LEDARE • Spaniens regering går fram med ett dekret som ger upp till cirka 500 000 personer utan laglig rätt att vistas i landet en laglig status – med start i april. I praktiken belönar beslutet illegal invandring och skickar signalen att om du stannar tillräckligt länge får du papper. Samtidigt öppnas dörren för fri rörlighet i hela EU, vilket kan uppmuntra fler att försöka invandra olagligt.
Spaniens socialistledda koalitionsregering har nyligen godkänt ett dekret som ger upp till 500 000 personer utan laglig rätt att vistas i landet amnesti. Enligt en pådrivande minister ska beslutet gynna Spanien som helhet – men effekterna sträcker sig långt bortom landets gränser.
LÄS MER: Spansk amnesti till halv miljon illegala invandrare
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Samnytt har under årens lopp rapporterat om det stora inflödet av illegala migranter som med båt tar sig från Afrika till Spanien. Med den nya amnestin får migranter som vistats olagligt i landet i minst fem månader inte bara laglig status i Spanien, utan de blir också, i praktiken, en del av EU med full tillgång till fri rörlighet.
Det är svårt att se beslutet på något annat sätt än som en belöning för illegal invandring. Risken är uppenbar – fler kan uppmuntras att ta steget, vilket i sin tur kan skapa en kedjeeffekt där fler söker sig olagligt till EU.
Det här är inte en “humanitär reform” utan ett politiskt val att normalisera illegal invandring och skicka signalen att tar du dig in och stannar tillräckligt länge, så kommer staten förr eller senare och stämplar papperen åt dig. Spanien förstör sitt eget land men framför allt exporterar man konsekvenserna till resten av EU.
I praktiken innebär legalisering att människor går från att vara “irreguljära” till att få uppehålls- och arbetsrätt i Spanien under en period. Och i en union där gränskontrollerna mellan medlemsländerna är avskaffade i vardagen, blir nästa steg självklart: sekundär rörlighet.
Det spelar ingen roll hur mycket EU vill låtsas att “det här är nationellt”. Effekten är europeisk. När en medlemsstat gör en massamnesti blir resten av unionen ett område där människor kan förflytta sig, etablera sig, söka sig vidare, och där mottagarländerna förväntas hantera följderna politiskt, socialt och ekonomiskt.
Det drabbar i synnerhet Sverige, som redan bär enorma kostnader av decennier av ansvarslös migrationspolitik. Och det drabbar också oss som faktiskt gillar rörlighet inom EU – den riktiga rörligheten: studier, jobb, kärlek, företagande, kulturutbyte. Den rörlighet som bygger på ordning, gränser och lag.
EU låter Spanien göra som det vill – samtidigt som man jagar Ungern
När den spanska oppositionen försökt ta upp frågan på EU-nivå har budskapet från Bryssel, med Ursula von der Leyen i spetsen, varit att det är medlemsstaten som ensam har befogenhet att besluta om legalisering av illegala invandrare.
Men jämför med hur EU agerar mot Ungern när landet driver en hård linje i asyl- och gränsfrågor. EU-domstolen har exempelvis dömt ut massiva ekonomiska sanktioner mot Ungern kopplade till asyl/återvändande och efterlevnad av EU-regler.
Så här ser dubbelmoralen ut i praktiken:
- När ett land försöker stoppa inflödet och skydda unionens yttre gräns: juridiska processer, fördömanden, böter.
- När ett land belönar illegal invandring med massamnesti: “nationell fråga”, inget att se här.
EU har skapat en politisk reflex att slå ner på “fel” ideologiska avvikelser – allt kan stämplas som “extremism” när det passar – samtidigt som man saknar ryggrad inför den liberala migrationsradikalism som i praktiken bryter ner samhällen och urholkar tilliten.
EU måste omdanas: Yttre gräns först – allt annat sen
Om EU överhuvudtaget ska behålla sin legitimitet framöver måste prioriteringen vara glasklar: att skydda de yttre gränserna och förhindra att medlemsstater driver politik som i praktiken omvandlar resten av unionen till en “mottagningsyta” för amnestier och pull-faktorer.
Det borde vara lika självklart som när EU sätter press på länder som bryter mot andra grundläggande principer: om ett medlemsland konsekvent för en migrationspolitik som urholkar Schengen och den fria rörligheten, är det inte längre “en intern angelägenhet” – det är ett europeiskt sabotage.

Sanktionera Spanien
Det enda rimliga svaret är ett politiskt uppror från Europas laglydiga medborgare och från de länder som fortfarande vill ha ordning. För detta är den bistra sanningen:
Antingen har vi fri rörlighet mellan ordnade nationer som respekterar gränser och lag. Eller så har vi fri rörlighet i ett system där den mest ansvarslösa medlemsstaten sätter standarden – och då kommer rörligheten förr eller senare att strypas ändå, när människor kräver att gränserna återinförs.
EU, och övriga Europa, borde i ljuset av vad Spaniens socialistiska regering nu gör – och har gjort under lång tid – agera: införa kraftiga ekonomiska sanktioner, utesluta Spanien ur EU eller åtminstone ur Schengensamarbetet. Om landet tillåts stanna i unionen bör man dra in rösträtten i migrationsfrågor och stoppa spanska kandidater från nyckelpositioner inom EU, med mera.
Spaniens socialistiska regering väljer kaos framför ansvar. Men EU väljer – än en gång – att vända bort blicken, så länge det är “rätt” ideologi som orsakar skadan.
LÄS ÄVEN: Ekeroth: ”EU öppnar dörren för Indiens billiga arbetskraft”





