DEBATT • ”Akta er! Vi är utsatta för en konspiration! Konspirationen går ut på att sprida konspirationsteorier. Skurkar gynnar sina syften med lögner som att judar styr världsekonomin, att flygplan sprider kemikalier, och att vaccin ger autism. Vi måste skydda oss från denna konspirationsteorikonspiration. Men oroa er inte! Ge mig era pengar, röster, hus, och hundvalpar så ska jag skydda er!!”

Konspirationsteorier är populära. Eller mer precist, det är populärt att oroa sig för dem. Speciellt stark är oron över hur konspirationsteorier sprids över internet. Det talas om ”fejknyheter,” ”trollfabriker,” och ”filterbubblor.” Detta ska få det goda men dumma folket att rösta på stygga saker som Trump, Brexit, och icke-miljöpartistiska partier, särskilt Sverigedemokraterna.

Konspirationsteorierna antas spridas av mäktiga organisationer. Dessa organisationer behärskar världen från skuggorna och manipulerar folk att rösta mot sina intressen. Dessa skuggorganisationer ska vara kopplade till SD, Trump, Ryssland, Kina, Silicon Valley, och kanske Davos. De bedriver ”psyops,” ”hybridkrigföring,” och ”desinformationskampanjer,” och konspirerar mot oss med sina konspirationsteorier.

Mänsklig psykologisk mekanism

Det är intressant att denna verklighetsbeskrivning själv låter som en konspirationsteori. Som de flesta konspirationsteorier bygger den på en mycket mänsklig psykologisk mekanism. Detta är vår vilja att se mönster och avsikter bakom allt. Vi antar att om något händer så är det för att någon medvetet orsakade det. I själva verket så är det mesta här i världen sådant som bara händer.

Detsamma gäller konspirationsteorier. Ingen kontrollerar dem. De sprider sig som virus genom våra samhällen och hjärnor. Nog gör vissa individer sitt bästa för att hjälpa till, men det är inte samma sak som att de kan kontrollera berättelserna. Konspirationsteorier får snart sina egna liv.

Roliga och korkade

Detta förklarar varför många konspirationsteorier är roliga. Särskilt på så vis att de är utomordentligt korkade. Ta idén att reptilmänniskor kontrollerar all världens regeringar. Det är denna dumhet som gör att idéerna sprider sig, eftersom det gör dem roliga. De flesta så kallade trollfabriker som sprider desinformation på internet är inte politiskt motiverade, även när de sprider politiska idéer. De vill ha pengar. Ju mer bisarra fejknyheter är desto mer uppmärksamhet får de. Men det är inte samma sak som att man kan kontrollera vad folk tänker.

Denna brist på kontroll kan illustreras av att folk som tror på konspirationsteorier med en viss vinkling även tror på konspirationsteorier med motsatt vinkling. Ibland blir detta komiskt, som när judas anklagas för både världskapitalismen och kommunismen på samma gång, eller då islamister påstår att en viss terrorattack var helt rättfärdigad, men att den egentligen utfördes av CIA, eller att klimatskeptiker är lättlurade idioter, men också att de är oljeindustrins cyniska legosoldater. Paranoia har ingen logik eller riktning, utan slår vilt omkring sig. Det är det som gör den nojig.

Konspirationsteoriernas makt är begränsad

Vi bör inte överdriva konspirationsteoriernas makt. Det är så få som tror på dem. Eller mer precist, det är så få som verkligen tror på dem. Visst finns det exempel på extremt populära konspirationsteorier. I Mellanöstern skylls det mesta på Israel och USA, även sådant som 11:e september och 7:e oktober. Sjutton procent av USA:s befolkning påstås acceptera QAnon, idén att Trump kämpar mot en grupp satanistiska pedofiler. Men detta är inte samma sak som att de verkligen tror på det.

Ta exempelvis den till QAnon närbesläktade ”Pizzagate.” Alltså tron att Hillary och Bill Clinton organiserade en pedofilsekt i en pizzeria i Washington DC. År 2017 stormade tjugofemåringen Edgar Maddison Welch in i pizzerian, sköt med sin kulspruta, stökade runt, och letade efter kidnappade barn att befria. Han hittade inga. Här har vi alltså ett exempel på någon som verkligen trodde på det, och följde sin övertygelse på ett högst energiskt sätt.

Men samtidigt får vi tänka på de miljontals människor som ”accepterade” Pizzagate utan att agera som Welch gjorde. Varför inte? För att de inte verkligen trodde på det. Pizzagateincidenten är så komisk och intressant just eftersom den är unik – en person som verkligen följde en konspirationsteori till dess logiska slutpunkt! En inspiration för oss alla.

Uttryck för stamkänsla

Konspirationsteorier bör bäst förstås som ett uttryck för stamkänsla. Vi tror för att vår stam förväntar sig det. Att tro på konspirationsteorier är som att vifta med stammens flagga eller bära dess färger. Det påstås ofta att konspirationsteorier stödjer extremism, men snarare är det extremism som stödjer konspirationsteorier. Extremism och konstiga åsikter går hand i hand, eftersom folk ju rent definitionsmässigt inte vore extrema om de inte hade konstiga åsikter.

Hur bör vi då hantera konspirationsteorier? Jag föreslår att vi tar det med jämnmod. Deras politiska inflytande är begränsat. Men varför finns det då de som ständigt argumenterar för denna rädsla? För att de tjänar på det. Rädsla både säljer och ger inflytande.

Först har vi alltså konspirationsteoretiker, alltså de som tror på konspirationsteorier. Sedan har vi konspirationsteoriteoretiker, alltså de som påstår att folk konspirerar mot oss genom att sprida konspirationsteorier. Eftersom jag tror att de ofta påstår det för att tjäna sina egna syften så borde jag alltså vara en konspirationsteoriteoriteoretiker. Men vad händer om jag anklagades för att sprida detta som en konspirationsteori? Mina anklagare borde ju då kallas… Jag tror det är bäst att sätta punkt.

Jakob Sjölander