LEDARE • Kolonialismen är ett av vår tids mest laddade begrepp – i synnerhet för västvärldens vänster. Det är ett narrativ som återkommer i allt från universitetslitteratur till FN-deklarationer: väst är förövaren, resten av världen offer. Europa, USA och i synnerhet Israel får bära hela den moraliska skulden för århundraden av förtryck och landstöld. Men det finns ett stort problem med denna berättelse: den är selektiv och djupt historielös.
En av världshistoriens mest omfattande och långvariga koloniala expansioner drevs inte av européer – utan av muslimska araber och senare av andra muslimska imperier såsom de osmanska turkarna. Trots detta lyser vänsterns kritik mot dessa koloniala härjningar med sin frånvaro.
Arabisk imperialism i Mellanöstern och Nordafrika
När Muhammeds efterföljare inledde sin expansion efter hans död år 632 e.Kr. fanns inte något ”arabiskt Mellanöstern”. Regionen var ett lapptäcke av olika folk, språk och religioner: assyrier, araméer, kopter, berber, perser och greker – kristna, judar, zoroastrier. Inom ett sekel hade det muslimska kalifatet erövrat hela den arabiska halvön, Syrien, nuvarande Israel, Egypten, Persien, och Nordafrika. Det var en våldsam expansion driven av religiös övertygelse, militär makt och en imperialistisk världsbild.
Städer som Alexandria, Damaskus och Jerusalem föll under svärdet, och deras befolkningar tvingades acceptera islamisk överhöghet – ofta under hot om död, fördrivning eller tunga skatter (jizya) för att få behålla sin religion. Arabiskan infördes som förvaltningsspråk, och många av regionens gamla språk och kulturer marginaliserades eller utrotades. Detta var inte kulturellt utbyte – det var kolonisering.
Berberfolken i Nordafrika hade en rik historia innan den arabiska expansionen. Men efter muslimernas erövring på 600- och 700-talet, tvingades de in i en arabisk-islamisk kultur. Än idag är arabifieringen så genomgripande att många tror att Nordafrika ”alltid” varit arabiskt. I själva verket är det en följd av en tusenårig kolonial process som ändrade hela regionens identitet.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Europa – också måltavla för muslimsk expansion
Inte ens Europa var förskonat. På 700-talet invaderade muslimska styrkor den iberiska halvön och grundade emiratet i Córdoba. Det tog över 700 år för Spanien att återta sitt territorium – en kamp som i vänsterkretsar ofta fördöms som intolerans snarare än vad det egentligen var: antikolonial befrielse.
Samtidigt pågick islamisk expansion i sydöstra Europa, där det Osmanska riket erövrade Balkan och till sist Konstantinopel 1453 – en stad som varit kristen och grekisk i över tusen år. Haga Sofia, den kristna kyrka som ursprungligen uppfördes åren 532–537 av Justinianus I, gjordes om till en moské och är nu en påminnelse över islams kolonisering.
Det Osmanska riket styrde delar av Europa i flera hundra år – men detta nämns sällan när västvärldens koloniala skuld diskuteras.
Dubbelmoralen i samtidsdebatten
Det intressanta är inte bara historiens fakta, utan hur den används. Vänstern lyfter gärna slavhandel – men inte att arabiska slavkaravaner drev miljoner afrikaner norrut och österut i över tusen år, långt före och långt efter den transatlantiska slavhandeln. De lyfter gärna västlig imperialism – men aldrig att arabiska och muslimska imperier byggde sina riken på samma våld, dominans och exploatering.
LÄS ÄVEN: Ekeroth: Varför pratar ingen om den arabiska slavhandeln?
Och samtidigt som vänstern fördömer Israels blotta existens som ”kolonial” – trots att judar har historiska rötter i området sedan över 3 000 år tillbaka – så är de helt tysta om att de flesta områden som idag kallas ”arabiska” en gång hade en annan etnisk, språklig och religiös identitet. Den arabisk-muslimska kolonialismen har utraderat otaliga urfolk, men det tycks inte bekymra dem som säger sig kämpa för de förtryckta.
Kolonialismens hyckleri
Kolonialismens kan och bör inte selekteras och förvanskas utifrån ideologisk bekvämlighet. Vänstern låtsas göra det till sitt livskall att bekämpa kolonialt förtryck men hade det varit seriöst hade de konfronterat alla former av imperialism – även när den inte passar in i deras narrativ.
Historien är inte alltid svartvit. Men vänsterns förhållande till kolonialism är det. Och det gör deras kamp icke trovärdig – och mer ideologisk än moraliskt förankrad.
LÄS ÄVEN: Ekeroth: “Vänstern har aldrig skytt några medel för att behålla makten”
