En tandhygienist tipsade Migrationsverket om vuxna ”ensamkommande” – blev därför sparkad från jobbet. Nu kan hela familjens egendom konfiskeras av Region Gotland som anlitade en stjärnadvokat.

Det var i juli förra året som vid den tiden 56-årige tandhygienisten Bernt Herlitz med sin fru kikade in på ett av Almedalens seminarier som handlade om åldersbedömning i rättsväsendet och i idrottsvärlden. Temat var angeläget för paret eftersom båda arbetade på Folktandvården i Visby dit många av så kallade ensamkommande flyktingbarn vände sig för att laga sina tänder. Under 2016 blossade debatten om ensamkommande upp – inte minst på grund av de höga kostnaderna för deras uppehälle, som i vissa fall kunde vara 6-8 tusen kronor per dygn.

– Jag skulle nog uppskatta att upp till 80% av dem var uppenbart vuxna. Det kan man bland annat se på visdomständer som var fullväxta – något som man ser endast hos vuxna människor, säger Bernt.

“Misstankarna ska anmälas”

Ämnet var ett snackis i fikarummet men ingen visste hur man skulle gå till väga med att anmäla misstankarna, enligt Bernt. I seminariets eftersnack deltog bland annat Åsa Carlander-Hemingway, en enhetschef från Migrationsverket, som sa till paret att det visst är viktigt med rätt ålder och att alla misstankar ska anmälas till Migrationsverket.

Sagt och gjort – när han kom tillbaka till jobbet i augusti samma år började Bernt tipsa Migrationsverket om sina misstankar. Sammanlagt skickade han drygt 8 mejl där han påtalade att han var tandhygienist och ansåg att den ålder som står angiven i Migrationsverkets handlingar var fel.

– Det är ju viktigt att rätt ska bli rätt – inte minst för att vuxna personer inte ska bo tillsammans med barn.

Föga anade Bernt vad som skulle ske härnäst. Han fick aldrig något svar från Migrationsverket. Istället vidarebefordrade en av myndighetens tjänstemän hans mejl till en god man för en av personerna som tipsen handlade om. God man har i sin tur kontaktat Bernts chef på Folktandvården, Mats Kvarnberg. Det tog inte lång tid innan ett fullt pådrag var igång.

– Chefen bad mig att komma till ett enskilt rum där det också satt en annan hög chef från arbetsgivaren, Region Gotland. De meddelade mig att jag inte ska komma till jobbet imorgon, att jag är avstängd och att det kommer att bli en utredning.

Hur kändes det?

– Det kändes tungt. Men jag insåg inte allvaret i det fullt ut än. Jag berättade ju att kvinnan från Migrationsverket hade sagt att jag skulle anmäla. Jag trodde att det skulle klaras upp på några dagar och jag skulle kunna komma tillbaka till jobbet.

Men riktigt så blev det inte. 14 dagar senare blev Bernt avskedad efter 10 års tjänst på Folktandvården. Arbetsgivaren menade att han bröt mot patientsekretess vilket skulle ha varit till men för hans patienter.

Uthängd och förnedrad

Alla tre lokaltidningar på Gotland beskrev honom som en farlig rättshaverist och snudd på högerextremist som “åldersbedömde flyktingar på eget bevåg”. Nyheten nådde även SVT.

– De skrev om mig på första sidan utan att ens kontakta mig. Man kände sig så enormt utsatt. Visst, de har inte skrivit ut mitt namn, men Gotland är en liten plats och alla känner alla så det är inte svårt att lista ut vem det kan handla om.

Men Bernt är varken högerextrem eller ens politiskt aktiv. Hans öde är på många sätt tidstypiskt. Han är infödd gotlänning och har bott hela sitt liv på ön. Före Folktandvården jobbade han med att bygga mobilbasstationer på en fabrik som tidigare ägts av Ericsson. Fabriken förvärvades av Flextronics som så småningom flyttade produktionen till Ungern och 2003 la ner verksamheten i Visby. Bernt blev uppsagd.

Det var då han och hans fru bestämde sig för att gå en treårig utbildning hos Umeå universitet för att bli tandhygienister.

– Det skulle bli en omstart för oss, säger Bernt.

Och så fick de ett jobb ganska snabbt efter avslutad utbildning, på samma Folktandvården i Visby.

“Det är ganska kört för mig”

– Jobbet är ju det viktigaste. Allt kretsar kring det. Har man inget jobb, har man inga pengar, ingen fritid.

Därför tog han beslut att ta kampen för att få sitt jobb tillbaka. Bernts fack vägrade att hjälpa honom eftersom han råkade gå ur facket ett par månader innan detta hände. Detta innebär att han fick betala för advokathjälp ur egen ficka. Frustrationen och upprördheten över den orättvisa behandling som han anser sig ha blivit utsatt för av Region Gotland var dock så stor att han tog det steget.

– Jag är ju 57 år och det betyder att det är ganska kört på arbetsmarknaden för mig. Region Gotland är en stor arbetsgivare i min bransch på ön och någon ny anställning hos dem är ju uteslutet. Det finns några privata alternativ men deras intresse slutade alltid efter frågan ”Varför slutade du hos Region Gotland?”.

Bernt försökte att hitta ett jobb på fastlandet. Han lyckades få ett temporärt kontakt i Kalmar län dit han pendlade med färjan från ön för tredagarsskift. I längden funkade det inte dock. Samtidigt blev hans fru som arbetade på samma arbetsplats tvungen att först gå ner till halvtid för att sedan säga upp sig helt.

