LEDARE • Vi svenskar är ju bra på att klappa oss själva på axeln. Vi ser oss som världens moraliska stormakt, där korruption och kompisar som fixar jobb åt varandra bara händer i andra, sämre länder. Men skrapar man lite på ytan så ser det annorlunda ut. Där makten, pengarna och politiken hänger ihop som en enda stor klump, och mitt i allt står ofta Socialdemokraterna.

Ta Stegra, det som tidigare hette H2 Green Steel. Ett jätteprojekt i Boden som aldrig hade kommit igång utan politiska beslut, statliga kreditgarantier och ett skydd mot all kritik som nästan känns heligt. Allt sålt som ”grön omställning”, och i Sverige idag är det som ett magiskt ord som stänger mun på folk. Fråga om kostnaderna, riskerna eller om det ens håller, då plötsligt är du en klimatförnekare eller bakåtsträvare.

Men kollar man närmare ser man hur det gamla vanliga S-nätverket snurrar på. Ibrahim Baylan, som var näringsminister och hjälpte till att styra upp politiken för såna här gröna prestigejobb. Sen lämnar han politiken och poppar upp som rådgivare hos Vargas, samma gäng som Harald Mix driver och som ligger bakom Stegra. Visst, han säger att han inte jobbar direkt med just det bolaget. Men kom igen, alla vet hur det funkar i de kretsarna.

Sen har vi Mikael Lindström, med rötter i den socialdemokratiska världen, som nu är public affairs-ansvarig på Stegra. Hans jobb? Att vara bron mellan bolaget och politikerna, mellan korridorerna i Rosenbad och skattepengarna som pumpas in. Och Anders Sundström, gammal S-minister och finansman i partiet, som enligt uppgifter har egna intressen kopplade till projektet och funkar som rådgivare i bakgrunden. En tungviktare med både politiska kontakter och personlig vinning.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: ”Aldrig glömma, aldrig förlåta vad sossarna gjort”

Accepterad S-korruption

Och så hejaklacken från partiet: S-folk som jublar offentligt, åker upp till Boden och ställer upp på bilder framför drömfabriken, och försvarar varje miljard i stöd utan en enda kritisk fråga. Bara lojalitet mot de egna.

Det är det som gör det så bottenlöst hycklande. Samma parti som i åratal har gnällt om marknadens misslyckanden, om behovet av stenhårda regler och hur farligt det är när privata aktörer skor sig – de har byggt ett system där det viktigaste är vilka politiska vänner du har. Vinster är bara dåliga när det är någon annan som tar dem.

Den gröna omställningen har blivit den perfekta ursäkten för sånt här. Klimatet används för att tysta alla som frågar, och för att vältra över riskerna på oss skattebetalare. Går det åt helvete är det samhällets fel. Går det bra cashar insiders in.

I andra länder skulle det här bli skandaler, avgångar och utredningar. I Sverige? Tystnad, bortförklaringar. Vad som i andra fall hade varit gigantiska skandaler blir på sin höjd någon artikel, myndigheter rycker på axlarna. Det känns som att vi har accepterat att S-korruption är den fina sorten.

Men det säger mycket om oss som land. Att korruption bara är korruption när det passar att peka ut den. Och att ett parti som kallar sig arbetarrörelse egentligen har gjort staten till ett verktyg för sina egna kretsar.

Vill vi snacka allvar om rättsstat, öppenhet och demokrati så måste vi börja där det faktiskt svider. Och då går det inte att fortsätta blunda för vad som händer på baksidan av den gröna omställningen, och Socialdemokraternas roll i korruptions-Sverige.