I ett par krönikor i Expressen skriver man om Tidöregeringens skärpta – eller snarare normaliserade – invandringspolitik och den senaste tidens uppmärksammade utvisningsfall som medierna förvanskat enligt bästa förmåga och lägligt nog placerat inför höstens val. Det har fått SD-ledaren Jimmie Åkesson att konstatera att invandringsdebatten är på tillbakagång till där den var för tio år sedan och att valet i september ännu en gång kommer handla om migration.
Det är Expressens politiska redaktör Patrik Kronqvist och kulturchef Victor Malm som tillsammans låter som ett eko från tiden då invandring var den känsligaste och heligaste frågan och ingen fick ifrågasätta den hur tydligt destruktivt resultatet ändå var för alla att beskåda.
Under rubriken ”Regeringen måste säga nej till SD om invandringen” skrev Kronqvist i lördags att ”i ett internationellt perspektiv är de reformer som genomförts inte särskilt extrema” utan har i stora drag ”gjort Sverige mer likt andra västerländska demokratier”.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Samtidigt påstås det att ”Sverigedemokraternas projekt är i grunden ett annat” och det skulle gå ut på att ”vrida tillbaka klockan när det gäller invandring och förmå människor att återvända hem i stor skala”.
Att Åkesson insisterar på att efter valet dra in redan beviljade permanenta uppehållstillstånd är av en helt annan dignitet. Det är en reform som berör minst 100 000 personer, som redan har fått ett löfte om att de ska få stanna här.
Det är en politik som borgerliga partier inte borde ställa upp på.
Dagen därpå, i söndags, var det Victor Malms tur och då var rubriken ”Sverige är mångkulturellt – SD kan inte ändra det”.
Där skriver Malm bland annat om det falska narrativet om ”bebisutvisningar” som Sveriges Radio nyligen fabricerade och hela vänstern svalde utan kritik.
Sverige är ett mångkulturellt land. Kommer så förbli. Missnöjet med den utvecklingen är en delförklaring till Sverigedemokraternas framväxt, men mycket få utanför den radikaliserade, inflytelserika minoriteten på X anser att ett demokratiskt land – vars stora arv och historiska identitet är en fast humanistisk ryggrad – kan acceptera en utrensningspolitik riktad mot mångfald och olikhet. Stanken kommer genast, alla känner igen den: källare, pilsner.
Krönikorna fick Jimmie Åkesson att reagera och konstatera att debatten trots allt inte tycks ha kommit nämnvärt långt sedan migrantkrisen 2015 och dagarna då man kunde straffas på en mängd olika sätt för att överhuvudtaget ifrågasätta invandringspolitiken.
LÄS ÄVEN: Bildt: Invandringen fungerar bra – brottsligheten en petitess
Åkesson:
Debatten om invandringen har sedan det värsta kaoset för tio år sedan kunnat betraktas som förhållandevis nykter. Extremisterna, som i decennier förde och försvarade Sveriges huvudlösa politik, har naturligtvis inte upphört att existera. Däremot har de varit i ett så pass tydligt opinionsmässigt underläge att de valt att vara tysta och – vad det verkar – bidat sin tid. Och nu dyker de upp igen.
Vidare slår Åkesson fast att den svenska invandringsdebatten gjort en resa tillbaka 10-15 år i tiden under de senaste veckorna där vänsterliberal media tävlar om att pumpa ut enskilda fall och ”genom storslagen journalistisk kreativitet, lyckas skarva ihop det mest ömmande fallet”.
LÄS ÄVEN: Svenska folkets krav: Minska invandringen
Just Sveriges Radios ”groteska fabulerande om utvisning av spädbarn” skriver Åkesson att det skulle förvåna honom om fallet kommer stå som slutlig segrare i detta race då mer lär komma desto närmare valet kommer.
Självklart ska invandringspolitiken vara rimlig och träffsäker. Det är avgörande för legitimiteten att de reformer som genomförs är i enlighet med den allmänna rättsuppfattningen. Men vi får inte låta ideologiskt drivna invandringsliberaler flytta fokus från helheten. Tuffa reformer blir inte mindre nödvändiga för att ett relativt fåtal – mer eller mindre orättvist – hamnar mellan stolarna när nya regler implementeras.
I grunden förstår varken ”sossar” eller ”finborgare” vad de historiskt gjort fel och de är vindflöjlar, varnar Åkesson.
Valet i höst blir alltså ännu ett invandringsval. Dels gäller det att sätta stopp för sossarnas tvångsblandning, dels att mota varje försök till urholkning av de nödvändiga reformer vi fått på plats under den här mandatperioden.
LÄS ÄVEN: C vill ha mer invandring – 30 miljoner pakistanier
