter en konfrontation med SD-riksdagsledamoten Richard Jomshof på en konsert i Stockholm i maj. Han hade tidigare kommunicerat att han ville ”slå Jomshof på käften”.
Enligt åtalet spottade Garnheim Jomshof i ansiktet och gärningen ska ha riktats mot honom på grund av hans uppdrag som riksdagsledamot. Garnheim har i förhör medgett att han spottade i Jomshofs riktning men bestrider SD-toppens beskrivning av händelsen. Han är åtalad, men ännu inte dömd.
LÄS ÄVEN: ETC-serietecknare åtalas för spottloska i Jomshofs ansikte: ”Vill slå Jomshof på käften”
Garnheim är samtidigt en återkommande illustratör i Dagens ETC. Han har bland annat gjort starkt polemiska nidbilder av Sverigedemokraternas företrädare. Efter åtalet uppgav ETC:s chefredaktör att Garnheim stängts av från verksamheten. I en nyhetsnotis om händelsen valde man dock att bara referera till Garnheim anonymt som ”en man”, inte som den trogne medarbetare han varit.
En enskild medarbetares misstänkta brottshandling kan naturligtvis inte en hel redaktion lastas för, men den säger något om tidningens åsiktsmiljö. Den illustrerar också återigen hur märkligt det blir när ETC presenteras som om ”oberoende rödgrön” vore allt en SVT-tittare behöver veta om publikationens politiska karaktär.
Miljonåterkrav efter presstödsfusk
ETC:s historia innehåller dessutom en omfattande cirkus kring det statliga presstödet. 2018 beslutade Presstödsnämnden att tre ETC-tidningar skulle betala tillbaka sammanlagt drygt åtta miljoner kronor som de fuskat till sig.
Bakgrunden var en kontroll av upplagan. Ett stort antal gåvo- och ombudsprenumerationer kunde enligt nämnden inte knytas till individuella beställningar och betalningar och var därför inte presstödsgrundande. Antalet godkända prenumerationer skrevs ned kraftigt.
LÄS ÄVEN: Vänstertidningen ETC tvingas betala tillbaka åtta miljoner efter fusk med presstöd – konkurs hotar
Johan Ehrenberg bestred myndighetens tolkning och hävdade att ETC hade använt samma metoder under många år – som om det skulle vara en förmildrande omständighet. Presstödsnämnden menade däremot att förutsättningarna borde ha varit kända för ETC, det vill säga att det handlat om medvetet fusk.
ETC har under långa perioder varit starkt beroende av offentligt presstöd. Företaget har självt skrivit att dess förlagsverksamhet varit beroende av skattebetalarnas miljoner. Genom trixandet som bland annat gick ut på att dela upp tidningen i en ymnig flora av lokaltidningar lyckades man under en period plocka ut mest presstöd i hela Sverige efter Svenska Dagbladet.
LÄS ÄVEN: Vänstertidningen ETC ertappad med fusk – måste betala tillbaka miljoner i presstöd
Det gör inte journalistiken politiskt beroende av staten. Men det gör SVT ordval ”oberoende” ännu mer laddat när begreppet lämnas helt oförklarat. Det är samtidigt svårt att föreställa sig att en så omfattande bedräglig mjölkning av presstödssystemet skulle ha kunnat pågå ostört så länge om det handlat om en konservativ tidning. Det kastar en skugga över myndighetens oväld.
Problemet inte att ETC är rött
Inget av detta innebär att ETC ska behandlas som en helt illegitim medieaktör. Pressfriheten ska vara vid. Men tillräckligt finns i bagaget för att den bör omnämnas som mer kontroversiell än ”oberoende rödgrön”, och kanske inte vara bland de första Public Service sträcker sig efter som källa.
En demokrati behöver politiska tidningar. Socialistiska tidningar, konservativa tidningar, liberala tidningar och gröna tidningar har samma rätt att bedriva journalistik och opinionsbildning. Men det finns också en skyldighet att behandla dem på samma sätt av andra aktörer, i kontrast till hur SVT rör sig med ”oberoende rödgrön” för ETC men ”hatsajt” för Samnytt.
ETC har en politisk tradition på den yttersta radikala vänsterkanten. Dess grundare kom ur en våldsbejakande revolutionär vänstermiljö. I första numret kallade man sig också för en revolutionär tidning. Grundaren har senare beskrivit projektet som socialistiskt. Det är inget som ska döljas. Framför allt ska SVT inte dölja det åt dem. Tvärtom har man en skyldighet att upplysa om det, i synnerhet i en partiledarutfrågning mitt i brinnande valrörelse.
Public service ska inte agera ideologisk tvättmaskin
Den avgörande frågan efter SVT:s partiledarutfrågning av SD-ledaren Jimmie Åkesson inför valet är inte om ord som ”vänsterextrem” eller ”vänsterradikal” är mer optimala beteckningar på Dagens ETC år 2026 än ”oberoende rödgrön”. Den diskussionen riskerar att bli en avledningsmanöver.
Frågan är varför SVT överhuvudtaget valde att göra en starkt politisk ledartext från en av landets mest radikalt vänsterorienterade publikationer till ett slags vittnesmål som Jimmie Åkesson förväntades svara på – samtidigt som publikationen presenterades med sin milda självbeskrivning.
ETC:s nästan femtioåriga historia gör den presentationen särskilt svår att försvara. Radikalvänsterns frågor, perspektiv och politiska konflikter har hela tiden varit en central och dominerande del av publikationens identitet. Inte minst har Sverigedemokraterna fått stå i skottgluggen sedan partiet blev något att räkna med i partipolitiken.
Man kan uppskatta det. Man kan avsky det. Men man kan inte seriöst låtsas att det inte finns eller har funnits. SVT:s uppgift inför ett riksdagsval är inte att göra politiska aktörer mer aptitligt förpackade för tittarna, i synnerhet inte politiserat selektivt. Uppgiften för Public Servicew är i stället att ge publiken tillräckligt med information för att själv kunna värdera avsändaren.
När en opinionsskribent från ETC används för att pressa SD:s partiledare är ETC:s ideologiska hemvist därför inte en oväsentlig detalj. Den är en del av informationen. Och nästa gång SVT håller upp en politisk ledartext framför en partiledare borde programledarna först ställa den fråga de denna gång glömde eller underlät – vem är det egentligen vi citerar?