– Hon fick hälsoproblem på grund av hela denna tråkiga situation. Det blev omöjligt att fortsätta helt enkelt. Det hjälpte inte heller att vissa kollegor började titta snett på henne, förklarar Bernt.

Med andra ord hade inte någon i paret jobb när en dom kom från Gotlands tingsrätt efter nästan ett års lång rättsprocess. Tingsrättens bedömning blev att det saknades grund för avsked. Däremot hade arbetsgivaren rätt att säga upp Bernt. I domen vidhåller tingsrätten att ett brott mot patientsekretessen hade skett – men betonar samtidigt att det inte framkommit att de drabbade har lidit skada på grund av det samt att det kan finnas vissa undantag från sekretess.

Region Gotland skulle betala ett litet skadestånd till Bernt – 35 tusen kronor – samt en lön för fem månader. Parterna skulle stå för var och en sina rättegångskostnader, vilket innebär att det fortfarande var en plusaffär för familjen Herlitz.

– Visst, jag fick inte mitt jobb tillbaka och det var tråkigt. Men å andra sidan kunde det bli ännu värre.

Region Gotland strikes back

Då kom nästa chock: Region Gotland överklagade domen till nästa instans – Arbetsdomstolen i Stockholm.

– Detta innebär att om vi förlorar där kommer vi att få betala hela rättegångskostnaden för bägge parter – och det kan handla om 1-1,5 miljoner kronor.

Enligt Bernt anlitade Region Gotland en av de bästa – och dyraste – juristerna inom arbetsrätt som finns i Sverige.

– Han vinner alltid sådana mål, säger Bernt uppgivet. Han berättar även att stjärnadvokaten anmälts för jäv vid Arbetsdomstolen vid flera tillfällen.

Bernts juridiska ombud uppskattar att de totala rättegångskostnaderna kommer att hamna på minst 700 tusen kronor – och ”uppåt”. Bara i första instansen debiterade Region Gotlands advokat 450 tusen kronor.

På advokatens hemsida står det att mannen är ”rankad bland 1 inom arbetsrätt i Sverige av Chambers Europe och rankad som leading individual av Legal 500”. När Samhällsnytt kontaktar honom på telefon bekräftar han uppgiften om anmälningar om jäv. Mannen vill dock inte säga vilka omständigheter som togs upp i anmälningarna och hänvisar till tystnadsplikt.

Vad händer om ni förlorar och blir tvingade att betala rättegångskostnader?

– Det kommer att bli en dödsdom för oss, för hela familjen – även för min femåriga dotter. Vi har inte en miljon kronor, vi är arbetslösa nu. Man ska betala det inom 30 dagar efter domen annars kommer Kronofogden. De kommer att ta vår lägenhet, vår bil, alla möbler… Vi blir barskrapade.

– Jag tycker också att det hela är så omoraliskt. De har obegränsat med resurser, med våra skattepengar. Och de väljer att sätta sprätt på de resurserna för att krossa mig och mitt liv.

Har du försökt kontakta andra medier?

– Ja, jag skrev till SVT men fick aldrig något svar.

Men ett tv-team följde faktiskt rättegången: SVT:s program Domstolen var på plats för att rapportera om stjärnadvokatens arbete. Enligt Bernt, var de föga intresserade av hans historia.

“Jag blir rädd för det här samhället”

Flera källor pekade ut hälso- och sjukvårdsdirektören hos Region Gotland, Maria Dalemar, som den chef som stod bakom beslutet att avskeda Bernt och driva vidare en juridisk process mot honom. När Samhällsnytt kontaktar henne på telefon förklarar hon beslutet att gå vidare till Arbetsdomstolen med att det ska just vara ett avsked till följd av det sekretessbrott som Bernt ska ha gjort sig skyldig till, och inte uppsägning – vilket Gotlands tingsrätt ansåg – samt att ”det är viktigt att pröva detta rättsligt”.

– Det är en skillnad mellan avsked och uppsägning och det har med allvarlighetsgrad i sekretessbrottet att göra.

Men förstår du vilka personliga konsekvenser det kommer att medföra för Bernt och hans familj?

– Jag har inga synpunkter på det, svarar Dalemar och lägger på luren.

Enligt Region Gotlands löneadministration, uppbär Dalemar en lön på 105 tusen kronor per månad. Tidigare uppmärksammades hon av Sveriges Radio när det framgick att hon inte är folkbokförd på Gotland, utan i en annan kommun. Det som inte framgick i SR:s reportage är att skattesatsen för kommunalskatten var ungefär 1,3% lägre i Lidköpings kommun där Dalemar var folkbokförd vid tillfället. Detta gav henne möjlighet att ytterligare maximera sin inkomst och betala en lägre inkomstskatt.

Samhällsnytt har även kontaktat Bernts f.d. chef Mats Kvarnberg som har slutat på Folktandvården.

– Det hela är oerhört tragiskt och beklagligt, säger han på telefon.

Menar du att Region Gotland borde ha agerat annorlunda?

– Nej, jag kan inte uttala mig i den frågan. Men jag menar att om Bernt hade sagt till mig innan han skickade de där mejlen hade vi kunnat undvika detta.

Ska han alltså skylla sig själv?

– Det finns ju ingen annan som kan lastas för det.

När jag frågar Bernt om hans syn på samhället har förändrats under den här resan tystnar han för en stund. När han börjar prata igen kan jag knappt höra honom:

– Innan allt detta levde vi ett tryggt liv. Jag räknade med att jag är skyddad, att det finns samhällsinstitutioner som kan hjälpa mig om jag blir orättvist behandlad. Men ingen ville hjälpa mig, ingen… Jag blir rädd för det här samhället.

Plus