Den ”neurologiska bördan av klimatförändringar blir allt svårare att undvika”. Det menar Clayton Page Aldern, tidigare neuroforskare men numera uppsugen i den klimatalarmistiska rörelsen som opinionsbildande skribent.

Aldern drar nu växlar på sin forskarbakgrund för att övertyga beslutsfattare och allmänhet om att den påstådda globala uppvärmningen inte endast förstör planeten, utan också orsakar ”spridning av hjärnsjukdomar”. Rönen återfinns i hans nyutkomna bok ”The Weight of Nature: How a Changing Climate Changes Our Brains”.

Varnar för ”hjärnätande amöbor”

Ett sätt som de förmenta klimatförändringarna enligt Aldern orsakar hjärnsjukdomar är genom ”expansionen av zoonotiska sjukdomar” – det vill säga sjukdomar som överförs från djur till människa. Detta genom att djurpopulationer tvingas till nya territorier.

Den tidigare forskaren nämner bland annat ”den hjärnätande amöban Naegleria fowleri”, som visserligen inte synts till men kan komma att väckas till liv av de påstådda klimatförändringarna, komma in i den mänskliga hjärnan genom näsborrarna och orsaka ”förödande meningoencefalit”.

Varnar för – men bidrar själv till – klimatångest

Men det är inte bara fysiologiska hjärnsjukdomar som Aldern oroar sig över. Lika bekymrad är han över de psykiska åkommor som de påstådda klimatförändringarna för med sig. Värst är det för barnen som lever med ständig klimatångest över jordens nära förestående undergång i en klimatkatastrof.

”Den existentiella nöd som orsakas av miljöförändringar är ett alltför verkligt fenomen kopplat till förhöjd frekvens av ångest, depression och till och med självmord. För dessa samhällen är ärren efter klimatförändringar inte bara fysiska utan djupt psykologiska”, skriver Aldern.

”Eko-ångest, den kroniska rädslan för miljöundergång, ökar, särskilt bland unga människor. Det är ett generationstrauma, en tyngd som bärs av de som kommer att ärva en värld i kaos”, fortsätter han.

Kritiseras för skrämselpropaganda

Många utanför den klimatalarmistiska rörelsen har gjort samma iakttagelser som Aldern. Men i motsats till forskaren, som tror på domedagsprofetiorna, menar kritikerna att orsaken till påverkbara barns och ungdomars klimatångest i stället är skrämselpropaganda som saknar verklighetsförändring. Alderns bok blir då en del av problemet genom att spä på den grundlösa klimatångesten ytterligare.

Det är belagt att man inom de klimatalarmistiska rörelsen medvetet valt en retorik och terminologi som ska väcka så starka ångestkänslor som möjligt. Man talar, med bristfälligt stöd i forskningen, om en ”världsomspännande klimatnödsituation” och ”den största krisen i historien” där till och med världskrigen ställs i skuggan.

Får draghjälp av mediaetablissemanget

Draghjälp får man av klimattroende inom det vänsterliberala mediaetablissemanget. I Sverige har Public Service länge matat ut klimatalarmismens budskap medan dess kritiker inte har fått komma till tals. I internationell press pratas om att ”det är dags för oss att få panik om den globala uppvärmningen”.

Brittiska vänstertidningen The Guardian, med chefredaktör Katharine Viner i spetsen, tog för en tid sedan på sig ledartröjan för övrig medias klimatjournalistik när man lanserade en stilguide för hur media i så dramatiska ordalag som möjligt bör beskriva och rapportera om de påstådda klimatförändringarna och dess konsekvenser.

Man förordade bland annat att upphöra med att använda ordet ”klimatförändringar” och i stället skriva ”klimatnödläge”, ”klimatkris” eller ”klimatsammanbrott”. På motsvarande sätt rekommenderades begreppet ”global upphettning” framför ”global uppvärmning”. Motsvarande retoriska anpassning till den klimatalarmistiska rörelsen kan iakttas inom FN och andra organisationer med stort inflytande.

Barn med klimatångest medicineras

När det gäller hur barn och unga påverkas av den alltmer uppskruvade klimatretoriken har bland annat psykoterapeuten Caroline Hickman från Climate Psychology Alliance (CPA) varnat föräldrar för att använda det här alarmistiska sättet när man pratar med dem om klimatet.

– Vad du inte vill är att barnet ska kollapsa i en brunn av depression och säga: ”Vad är poängen med att gå till universitetet”, eller ”Vad är poängen med att göra mina tentor”, som jag har hört barn säga, varnar Hickman.

Enligt CPA blir det nu allt vanligare att barn får antidepressiva och ångestdämpande mediciner utskrivna. för sin klimatångest. Termen har fått följande definition inom psykologin och psykiatrin: ”En kronisk rädsla för miljöundergång”.