LEDARE • När Tidöregeringen nyligen lade fram förslaget om att göra grovt förtal till ett brott med enbart fängelse i straffskalan var det inget annat än häpnadsväckande. Inte därför att förtal aldrig kan orsaka skada, utan därför att den svenska förtalslagstiftningen redan i dag är rättsosäker, oförutsebar och politiserad.

Att då höja straffen, utan att först åtgärda systemfelen, hade varit att hälla bensin på en redan brinnande rättsskandal.

Jag skrev min första ledartext om detta nyligen och Samnytt intervjuade även en SD:are i justiteutskottet, Pontus Andersson Garpenvall, som då menade att “Skärpningen av straffet för grovt förtal sker för att göra straffrätten med enhetlig” och verkade därmed försvara det hela, med hänvisning till att lagen ska reformeras någon annan gång.

LÄS MER: Ekeroth: SD måste backa om fängelse för förtal

Det är givetvis ohållbart. Man kan inte förvärra straffet för en lag man insett inte fungerar.

Jag kontaktade SD i frågan och efter att min ledare gått ut fick jag svaret att Sverigedemokraterna avser att försöka stoppa just denna straffskärpning. Det är ett klokt besked. Och ja: det tyder på att SD faktiskt har lyssnat och att deras initiala besked kanske då inte blir deras hållning.

Och igår gick även Ulf Kristersson ut på Facebook och började helt plötsligt också prata om att förtalslagen måste göras om. De talar förvisso endast om ”pedofiler och mördare” vilket inte täcker hela problematiken med förtalslagen såsom den är idag. Det är bra att man rättar till att man ska kunna varna för mördare och pedofiler men problemen med lagen handlar inte främst om sådana fall, utan framförallt fall där vänsterextremister försöker tysta tidningar, eller privatpersoner, som skriver och granskar vänsterns företrädare.

Förhoppningsvis tas alla mina invändningar i beaktande när lagen slutligen presenteras för riksdagen.

Lawfare

För problemet med svensk förtalslagstiftning är alltså inte i första hand straffnivåerna, utan konstruktionen.

I dag kan ett yttrande som bedöms som förtal av normalgraden – utan att ett enda ord ändras – bli grovt förtal enbart därför att det fått spridning. Och ”tillräcklig spridning” behöver enligt praxis inte vara särskilt många alls. I vissa sammanhang räcker 10–20 personer. I digitala miljöer kan några hundra läsare vara nog. Resultatet är absurt. Ju mer journalistik når ut, desto större blir straffrisken. Ju större genomslag, desto farligare blir sanningen.

Detta är raka motsatsen till hur ett fritt samhälle ska fungera.

I min motion till Sverigedemokraternas landsdagar i höstas – som partiet centralt också gav mig rätt i – beskrev jag hur förtalslagstiftningen i dag används som ett maktmedel. Inte för att försvara någons ära, utan för att straffa och tysta kritik. Det fenomenet kallas lawfare.

Det är inte en konspirationsteori utan numera vardag i svensk rättspraxis.

Opinionsbildare, fristående journalister och samhällsdebattörer dras in i utdragna rättsprocesser där själva straffet ofta är processen i sig. Kostnader, stress, självcensur – och i slutändan ibland fällande domar, trots att uppgifterna varit sanna, välgrundade och framförda i tydlig samhällskontext.

Vem är offentlig?

Ett av de mest uppenbara systemfelen gäller begreppet offentlig person.

Personer som syns i media, driver rättsprocesser, erhåller stora offentliga bidrag och aktivt påverkar samhällsdebatten klassas ändå gång på gång som privatpersoner i domstol. Resultatet blir att legitim granskning kriminaliseras.

Fallen med den skattefinansierade så kallade Näthatsgranskaren Tomas Åberg är ett skolboksexempel. Trots hans tydligt offentliga roll åtnjuter han nästan absolut skydd, medan granskande journalistik straffas – inte för att den varit falsk, utan för att den varit obekväm.

LÄS ÄVEN: Nu ska Mats avtjäna fängelsestraff för olaglig journalistik

Samtidigt ser vi motsatsen i andra mål. Grova politiska tillmälen kan frias som ”värdeomdömen” i politisk kontext, medan betydligt mer underbyggda påståenden om maktmissbruk eller islamistiska kopplingar leder till fällande domar.

När likartade yttranden bedöms helt olika beroende på vem som yttrar dem och i vilket ideologiskt sammanhang, då har lagen tappat sin legitimitet.

Godtycke i kombination med fängelsestraff hör hemma i auktoritära stater – inte i en demokrati som påstår sig värna det fria ordet.

Bra av SD

Att Sverigedemokraterna nu signalerar att de vill stoppa straffskärpningen för förtal är rätt. Men nu hoppas jag att partiet följer upp vad de lovade under partiets landsdagar när de i sitt svar till mig sa att riksdagsgruppen nu ges i uppdrag att göra om förtalslagstiftningen.

Den måste göras om i grunden och få en tydlig och objektiv definition av offentlig person, innefatta en presumtion för försvarlighet vid sanna eller välgrundade uppgifter i samhällsdebatt, tydliggöra det lagstadgat krav på helhetsbedömning grundlagarna, att stopp privata rättsprocesser som syftar till att straffa journalistik eller liknande och en proportionalitetsprincip där fängelse är absolut sista utväg.

Det finns fortfarande chans att göra rätt och se till att Sverige får en förtalslagstiftning som stärker, inte kväver, yttrandefriheten.

SD:s arbete för att stoppa denna del vore isåfall ett slag för det fria ordet och ett slag för de väljare som röstade på oss i SD – där vi på riktigt tar striden mot maktmissbruk och en politiserad rättskipning.

LÄS ÄVEN: SD vill att förtalslagen reformeras innan straffskärpningar ska komma på tal