LEDARE • Situationen i svenskt domstolsväsende har under lång tid nu varit minst sagt oroande. Aktivism, feminisering samt båda lagar och tillämpning av dessa har länge vittnat om hur vår kanske viktigaste instans glider ner i någon form av vänsterelitistisk maktbubbla – frikopplad från folket de ska tjäna. Den senaste protesten från 26 åklagare är ytterligare ett tecken på detta.

I protesten från dessa åklagare går de emot regeringens förslag att sänka straffbarhetsåldern för särskilt grova brott från 15 till 13 år — ett förslag som syftar till att ge rättsväsendet verktyg att åtala unga gängmördare. Sänkningen var något jag föreslog till riksdagen för 12-13 år sedan.

Men i stället för att välkomna en sådan reform som ett nödvändigt svar på den eskalerande gängkriminaliteten, väljer dessa jurister att protestera och till och med överväga att lämna yrket för att de vägrar låsa in barn. Mördarbarn ska tilläggas. Personligen tycker jag nog det vore bra om dessa faktiskt lämnade yrket och gav väg för andra som vågar, vill och förstår allvaret i dagens Sverige.

Detta är givetvis inte bara en juridisk fråga utan det handlar om värderingar, ansvar och institutionernas roll i ett demokratiskt samhälle. Att göra det möjligt att undanta grova gärningsmän från ansvar på grund av deras ålder när de medvetet mördar, spränger och terroriserar är i praktiken att undergräva allmänhetens säkerhet. Att åklagare reagerar med protestlistor i stället för proffsigt bemötande är djupt problematiskt.

I onsdags påbörjades då denna protestlista som nu alltså skickas runt till anställda på Åklagarmyndigheten och Sveriges olika domstolar, där åklagare och domare uppmanas skriva på. De insamlade namnen kommer sedan överlämnas till regeringen.

Bredare trend

Detta knyter an till en bredare trend vi sett under lång tid: ett maktmonopol hos en juridisk elit som allt oftare agerar som politiska aktörer snarare än opartiska rättskipare. Rättsväsendet — domstolarna, åklagarväsendet, juristkåren — har i allt fler fall gått från att vara en garant för lag och ordning till att bli en garant för en idé om samhället som står mycket långt från folkmajoritetens verklighet. Detta är exakt samma kritik som jag riktade mot de grundlagsändringar som i praktiken cementerar just denna elitens makt och skydd — en makt som står utanför demokratins direkta kontroll.

Ekeroth: ”Allvarliga problem med grundlagsändringarna förbises”

Samnytt har även i flera artiklar belyst problemet om hur domstolarna dömer unga män för sexualbrott på oerhört lösa grunder, inte sällan trots att kvinnan som anmält uppvisat ett mönster i att anmäla män hon frivilligt haft sex med.

LÄS ÄVEN: ”När rättsstaten offrar unga män”

Men problemen slutar inte där. För samtidigt som rättsväsendet å ena sidan fattar fullkomligt bisarra beslut när de spärrar in unga män endast baserat på en anklagelse från en kvinna, är de löjeväckande förlåtande mot andra, såsom klimatextremister som blockerar trafiken med hänvisning till ”akut nödläge som dagens klimatförändringar”.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: Domen om klimataktivisten visar att rättsväsendet har fallerat

För att inte prata om hur domare, eller åklagare, ser till att vi inte utvisar utländska våldtäktsmän. Senaste exemplet var hur domaren Mohamed, som tillsattes av Tidö-regeringen (!), bestämde att inte utvisa en irakier som våldtagit en 100-årig dam.

Det anarkotyranniska vänstersamhället

Det är inte första gången jag refererar till det anarkotyranniska samhället. Definitionen av begreppet ”ett dysfunktionellt tillstånd där staten är anarkiskt hopplös på att hantera större frågor men skoningslöst tyrannisk i upprätthållandet av små frågor.”. Detta är vad vi ser i dagens Sverige och aktivism och feminisering av rättsväsendet är en av anledningarna.

Samhället går på folk för skitsaker; underliga HMF-processer mot pensionärer, bisarra domslut mot unga män där bevisning för sexövergrepp saknas, sanslösa resurser mot en privatperson för ett Twitterinlägg och mycket annat.

Men i de viktiga frågorna stretas det emot: inga utvisningar av grova våldsbrottslingar, bisarra resonemang för att rädda folk som på ett allvarligt sätt saboterar trafiken, vilket kan kosta liv. Man stretar emot skärpt kriminalpolitik trots det uppenbara behovet. Feminiserade politiker gråter när invandringspolitiken ska skärpas. Listan kan göras lång.

Förlorat förankring

När lagstiftarna försöker ge medborgarna fler verktyg mot kriminalitet, möts de inte av sakkunnig analys utan av protester och upprop från en grupp som hellre står på barrikaderna än tar ansvar för samhällets trygghet. Det ä ett bevis på att rättsväsendet i vissa avseenden förlorat sin förankring i verkligheten.

Det går väl att argumentera för att även åklagare och domare har en rätt att delta i debatten om vad som borde eller inte borde göras i samhället, precis som alla andra. De har ju sitt perspektiv. Vi kan och måste ha debatt om straffnivåer, rehabilitering och barn i rättssystemet.

Men det blir talande när juristskrået gång på gång, oavsett om det kommer från domare eller åklagare, uppvisar en aktivistisk doktrin som reflexmässigt skyddar gärningsmän under täcket av ideologi samtidigt som det så tydligt går på de ”lätta” offren; pensionärer som uttryckt sin åsikt oförsiktigt på nätet, unga män som betraktas som skyldiga per automatik och mycket annat.

Rättsstaten är för folket — inte för dem som lever i en bubbla, skyddade av akademiska titlar och aktivistiska reflexer.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: “HD:s friande dom mot klimatextremisterna är ett rättsligt haveri”