Det hårt kritiserade nybygget av badhuset i Kiruna har hamnat i ännu en allvarlig knipa. Stora snömängder på taket riskerar nu att skada byggnaden, samtidigt som kommunen inte kan – eller vill – svara på hur mycket de nya åtgärderna som krävs kommer att kosta. Redan har kostnaderna tredubblats jämfört med ursprungskalkylen. För skattebetalarna i Kiruna fortsätter osäkerheten, medan ansvarsfrågan om vem som ska ta slutnotan, de själva eller de anlitade fuskbyggarna, skjuts på framtiden.
Under vintern har det blivit tydligt att badhusets konstruktion inte klarar de snölaster som är normala i Kiruna. Enligt ett inslag i Sveriges Radio riskerar stora snömängder på taket att allvarligt skada byggnaden, vilket nu tvingar kommunen att planera förstärkningar av takstolarna men också pelare i en bärande mellanvägg.
– Skulle det komma extra snö på den snömängd som badhuset är godkänt för så behöver man skotta och det är en risk man i så fall har då, säger biträdande kommundirektören Susanne Hägglund till SR.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Åtgärderna kan dock inte genomföras fullt ut förrän under barmarksperioden. Fram till dess är den huvudsakliga strategin att hålla taket fritt från snö – en åtgärd som i praktiken innebär att hela byggnadens säkerhet hänger på väderlek och manuell snöskottning.
Konsekvenserna av felkonstruktionen är allvarliga. Om snölasten blir för tung riskerar hela takkonstruktionen att ge vika, med omfattande skador och nära totalförstörelse av byggnaden som följd.
Kostnaden – ännu ett mörkertal
Redan i dag har badhuset passerat 1,4 miljarder kronor i totalkostnad, vilket är omkring tre gånger så mycket som de ursprungliga kalkylerna. Trots detta kan kommunen inte ange hur mycket de nödvändiga förstärkningarna av takstolar och pelarna kommer att få notan att skjuta i höjden med ytterligare.
– I dagsläget kan vi inte svara på hur stor kostnaden blir, säger Hägglund och konstaterar att det initialt blir kommunen, et vill säga skattebetalarna som får stå också för den här delen av den skenande notan.
LÄS MER: Kostnad för badhus ökar med 25 miljoner per månad
Vad som händer därefter är oklart. Hägglund öppnar för att det kan bli en juridisk fråga längre fram – ett uttalande som pekar på att ansvarsfrågan mellan kommun och byggherre fortfarande är olöst.
Med tanke på projektets historik väcker tystnaden oro. I backspegeln har varje nytt “oförutsett” problem inneburit hundratals miljoner i extra kostnader. Att förstärka bärande konstruktioner i efterhand är sällan billigt.
Ett projekt som bränner pengar
Historiken visar ett mönster som blivit allt svårare att bortförklara. Från början skulle badhuset kosta omkring 360–550 miljoner kronor, beroende på vilken tidig kalkyl man utgår ifrån. I dag är summan nära 1,5 miljarder – och fortsatt stigande.
I en tidigare granskning har det framkommit att projektet i praktiken budgeterats efter historisk förbrukning snarare än faktiska behov. Pengar har tillförts i takt med att de tagit slut, ofta via stora “ofördelade budgetposter”, vilket kraftigt försvårat insyn, uppföljning och ansvarsutkrävande.
LÄS MER: Notan för badhus över en miljard
Enligt uppgifter har kostnaden periodvis ökat med 20–25 miljoner kronor per månad – en takt som mer liknar ett löpande konto än ett investeringsprojekt med tydliga mål.
Slöseriombudsmannen har beskrivit upplägget som allt annat än seriös projektstyrning och pekat på att incitamenten för entreprenörer att bli klara i tid urholkas när betalning sker utan tydliga delmål.
Besparingar på andra håll
Samtidigt som badhuset fortsätter att sluka resurser befinner sig Kiruna kommun i ett ansträngt ekonomiskt läge. Kommunen är en av de högst skuldsatta i landet, med miljardlån som motsvarar över 130 000 kronor per invånare.
För att få ekonomin att gå ihop har man dragit ned på helt andra verksamheter: mjölk och vissa livsmedel i skolorna har tagits bort, efterrätter på äldreboenden har strukits och under perioder har kommunen haft svårt att ens finansiera löpande personalkostnader.
LÄS MER: S-kommun slösar hundratals miljoner på badhus – nu får skolbarnen ingen mjölk
Kontrasten är slående och har inte undgått kritik. Medan grundläggande välfärd får stå tillbaka fortsätter ett enda stort skryt- och prestigeprojekt att prioriteras och sluka pengar utan bortre gräns, trots återkommande tekniska brister.
Öppning i mars – ett skakigt löfte
Målet är officiellt fortfarande att badhuset ska kunna öppna senast i mars. Men med pågående arbete på takstolarna, uppskjutna förstärkningar av bärande pelare och ett ständigt behov av snöskottning framstår tidsplanen som allt annat än stabil.
Kirunabornas tålamod har prövats länge. Frågan är hur många fler vintrar – och hur många fler tilläggsbudgetar – projektet klarar innan någon tar konkret ansvar för varför ett badhus i en arktisk stad byggdes så att snön som är en självklar del av verkligheten här blivit ett hot mot hela konstruktionen.
